
Efter restaureringsåtgärder och flytt av musslor börjar projektet för att återetablera den hotade tjockskaliga målarmusslan i Vretaån visa lovande tecken. VA-guiden har kontaktat projektledaren Nikolas Hjemdahl på Sportfiskarna om de första resultaten och lärdomarna.
I den sydvästra delen av Södermanland pågår arbete i Vretaån för att stärka bestånden av den hotade tjockskaliga målarmusslan, ett flerårigt projekt som VA-guiden tidigare rapporterat om.
Projektet drivs av Sportfiskarna, Sveriges- Sportfiske och Fiskevårdsförbund, och syftar till att inventera-, förstärka och återintroducera musslor i livsmiljöer där de historiskt funnits, men där bestånden idag är mycket svaga eller obefintliga. Merparten av Vretaån utgör tillsammans med Kilaån ett Natura 2000-område, där tjockskalig målarmussla är en utpekad målart.
Dikningsföretag och relaterade underhållsåtgärder har dock lett till att livsmiljöerna har försämrats på flera håll. Därför har Sportfiskarna genomfört flera restaureringsåtgärder i Kilaåns biflöden, så som Vretaån.
Åtgärderna handlar bland annat om att tillföra sten, block, död ved och grus för att skapa bättre förutsättningar för musslor och deras värdfiskar, exempelvis stensimpa och öring. Därefter har musslor flyttats från Kilaån till Vretaån, och vissa individer har märkts med så kallade PIT-taggar för uppföljning av tillväxt och överlevnad.
Gravida musslor och infekterade värdfiskar ger hopp
VA-guiden kontaktade Nikolas Hjemdahl, projektledare vid Sportfiskarna, för få en uppdatering om hur återetableringen av den tjockskaliga målarmusslan går, så här drygt ett år in i projektet.

Hur har projektet utvecklats sedan ni påbörjade arbetet?
– Vi har hittills flyttat totalt 139 tjockskaliga målarmusslor till två sträckor av Vretaån-Kråkvasken, där vi innan flytten genomfört habitatförbättrande åtgärder. Under våren 2025 kunde vi konstatera att en del av de flyttade musslorna var gravida och att en av fiskarna nedströms var infekterad med glochidier, det vill säga att mussellarver fästs på fiskarnas gälar eller fenor.
Hur ser du på antalet flyttade musslor, är det mycket eller lite?
– I relation till populationen på platsen innan flytten är 139 musslor 139 fler än tidigare, då vi inte funnit några musslor vid tidigare inventeringar. Musslorna har högst troligt funnits där längre tillbaka men försvunnit till följd av försämringar i vattendraget. Nu hoppas vi att de ska föröka sig och sprida sig naturligt även utanför platsen där de placerats. Projektet fungerar som ett pilotprojekt för att utvärdera vilka lokaler som är bäst lämpade för framtida flyttar.
Vilka lärdomar från arbetet har ni dragit hittills?
– En viktig insikt är att tjockskalig målarmussla verkar vara känsligare att undersöka graviditet hos än exempelvis flodpärlmusslan. Detta beror sannolikt på att deras adduktormuskler, som stänger skalet, är kraftigare vilket gör proceduren mer stressande för musslan. Om detta leder till högre dödlighet kan vi inte säga med säkerhet. Men vi kommer framöver att fokusera på att undersöka infektionsgraden av glochidier på värdfiskar för att bekräfta om musslorna förökat sig.

Vad händer härnäst i projektet?
– Vi kommer även i år att flytta fler musslor, dessutom till en ny lokal i Vretaån efter att vi genomfört habitatförbättrande åtgärder även där. Uppföljningen av den nya lokalen sker först nästkommande år. Under vår och försommar planerar vi att undersöka infektionsgraden hos värdfiskar igen vid de ursprungliga lokalerna.
När förväntar ni er att kunna se nya vuxna musslor?
– Tjockskalig målarmussla växer extremt långsamt och det kan ta minst 5–10 år innan de blir så stora att de går att hitta med rimliga metoder. Däremot kan vi anta att föryngring sker om vi hittar värdfiskar med glochidier på gälarna.
Anser ni projektet som lyckat hittills?
– Ja, projektet har gått över förväntan. Majoriteten av musslorna har överlevt flytten och dessutom fortplantat sig och infekterat värdfisk redan första våren efter flytten.






