I Araslövsjön och Hammarsjön i biosfärområdet Kristianstads Vattenrike har bestånden av säv minskat kraftigt under de senaste decennierna, med följder för både fågelliv och ekologi. Nu hoppas Vattenriket kunna vända utvecklingen genom ett pilotprojekt där lokala frön samlas in och odlas för att kunna ge säven en chans att återetablera sig.
Säv spelar en viktig roll i sjöars ekologi. Den tar upp näringsämnen, skapar livsmiljöer för en rad insektsarter och sävruggarna fungerar också som häckningsplatser för simänder och andra fåglar. Under de senaste decennierna har dock sävbestånden i många svenska sjöar minskat kraftigt.
Två av dessa sjöar är Araslövsjön och Hammarsjön, som båda ligger inom Kristianstads Vattenrike, ett av sju så kallade biosfärområden i Sverige som utses av FN-organet Unesco. För att vända den negativa utvecklingen har Vattenriket tagit initiativ till ett pilotprojekt för att se om det går att odla fram säv och i förlängningen återintroducera arten i de sjöar där den nästan försvunnit.
Tre decennier av förändringar har slagit hårt mot säven
Om man tar Hammarsjön som exempel började nedgången i sävbeståndet redan för mer än trettio år sedan, och minskningen ökade sedan drastiskt under slutet av 1990‑ och början av 2000‑talet. Här har det tidigare funnits både sjösäv (Schoenoplectus lacustris) och blåsäv (Schoenoplectus tabernaemontani), men båda arterna har påverkats negativt av förändringar i sjön.
Hammarsjön är en stor och grund sjö belägen i ett mycket flackt landskap, där vind, varierande vattenstånd och årliga översvämningar ständigt påverkar vattenmiljön. I perioder kan även bräckt vatten från Östersjön nå sjön och ge korta pulser med högre salthalt, vilket är en förutsättning för att blåsäv ska trivas.
– Troligtvis är det inte enbart en faktor som har påverkat nedgången av säv, utan det är en synergieffekt av flera olika faktorer, berättar Anna Borgström projektledare inom akvatisk ekologi vid Kristianstads Vattenrike.
Hon lyfter särskilt transporten av sediment, ökande vattenfärg och förändringar i näringsstatus som troliga orsaker till sävens tillbakagång.
– Hammarsjöns bottensediment har förändrats. Större rotklumpar som tidigare var förankrade i sedimentet har försvunnit och även den stora växtligheten som fanns tidigare och underlättade sedimentering i sjön. Även näringsstatusen i sjön är idag lägre än vad den var i slutet av 1990‑talet.
Den kraftigt ökade vattenfärgen är ett fenomen som även observerats i många andra svenska sjöar och globalt i norra hemisfären. Förändringen påverkar makrofyter så som säv negativt, eftersom det minskar ljusinsläppet i vattenkolumnen.
Grågäss som en möjlig “sista droppe”
En annan faktor som kan ha spelat stor roll är betestrycket från grågäss. De första rapporterade fynden av grågås i Hammarsjön gjordes på 1970‑talet, men inom trettio år hade antalet häckande par ökat till 688.
– Troligtvis har gässen haft en betydande roll i minskningen av säv, och de kan mycket väl ha varit anledningen till den kraftiga minskningen under början på 2000‑talet. Säven var då troligtvis redan påverkad av förändringarna i sjön, så det är möjligt att den kraftiga ökningen av gäss och det intensiva betet som följde blev ”sista droppen”.
Under senare delen av 2000‑talet har antalet grågäss i och kring sjön återigen minskat. I stället har en annan art, vitkindad gås, ökat.
– Vitkindade gäss har inte samma matvanor som grågäss utan fokuserar ofta mer på gräs och grödor på åkrar, strandängar och gräsvallar, vilket ger oss en förhoppning om att säven så småningom ska kunna återetablera sig i sjön.
Pilotstudie: att samla in och odla lokala frön
I den aktuella pilotstudien är målet är att samla in fröställningar från de sävbestånd som fortfarande växer i eller kring Hammarsjön, för att försöka odla dem och på sikt plantera ut säv i sjön. Arbetet startade ute på isen under vintern, vilket krävde noggrann planering och säkerhetstänkande.
– Vi hade isdubbar och isbill med oss ut på isen för att bedöma isens hållbarhet. Vi provborrade även flera hål i isen för att mäta tjockleken, berättar Anna Borgström.
När isen bedömts som säker vandrade teamet ut till olika sävruggar och plockade av fröstänglar. Dessa buntades och märktes för att kunna skilja på de två sävarterna. Efter insamlingen har fröna genomgått en stratifiering, alltså en köldperiod, och ligger nu på tork.
– Innan vi fortsätter behöver vi först helt fastställa att både sjösäv och blåsäv fortfarande finns kvar i sjön. När det är klart kommer vi att plocka ut fröna och testa deras grobarhet, säger Anna Borgström.
Sista steget innan eventuella försök till återetablering är att sätta ihop ett pilotexperiment för att undersöka vilka förhållanden som ger bäst grobarhet.
– Förhoppningen är att hitta det effektivaste sättet för fröna att gro. Om pilotstudien visar positiva resultat kan sedan arbetet skalas upp och säven återintroduceras i Hammarsjön, och på sikt även i andra svenska sjöar där bestånden minskat, avslutar Anna Borgström.
För den intresserade av att veta mer om fågellivet i Kristianstads Vattenrike ger bifogade rapporter nedan en fördjupad bild av både de långsiktiga förändringarna i Hammarsjöns häckande fågelfauna och utvecklingen hos grågåsbestånden i området. VA-guiden ser fram emot att fortsätta följa utvecklingen av sävprojektet i Biosfärområde Kristianstads vattenrike.
Bifogade filer
Relaterade artiklar
