Restaureringen av Klosterviken är ett av de mest omfattande projekten som Segeåns vattenråd har genomfört. Syftet har varit att återställa den igenväxande sjön, förbättra vattenkvaliteten och stärka livsmiljöerna för fåglar. I en intervju med VA-guiden berättar vattenrådssamordnaren Terese Liljeholm om viktiga lärdomar från arbetet.
Klosterviken i Svedala kommun var under 1800-talet en öppen vik i Börringesjön i Segeåns avrinningsområde. Dikningsarbeten och en ny järnvägsdragning gjorde dock att vattennivån i viken sjönk och att den till slut snördes av och bildade en egen liten sjö. Under 1900-talet sänktes vattennivån i Klosterviken ytterligare till följd av fortsatt markavvattning och igenväxning. Till slut hade sjöns öppna vattenyta sjunkit till runt 15 hektar.
Terese Liljeholm är vattenrådssamordnare vid Segeåns vattenråd. Hon berättar att idén om att återställa vattennivån i Klosterviken funnits länge men att planeringen tog fart ordentligt först under 2015.
– Första gången en höjning av vattennivån kom på tal var i ett examensarbete från 1995. Sedan dess har vi under lång tid sett att viken växt igen allt mer. Det blev tydligt att om vi inte gjorde något skulle de öppna vattenytorna i viken försvinna helt.
Hoppas på comeback för svarttärnan
Ett centralt mål med restaureringen i Klosterviken har, förutom att återskapa sjöns vattenyta, varit att bidra till en förbättrad vattenkvalitet i Segeån genom att öka retentionen av näringsämnen från jordbruksmark uppströms.
– Vi har nära 60 procent åkermark i Segeåns avrinningsområde, så reningen av fosfor och kväve är en av våra viktigaste uppgifter. Men restaureringen kommer även bidra till att minska spridningen av föroreningar så som PFAS, säger Terese Liljeholm.
Restaureringen kommer även minska risken för översvämningar nedströms då Klosterviken fungerar som en naturlig buffert. Förhoppningen är också att fågellivet ska gynnas och den aspekten har haft viktig betydelse i planeringen av åtgärderna.
– Genom att återskapa större vattenytor vill vi skapa bättre förutsättningar för fåglar som svarttärna, änder och doppingar, berättar Terese Liljeholmen.
Just svarttärna Chlidonias niger har fått det allt svårare i takt med den omfattande torrläggning som pågått under lång tid i form av dikning, reglering av sjöar, vattendrag och våtmarker. Klosterviken är redan en viktig häckningsplats för svarttärnan och förhoppningen är att restaureringen ska leda till fler häckande par på sikt.
Dämme ska höja vattennivån med 30 centimeter
För att uppnå målen med restaureringen, och samtidigt ta hänsyn till omkringliggande intressen, bedömdes det att vattennivån i Klosterviken skulle kunna höjas med cirka 30 centimeter. Det låter kanske inte så mycket men är en stor förändring i en sjö där medeldjupet tidigare var omkring en halv meter.
Lösningen blev att anlägga ett 48 meter långt dämme av plastspont vid Klostervikens utlopp till Börringesjön, förstärkt med krossmaterial och natursten. Plastsponten valdes eftersom den visade sig vara det mest praktiska materialet att använda.
– Plasten är lika lång livslängd som stål men är betydligt enklare att hantera. Konstruktionen är väldigt robust och ligger djupt förankrad, förklarar Terese Liljeholm.
Projektet har även omfattat en ny fiskväg som ska säkerställa fria vandringsmöjligheter för bland annat öring. För att passa med fiskvägens placering och Segeåns naturliga sträckning anlades dämmet i en S-form.
I anslutning till entreprenaden har cirka 1 800 kvadratmeter vegetation röjts och 200 kubikmeter mjuksediment grävts bort. Därutöver installerades ett tömningsutlopp med en slusslucka för att kunna reglera vattennivån vid höga flöden och underlätta skötsel. Under hela byggprocessen genomfördes dagliga kontroller av siktdjupet för att begränsa grumling i vattenmiljön.
Hela konstruktionen stod färdig i oktober 2025. Det nya dämmet innebär att Klostervikens öppna vattenyta kommer att öka med cirka 8,5 hektar – från 15 hektar till 23,5 hektar.
Restaureringen överklagades av Länsstyrelsen
Innan spaden kunde sättas i backen krävdes dock flera års arbete med förstudier, finansiering, tekniska utredningar och tillståndsprövning. Förstudien genomfördes under 2018–2020 av konsultföretaget Ekologigruppen. Enligt Terese Liljeholm var förarbetet oväntat tidskrävande, särskilt tillståndsfrågan eftersom dämmet med tillhörande fiskväg överklagades av Länsstyrelsen.
Länsstyrelsens synpunkter handlade bland annat om fiskvägens utformning och om hur ofta luckan i dämmet skulle få öppnas. Myndigheten ville inledningsvis att markägaren skulle söka dispens inför varje öppning, något som mark- och miljödomstolen senare mildrade genom att i stället kräva anmälan vart femte år.
– Det var mycket tekniska frågor att reda ut i överklagandet. Så här i efterhand skulle både vi och markägaren haft nytta av större tydlighet från Länsstyrelsen för att kunna arbeta mer effektivt, säger Terese Liljeholm.
Hon konstaterar att trots överklagandet blev projektet i slutänden bättre och mer miljöanpassat tack vare Länsstyrelsens granskning. Samtidigt visar processen hur avgörande samverkan och tydlig kommunikation mellan myndigheternas olika avdelningar är för att tillståndsprocessen ska fungera.
Vattenrådet har fått agera bank under projekttiden
Hela projektet har kostat ungefär 3,6 miljoner kronor, varav entreprenaden uppgick till cirka 2,5 miljoner. Samtidigt beräknar vattenrådet att den samhällsekonomiska miljönyttan över en 30-årsperiod uppgår till 24,3 miljoner kronor. Detta beror framför allt på den minskade belastning av kväve och fosfor som åtgärden kommer att innebära jämfört med om motsvarande mängd näringsämnen skulle behöva avlägsnas i ett reningsverk.
Trots en medfinansieringsgrad på 89 procent var ekonomin annars en av projektets stora utmaningar, och Terese Liljeholm lyfter vattenrådens funktion som mycket viktig av den anledningen.
– Det har varit ekonomiskt pressat vid flera tillfällen. Vattenrådet har i stort sett ibland fått fungera som bank för att säkra upp projektet medan vi har väntat på besked om bidrag. En enskild markägare hade troligen inte orkat driva ett så här långt och juridiskt komplext projekt. Vattenrådet har kunnat hålla ihop ekonomi, projektering, myndighetsdialoger och uppföljning, och därmed skapat trygghet i processen.
Ser redan resultat av åtgärderna – men fortsatt skötsel är viktig!
Även om den nya konstruktionen färdigställdes så sent som under hösten 2025 går att det redan att se effekter i landskapet. Den höjda vattennivån och röjningen runt området gör att Klosterviken nu framträder tydligare.
– Klosterviken fylldes på bara en månad efter att dämmet var på plats. Däremot har vi ännu inte hunnit se några biologiska förändringar, men vi tror och hoppas att de ekologiska vinsterna kommer att bli mer synliga de kommande åren.
Terese Liljeholm är dock tydlig med att man inte kan se systemet som självgående bara för att dämmet är på plats. För att undvika ny igenväxning måste markägaren fortsätta med regelbunden skötsel, antingen genom bete eller återkommande röjning.
– Det är viktigt att komma ihåg att en våtmark inte sköter sig själv bara för att man höjer vattennivån.
Uppföljningen av restaureringen kommer att fortsätta framöver, dels genom återbesök efter ett år, dels via Segeåns kontinuerliga recipientkontroll som sker inom ramen för vattenrådets ordinarie verksamhet.
Tålamod, ekonomiska marginaler och biologiska värden
När Terese Liljeholm reflekterar över vilka lärdomar som projektet gett framhåller hon särskilt betydelsen av långsiktighet. Stora projekt likt Klosterviken kräver både tid och uthållighet av inblandade aktörer. Hon menar att det har varit bra att arbeta stegvis för att ge tid till förankring hos markägare, myndigheter och alla andra som berörts.
– Var beredd på en lång process, särskilt när det gäller tillstånd. Se även till att ha goda ekonomiska marginaler och räkna med oförutsedda kostnader. Vi planerade för cirka 25 procent i extra kostnader men inte ens det var tillräckligt.
Hon avslutar vårt samtal med att understryka vikten av att integrera biologiska värden som fågelliv och möjligheter för fiskvandring tidigt i planeringen.
– Det är först när man ser alla delar tillsammans som man kan åstadkomma ett riktigt hållbart projekt!
Relaterade artiklar
