Från teknik till beslut: evidenssyntes om hållbar dagvattenhantering

I april 2025 publicerades resultatrapporten från ett syntesprojekt inom Naturvårdsverkets utlysning om dagvatten i kallt klimat. Den ska fungera som ett kunskapsunderlag för framtida policyutveckling inom hållbar dagvattenhantering. Lian Lundy, forskare vid Luleå tekniska universitet, berättar om några av de viktigaste insikterna från arbetet. 

I projektet har LTU-forskarna Lian Lundy, Helene Österlund, Alexandra Müller, Snezana Gavric, Maria Viklander tillsammans med Thomas B. Randrup och Hanna Fors från Sveriges Lantbruksuniversitet gjort en omfattande litteraturgranskning av internationell forskning kring dagvatten med fokus på kallt klimat.

Arbetet har alltså gått ut på att syntetisera resultat från studier om bland annat påverkan av obehandlat dagvatten på recipienter, design, implementering och reningsprestanda hos dagvattenanläggningar samt strategier för att övervinna hinder för allmänhetens acceptans av dagvattenhantering.

Forskning om dagvatten har pågått sedan 1970-talet

Lian Lundy förklarar att forskningen kring dagvatten sträcker sig tillbaka till 70-talet, men att ämnet har fått ökad uppmärksamhet de senaste åren.

– En av de största anledningarna är EU:s ramdirektiv för vatten, som har drivit på utvecklingen av metoder för att hantera diffusa föroreningar, bland annat de som kommer från dagvatten.

Samtidigt bidrar klimatförändringar till mer intensiva regn och längre perioder av torka, vilket sätter dagens VA-infrastruktur under press.

– Många ledningar är redan överbelastade och vi behöver hitta sätt att minska den belastningen. Även minskande grundvattennivåer, saltvatteninträngning och ett ökat intresse för att återanvända vatten lokalt driver forskningen framåt.

Cocktail av föroreningar i dagvatten, men miljöeffekterna är osäkra

I litteraturgranskningen hittade forskarna främst studier som rör ytvattenpåverkan ur ett kemiskt perspektiv, men eftersom det saknas en standardiserad metod för provtagning och analys begränsas möjligheten att jämföra studiernas resultat med varandra.

Utifrån de funna studierna kan forskarna i alla fall konstatera att kloridföroreningar från halkbekämpningsmedel är ett av de mest välstuderade problemen när det gäller dagvatten. Flera studier har identifierat urbana områden som en primärkälla till dessa saltföroreningar, som i höga halter kan leda till skiktning i vattendrag, syrebrist och frigörelse av fosfor från sediment.

– Utöver vägsalter visar forskningen att dagvatten kan vara en källa till en mängd föroreningar, bland annat metaller som koppar, zink och bly, liksom organiska miljögifter som PAH:er, PCB och PFAS samt mikroplaster.

Föroreningarnas effekter på ekosystemen är dock mer osäker och kan variera beroende på art, livsstadium och lokala förhållanden. Studierna som berörde toxicitet visade generellt på en påverkan från dagvatten men där fanns det också fall där inga ekologiska effekter rapporterades, även vid platser där halterna översteg miljökvalitetsnormerna. Enligt Lian Lundy krävs det därför vidare forskning för att ge dagvattenansvariga möjlighet att förutsäga när och hur dagvattenföroreningar kommer att påverka mottagande vattenmiljöer.

– Även om forskningen har behandlat en rad olika föroreningar och deras ekologiska effekter är bevisunderlaget, mätt i antal oberoende studier per förorening eller art,  fortfarande begränsat, särskilt när det gäller oberoende studier av specifika grupper av föroreningar.

Bristande kunskap om effekt på grundvatten

Lian Lundy belyser också problemet med att forskningen till största del har inriktat sig på dagvattnets effekt på ytvatten och inte grundvatten.

– Detta är kunskap som behövs eftersom grundvatten är den primära dricksvattenkällan i många områden. En stor utmaning är att det saknas standardiserade metoder för att utvärdera hur dagvatten påverkar grundvatten. De få studier vi har kunnat hitta visar att infiltration av dagvatten kan späda ut vissa ämnen, medan andra visar ökade halter beroende på typ av förorening.

Även kunskapsunderlaget för dagvattnets geomorfologiska effekter är begränsat, men utifrån de få studier som hittades finns indikationer att dagvattnet bidrar med både ökad erosion och sedimentförorening i urbana miljöer.

Dagvattenanläggningars effektivitet och utmaningar i kallt klimat

Resultatet kopplat till olika dagvattenanläggningars effektivitet visade i sin tur att vanliga tekniker som dammar, våtmarker, biofilter, gräsbevuxna diken, genomsläppliga beläggningar, reaktiva filter och systemlösningar ofta avskiljer mer än hälften av halterna för total koppar, zink, bly, totalt suspenderat material och fosfor.

Däremot är förmågan att avskilja kväve sämre och inte sällan under 50 procent. I vissa studier hade biofiltren till och med en negativ kvävereduktion, det vill säga att de läckte ut mer kväve än vad som kom in i anläggningarna via dagvattnet.

– Anläggningarnas funktion beror också på en rad olika faktorer, i synnerhet i kallt klimat. Det är exempelvis viktigt att ta hänsyn till faktorer som is, snösmältning, tjäle, saltanvändning, växtsäsong och växtval.

I rapporten finns också ett antal skötsel- och underhållsåtgärder för nämnda anläggningar. Bland annat behöver skräp, sediment och växtlighet hanteras, och permeabla ytor rengöras för att undvika igensättning. Forskarna konstaterar att underhållet av dagvattenanläggningar ofta är eftersatt och det saknas standardiserade drift- och underhållsplaner.

”Tekniken finns – det är beslutsfattandet som är svårt”

Men enligt Lian Lundy är tillgången till tekniker för att samla in och rena dagvatten inte nödvändigtvis det främsta hindret för deras användning. En central utmaning ligger snarare i beslutsfattande, institutionella strukturer och styrning.

– Många kommuner vill göra saker på ett annorlunda sätt, men de institutionella systemen kan försvåra detta. Vi behöver förstå varför vissa lösningar genomförs medan andra inte gör det, även när kunskap och riktlinjer finns tillgängliga. Identifierade hinder kan omfatta regelverk, institutionella stuprör, ekonomiska begränsningar och lokala förutsättningar. Som en kollega uttryckte det: ”Tekniken finns – det är beslutsfattandet som är svårt”.

Samtidigt kan så kallade blå-gröna lösningar för dagvattenhantering bidra till flera samhällsnyttor, så som rekreationsmöjligheter, ökad biologisk mångfald och klimatresiliens, vilket kan ge ökat incitament att använda tekniken.

– Men det kan också göra det svårt att landa i ett beslut eftersom olika intressenter värdesätter och ser olika nyttor med blågröna lösningar. Boende betonar ofta lokala kvaliteter, till exempel hur miljön upplevs, medan myndigheter ofta lyfter hur anläggningar kan bidra till systemnytta. I slutändan är det ofta en lokal eldsjäl som gör skillnaden för att få genomslag för nya, hållbara lösningar.

Allmänheten är en outnyttjad resurs

Forskarna ser också en skiftning från osynliga lösningar under mark till synliga blågröna system ovan jord. Detta kan dock kräva andra typer av drift, underhåll och dialog med samhället.

– I länder som till exempel Storbritannien visar frivilligorganisationer som Thames21 – en välgörenhetsorganisation där volontärer arbetar med att restaurera och ta hand om vattendrag och natur i hela London – hur viktiga frivilliga kan vara när det gäller att genomföra fältövervakning och rapportera problem till tillsynsmyndigheter.

I syntesrapporten finns flera exempel på hur allmänheten kan underlätta och involveras i det kommunala arbetet med dagvattenhantering. I Portland Oregon i USA finns till exempel en volontärgrupp kallad ”Green Street Stewards”, som hjälper till att underhålla allmänna regnbäddar som ett komplement till den kommunala drift-och skötseln av anläggningarna.

– Det var förvånande för mig, som ser på detta ur ett brittiskt perspektiv, att Sverige inte utnyttjar denna resurs mer. Det finns dock tecken på förändring, till exempel i Malmö där det pågår projekt där lokala invånare engageras i dagvattenhantering.

Kunskapsunderlag för dagvattenhantering

Sammanfattningsvis ska rapporten fungera som ett kunskapsunderlag för personer som arbetar med dagvatten.

– Den rapport vi tagit fram är viktig just för att den samlar evidens. Den visar bland annat att det går att arbeta med dagvatten, att tekniken fungerar och att det finns flera fördelar med att anlägga blågröna lösningar.

Rapporten synliggör också vilka kunskapsluckor som finns i forskningen om dagvatten hittills, och vad som behövs för att komma vidare i arbetet.

– Även om rapporten är nästan 200 sidor lång är de viktigaste slutsatserna samlade i början, jag uppmuntrar alla som arbetar med dagvatten att gå in och läsa.

---

Ta del av den fullständiga rapporten via Bifogade filer nedan.

Fullständig referens: Lundy, L., Österlund, H., Fors, H., Müller, A., Gavric, S., Randrup, T. B., & Viklander, M. (2025). Urban stormwater research – An evidence synthesis (Rapport 7182). Naturvårdsverket.