Boende oroar sig för att en sjörestaurering ska göra området mer känsligt för bäverdämmen och därmed riskera blötare marker uppströms. Gästexpert Viktor Kärvinge, vattensamordnare vid Mälarens vattenvårdsförbund, ger råd och beskriver bland annat hur man kan ta hjälp av topografin för att avgöra om och var det kan uppstå skador.
FRÅGA
Vi planerar att restaurera en gammal sjö som idag är torrlagd och där ett vattendrag går igenom området. Sedan några år tillbaka har en bäver börja bygga dämmen i vattendraget.
Sjörestaureringen är tänkt att ske genom att en före detta bestämmande sektion återställs med en sjönacke/tröskel. Boende i området är positiva till att återskapa sjön i området men är oroliga för att bävern ska använda denna konstruktion till att dämma ytterligare efter åtgärden. Det skulle kunna innebära att flera markägare uppströms påverkas negativt om deras marker blir blötare än idag.
Hur ska man ta hänsyn till bäverns aktivitet när man anlägger en ny tröskel? Finns det något man bör tänka på eller undvika vid val av utformning? Finns det någon speciell skötsel som man bör tillämpa efter?
Svar
GÄSTEXPERT
Viktor Kärvinge
Vattensamordnare
Mälarens vattenvårdsförbund
Min erfarenhet av bävrars framfart är att de främst skapar problem i sänkta vattendrag. Diken och kanaler med slänter där det är lätt att gräva sig en bohåla och bygga en hydda är sedan lätta att dämma över och få en skyddad ingång. Effekten av ett litet dämme blir stor när det bara är för bävern att fylla igen diket. Det blir alltså lätt för bävern att temporärt ”återställa” ursprunglig nivå.
Om ni höjer vattendraget vid den tidigare sänkta sektionen försvinner en given plats för bävern att dämma mot. Det måste ju finnas något bygga mot för bävern och den platsen har ni ju till stor del redan höjt. Det kan mycket väl bli den platsen bävern har minst intresse av att arbeta vidare med. Ni får fundera på var det efter restaureringen är möjligt för bävern att höja ytterligare och vilka effekter det skulle kunna ge. Topografin blir avgörande för var det kan ske och om det kan leda till skador. Kanske finns flera alternativa platser för anläggning av tröskeln där den dels är svår att höja ytterligare (dvs en flack plats) eller där den är lätt att underhålla.
Om ni vet var en bäverdamm skulle kunna innebära skador uppströms kan man i förväg planera för vägen dit så en nödutryckning inte blir så krånglig. Mellan 1 maj och 30 september får ni riva bäverdammar utan att söka tillstånd. Tänk på att inte störa bävrarna om de dämmer på platser där det faktiskt inte skapar problem, med lite tur kanske de håller sig där. Utan att veta hur platsen för tröskeln ser ut finns det inget som säger att just den platsen är sannolik att bävern dämmer ytterligare. God dialog mellan närboende och markägare är alltid bra i projekt som ert. Vet man var en bäverdamm kan ge problem kanske den med rådighet och anledning att agera kan göra det innan det blir ett problem.
Olika träslag är olika delikata för bävern vilket man kan tänka på om man kan välja vilka träd som gynnas eller tas ned längs vattendraget. Asp, sälj, björk och rönn är favoriterna, medan barrträd undviks. Al äter den om det är brist på annat.
Om bävrarna inte vill låta bli de platser där problemen snabbt blir stora av en bäverdamm finns lite knep med tekniska lösningar. Även om det får ses som sistahandsalternativ. Se: Lura bävrarna med nät och rör – Bävrar.se – häftiga djur och experter på biologisk mångfald
Tänk på att sådan anläggning inte får innebära problem för andra arter, exempelvis vandrande fisk.
Slutligen är det nog ändå viktigast att ni försöker få till en så naturligt fungerande tröskel som möjligt, både för naturvärden och för ett estetiskt tilltalande resultat och att man sen gemensamt är uppmärksam på vad bävern tar sig för och att närboende har förståelse för varför det kan bli ett problem uppströms.
Lycka till med restaureringen!
Relaterade artiklar
