Att återinföra mer lövträd längs vattendrag i svenska skogar kan ha positiva effekter på vattenkvalitet och biologisk mångfald, inte bara lokalt utan även så långt bort som vid Lofoten. Det menar Hjalmar Laudon, professor vid SLU, som under en föreläsning berättade om sambanden mellan trädslag i kantzoner och den kemiska och ekologiska balansen i vattendrag.
Det var under ett webbinarium arrangerat av kompetenscentret Trees for Me som Hjalmar Laudon, professor i skogslandskapbiogeokemi vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) berättade om betydelsen av mer lövträd i kantzoner längs med svenska vattendrag.
Kantzonernas viktiga roll för livet i vattendragen
Kantzonen, det vill säga området mellan skogen och vattendraget, har flera viktiga ekologiska funktioner för livet i vattnet. De fungerar som en viktig buffertzon, där vegetation, jord och rötter bidrar till att filtrera näringsämnen, metaller och andra ämnen innan de når vattnet. Kantzonerna reglerar även ljus och vattentemperatur, tillför organiskt material och bidrar till att skapa livsmiljöer för mikroorganismer, ryggradslösa djur och fisk.
Vilka effekter som kantzonen bidrar med styrs dock i hög grad av hur trädsammansättningen ser ut. I svenska produktionsskogar är gran den absolut vanligast förekommande arten i kantzonerna. En mindre del utgörs i sin tur av tall och lövträd såsom björk och al.
Granen och en ökad brunifiering
Dominansen av gran, och i synnerhet likåldrig gran, har inte bara fått konsekvenser för hur våra skogar ser ut, utan även för vattenkemin i många vattendrag. Granar släpper nämligen ifrån sig svårnedbrytbar förna i form av barr som ansamlas i och runt vattendraget. Anledningen till att barrförnan tar långt tid att bryta ner är för den innehåller svårnedbrytbara ämnen, som lignin och fenoler.
Förnan läcker sedan näringsämnen och löst organiskt kol (DOC) till vattnet och bidrar på så sätt till brunifiering, en process som gör att vattnet blir mörkare och mer syrefattigt. Detta ger i sin tur betydligt sämre förutsättningar för många vattenlevande organismer. Effekten blir särskilt påtaglig i små vattendrag och under högflöden på hösten då transporten av DOC är som högst. Laudons forskning från området Krycklan i Västerbotten visar att halten löst organiskt kol i kantzoner ökat markant sedan 1980-talet.
Brunifieringens effekter stannar inte heller vid att påverka det biologiska livet i vattnet. När halten DOC blir allt högre i sjöar som Mälaren och Bolmen, dricksvattentäkter för flera miljoner människor, försvåras även dricksvattenproduktionen. Den ökade halten DOC kräver nämligen mer kemikalier för att rena vattnet. Som anekdot berättar Laudon att sjön Bolmen faktiskt var en klarvattensjö för 100 år sedan, men sedan dess alltså blivit allt brunare.
En bidragande, och kanske lite oväntad, anledning till den allt högre halten DOC i sjöar och vattendrag är enligt Laudon också att försurningen i miljön har minskat, särskilt på grund av mindre nedfall av svaveldioxid. Sulfatjonerna binder nämligen det organiska materialet i marken, men när svavelhalten sjunker frigörs detta material i form av DOC.
Lövträd gynnar livet i vattnet
Den hypotes som Laudon och hans kollegor utgår ifrån i deras forskning är att ett ökat inslag av lövträd i kantzonen förbättrar vattenkvaliteten i vattendragen och ökar den biologiska mångfalden. Anledningen bakom är att lövträd, särskilt björk men också asp, bidrar med en större mängd förna än gran, en förna som också är mycket mer lättnedbrytbar och mindre färgpåverkande. Den ökade mängden lättnedbrytbar förna stärker i sin tur tillgången på föda och gynnar en rad olika organismer, allt från alger och svampar till invertebrater och fisk.
Lövdominerade kantzoner har också ett mer dynamiskt ljusinsläpp, vilket påverkar vattendragens temperatur på ett sätt som ytterligare gynnar det biologiska livet. Granen, med sitt ofta täta grenverk, ger i stället konstant skugga som ytterligare bidrar till att göra nedbrytningen av förnan långsam.
Från svenska bäckar – till norska fjordar
Enligt Laudon behöver inte heller effekterna av kantzonernas utformning stanna vid Sveriges gränser. Forskning visar att brunifierat vatten från svenska vattendrag följer med kustströmmar upp längs den norska kusten och kan bidra till försämrad vattenkvalitet även där. Detta kan vara en bidragande faktor till fiskbeståndens kollaps i norska fjordar, inklusive torsken i Lofoten. Att restaurera kantzonerna med mer lövträd längs med svenska vattendrag kan i slutändan alltså få både lokala och internationella effekter.
Under den avslutande frågestunden lyftes bland annat hur kantzoner längs vattendrag i jord- och skogsmark skulle kunna harmoniseras för att gynna den kemiska och ekologiska balansen. Laudon betonade då vikten av att arbeta med frivilliga rekommendationer snarare än hård lagstiftning, och pekade på Skogsstyrelsens riktlinjer gällande kantzoner som ett bra verktyg. Han lyfte även att man med fördel har lövträd i åtanke redan i röjnings- och gallringsfasen för att så tidigt som möjligt skapa mer motståndskraftiga och funktionella kantzoner som både främjar lokala vattenmiljöer och skyddar marina ekosystem längre nedströms.
Bifogade filer
Relaterade artiklar
