Algtillväxt i dagvattendammar – orsaker och åtgärder

Kraftig tillväxt av trådformiga alger i dagvattendammar påverkar både anläggningens estetik och skötsel. Ett examensarbete av Margarita Judina och Monica Vargas-Solla vid Kungliga tekniska högskolan visar att algblomningen inte beror på en enskild orsak, utan på samspelet mellan faktorer som dammens ålder, utformning och näringsbelastning.

Att en dagvattendamm täcks av en tjock matta alger kan utgöra ett problem både för driftpersonal och besökare. Det kan ge en upplevelse av att dammen inte sköts ordentligt, påverka funktionen och även försvåra långsiktigt underhåll.

Margarita Judina och Monica Vargas-Solla är tidigare studenter vid Kungliga tekniska högskolan. I sitt examensarbete undersökte de vilka faktorer som påverkar tillväxten av trådformiga alger i dagvattendammar och vilka åtgärder som kan bidra till att minska problemen. Studien utfördes på uppdrag av Uppsala Vatten, inom ramen för det Vinnovafinansierade projektet SODA.  

– Algblomningar har varit ett utbrett problem i flera av Uppsala kommuns dagvattendammar de senaste åren. Därför bad anläggningsägaren Uppsala Vatten oss att ta reda på vad som kan ligga bakom. Eftersom det finns många dammar i kommunen, omkring 25, kan underhåll och åtgärder mot kraftig algtillväxt bli kostsamt, berättar Margarita.

Undersökning av fem dammar

Margarita och Monica kombinerade litteraturstudier med fältobservationer och provtagningar av vatten och alger i fyra dagvattendammar i eller i närheten av Uppsala: Norra dammen och Södra dammen på Fjärdermolnsvägen i Fullerö, Elsa Eschelssons park, Gottsunda Dagvattenpark, samt en damm vid Ultunaallén. Norra- och Södra dammen är integrerade dagvattendammar och räknas därför som en damm i studien.

Resultatet av undersökningarna jämfördes sedan med en dagvattendamm vid Ekåkersvägen i Rörby/Bälinge, då den inte haft några rapporterade algproblem. Botten av dammen är täckt med geotextil och ovanliggande krossmaterial.

Flera faktorer bidrar till kraftig algtillväxt

En viktig slutsats från studien är att kraftig algtillväxt inte kan förklaras av en enskild orsak. Problemet uppstår i stället genom ett samspel mellan flera faktorer. Vid jämförelsen av de olika dammarna kunde examensarbetarna också se stora skillnader när det gäller avrinningsområden, storlek och drifttid, vilket i sin tur är några av de faktorer som påverkar utbredningen av alger.

– Vi såg att ju kortare tid en damm har varit i drift, desto större är risken för problem med algtillväxt. I en ”ung” damm är förmodligen ekosystemet fortfarande är i obalans och behöver mer tid för att etableras fullt ut. Men vi hittade även olika algsamhällen i olika dammar, vilket indikerade varierande vattenkemiska förhållanden. Det kunde vi sedan bekräfta genom laboratorieanalyserna, säger Monica.

Många av dammarna har också relativt enkel utformning, låg andel strandlinje i förhållande till dammyta och korta flödesvägar. Allt detta kan leda till stillastående vatten under torra perioder och därmed större risk för alger. Flera dammar saknar dessutom tydliga zoner för vegetation och sedimentation.

Näringsämnen, avrinning och väderförhållanden i samspel

Andra faktorer som visade sig ha stor betydelse var mängden näringsämnen som kommer in via avrinningen, väderförhållandena och förekomsten av makrofyter, alltså de vattenväxter man kan se med blotta ögat. Höga halter av totalfosfor och lättillgängligt fosfat ledde ofta till mer algtillväxt. Samtidigt kan makrofyterna hjälpa till, eftersom de både konkurrerar med algerna om näring och skapar miljöer för organismer som håller algtillväxten nere.

– Alger tenderar att stiga från botten och börja flyta på ytan när vattnet blir stillastående, vilket ofta sker under perioder med lite nederbörd, ökad solinstrålning och stigande temperaturer, berättar Margarita.

Hon tillägger att algsamhällen kan bestå av arter som trivs under olika miljöförhållanden, vilket kan förlänga varaktigheten på blomningen och göra problemen mer långvariga.

– Detta förstärks också om väderförhållandena är gynnsamma, vilket vi såg under studieperioden.

Skillnad mellan teori och praktik

Studien bjöd också på några motsägelsefulla resultat, bland annat kopplat till referensdammens utformning. Ett exempel var dammen vid Ekåkersvägen, som tar emot mindre förorenad avrinning jämfört med övriga dammar. Den har också en stening botten, vilket generellt inte rekommenderas för etablering av makrofyter.

–Trots detta hade den alltså relativt tät vegetation i förhållande till dess storlek och makrofyter närvarande. Det verkar därför som att ekosystemet är relativt välbalanserat, säger Monica.

Ett annat exempel är Gottsunda dagvattenpark, som med sin mjuka lerbotten borde ha goda förutsättningar för vegetationstillväxt och upptag av lösta näringsämnen. Fastän att dammen i Gottsunda var den enda anläggningen med mjuk lerbotten, hade den dock betydande algproblem under sommaren.

– Där tror vi att den främsta orsaken är dammens relativt unga ålder. När växtligheten hunnit etablera sig bättre och systemet utvecklats mer åt ett våtmarksliknande håll kommer problemen troligen att minska.

Grumliga karpar och läckande regnbäddar

Margarita berättar att några av dammarna även verkar ha fått in fisk, förmodligen ditplacerade av allmänheten.

– Fisk kan påverka ekosystemet ganska mycket. Vissa arter, som karp, kan faktiskt hjälpa till genom att äta trådformiga alger. Samtidigt kan de också göra vattnet grumligare och äta upp makrofyter.

Vid en av de andra anläggningarna noterade de också att regnbäddar uppströms dammen troligen läckte näringsämnen. Läckaget kom från både själva regnbäddssubstraten och från bevattning med näringsrikt vatten och nådde så småningom den undersökta dammen.

– En kombination av det här läckaget, en instängd dammutformning och lite växtlighet ledde sannolikt till den omfattande algtillväxten. Det fick oss att fundera på om det funnits möjliga brister i kommunikationen mellan olika aktörer under planeringsprocessen. I just detta fall tycks sättet som regnbäddarna bevattnades på att ha haft stor påverkan, tillägger Margarita.

Tänk både kort- och långsiktigt

Vad kan då göras för att både ta bort alger som redan hunnit växa till sig och förebygga att problemen uppstår igen? Monica berättar att det finns både snabba insatser och mer långsiktiga åtgärder att ta till.

– Mekanisk borttagning av alger är ofta det som behöver göras som ett första steg när problemen blivit stora. Men det som verkligen är viktigt är ett regelbundet underhåll de första åren efter att dammen har byggts. När ekosystemet sedan börjar stabilisera sig brukar underhållsbehovet minska, och efter några år i drift krävs normalt inte lika stora insatser.

Monica förklarar vidare att förekomsten av en vegeterad kantzon runt dammen också är fördelaktigt. Den kan fungera som en fysisk barriär och ett filter som minskar tillförseln av ytterligare föroreningar och näringsämnen.

–Generellt är alger svåra att kontrollera, men vegeterade kanter kan bidra till att begränsa deras utveckling över tid.

Mer kortsiktiga lösningar kan inkludera åtgärder så som användning av halm, exempelvis kornhalm. När halmen bryts ner i vattnet hämmas algtillväxten genom att det bildas ämnen som algerna inte tål. Dessutom minskar halterna av tillgängliga näringsämnen.

 Det går också att tillsätta färgämnen i vattnet för att hämma algerna, med detta anses ofta som kontroversiellt ur ett ekologiskt perspektiv. Installation av filter i dammen är ytterligare ett alternativ, även om dessa kan vara kostsamma.

Monica och Margarita menar att de mer långsiktiga lösningarna generellt handlar om planering och hantering av hur områdena runt dammen används och hur människor interagerar med den. Även åtgärder som vegeterade buffertzoner kräver tid för att bli fullt etablerade och effektiva.

– Det är många saker som påverkar hur bra olika åtgärder funkar, så man behöver jobba både på kort och lång sikt. På kort sikt handlar det framför allt om att sköta dammen regelbundet, så att de mer långsiktiga lösningarna hinner komma på plats och börja göra nytta, säger Margarita.

Begränsningar i metoden

Margarita och Monica lyfter också att studien har vissa begränsningar. Den korta tidsramen gjorde att nästan alla observationer gjordes tidigt på våren, vilket påverkar bilden av hur dammarna faktiskt utvecklas över året.

– Det hade varit intressant att även följa dammarna även under sommaren, då algmattor vanligtvis når sin maximala tillväxt.

En annan utmaning var skillnaderna mellan dammarna. Det gjorde jämförelserna svårare, eftersom varje damm har sina egna förutsättningar, som storlek, avrinningsområde och vegetation.

Examensarbetet rymde inte heller alla potentiella faktorer som påverkar hur en dagvattendamm utvecklas och fungerar.

– Vi hann bara titta på några få delar av ekosystemet. Det finns säkert fler saker som påverkar varför alger trivs – eller inte trivs – i olika dammar. Det här är ett brett område, och det finns mycket kvar att utforska, avslutar Monica.

Så kan du minska risken för algtillväxt

Nedan ger Margarita och Monica rekommendationer för hur du kan minska risken för algtillväxt i dagvattendammar:

1. Säkerställ att det finns tillräckligt med utrymme för att bygga en dagvattendamm med en omgivande grön buffertzon: Detta underlättar mer hållbar landskapsutformning och gynnar biologisk mångfald, vilket är avgörande för att stärka naturliga reningsprocesser. Små dammar som placeras i instängda miljöer tenderar att få fler problem med vattenomblandning, eftersom de är skyddade från vind. De kan även nå högre vattentemperaturer, särskilt under torra perioder med lite nederbörd.

2. Sträva efter att efterlikna naturliga system om möjligt: Utforma dammen med mer organiska former, undvika betongytor som kan lagra värme, uppmuntra vegetation i dammen samt skapa varierande vattendjup.

3. Planera för underhåll redan från början: De extra kostnaderna för långsiktigt underhåll och övervakning bör inkluderas i budgeten tidigt. God kommunikation mellan alla involverade aktörer, från planering till byggnation och långsiktig drift, är avgörande. Utan tydlig samordning kan även välutformade anläggningar fungera bristfälligt.

4. Information och folkbildning: Involvera både medborgare och aktörer utanför det tekniska fältet. Att sätta upp skyltar med information vid dagvattendammar, som till exempel förklarar ekosystemet som utvecklas där och algernas roll, kan vara mycket värdefullt. Detta kan hjälpa människor att bättre förstå hur dessa system fungerar och öka toleransen för naturliga variationer, som ofta är en normal del av dagvattendammars funktion.