Bygg- och fastighetssektorn står för en betydande andel av Sveriges samlade klimatutsläpp. Trots det ligger dagvattenanläggningar och andra markanläggningar utanför de klimatdeklarationer som krävs för nya byggnader. En ny studie från SODA har kartlagt klimatpåverkan från fyra olika typer av dagvattenlösningar, från råmaterial och produktion till färdig anläggning.
SODA är ett Vinnova-finansierat samverkansprojekt med syfte att främja en hållbar hantering av dagvatten och skyfall, med fokus på kvartersmark. Som en del av projektet har klimatpåverkan från fyra utvalda anläggningstyper studerats: dagvattendamm, nedsänkt växtbädd (regnbädd), underjordisk bevattning (Savaqrör) och underjordiska magasin (rörmagasin från Uponor). Resultatet har publicerats i rapporten Klimatberäkningar på fyra dagvattenanläggningar, författad av en projektgrupp från Landskapslaget, Glaumann Landskap och Keeib.
Syftet: hitta en lämplig metod för att beräkna klimatavtryck
Syftet med studien är att försöka hitta en lämplig metod för att beräkna dagvattenanläggningarnas klimatavtryck och därmed ge kommuner, fastighetsägare och byggbranschen bättre beslutsunderlag. Med denna kunskap kan dagvattenanläggningar få den roll i klimatredovisningen som deras faktiska påverkan motiverar.
Genom att ta fram en ”fiktiv bostadsgård” och projekterat alla typer av valda anläggningar har ett beräkningsunderlag för klimatpåverkan skapats. Studien är sedan avgränsad till att omfatta produktions- och anläggningsskedet för de undersökta anläggningarna. Det innebär att användningsfasen och slutskedet som till exempel drift, underhåll och skötsel inte ingår de i klimatberäkningar som genomförts. Beräkningarna inkluderar inte heller effekter av schakt eller borttagen vegetation mer än åtgången av bränsle vid själva arbetet. Dessa avgränsningar är viktiga att ha med sig när resultaten tolkas.
Svårt att jämföra anläggningar med varandra
I beräkningarna visade sig dagvattendammar ha ett lägre klimatavtryck per kvadratmeter, jämfört med de andra tre anläggningstyperna. Författarna betonar dock att beräkningarna inte är avsedda att ställa anläggningarna mot varandra, utan snarare för att identifiera vilka komponenter som ger upphov till höga utsläpp. Resultaten bygger dessutom på ett stort antal antaganden och kan därför förändras om andra förutsättningar används. Med detta i åtanke ger studien ändå en fingervisning om vilka material och konstruktioner som är särskilt utsläppsdrivande.
För dagvattendammar är det främst markmaterial som bergkross, sand och dammduk som står för merparten av klimatavtrycket. Mängden plast- och betongmaterial är däremot relativt begränsad, vilket medförde ett lägre beräknat utsläpp per kvadratmeter. Om dammduk kan undvikas och bortschaktade jordmassor kan återanvändas kan dammbygget ge ett lägre klimatavtryck.
Underjordiska magasin gav det högsta beräknade klimatavtrycket i studien. Anledningen är de omfattande mängderna material som rörmagasin, brunnar och ledningar är gjorda av. Dessutom tycks möjligheterna att minska klimatavtrycket vara få enligt författarna. Förslaget är att i så stor utsträckning som möjligt återanvända schaktmassor för återfyllning, antingen kring magasinet eller i en närliggande del av byggprojektet.
Återbrukad växtjord minskar klimatpåverkan
Hos både regnbäddar och underjordisk bevattning är det framför allt markmaterialen och transporterna som driver utsläppsmängden. Finns möjlighet att undvika dräneringsledning, geotextil eller kantstöd kan klimatavtrycket minskas ännu mer. Underjordisk bevattning kräver särskilda konstruktioner och en mängd material i form av till exempel rör och brunnar, vilket ytterligare bidrar till den sammanlagda klimatpåverkan.
Producerad växtjord är enligt studien en annan komponent som riskerar att ge ett högt klimatavtryck, både för nedsänkta växtbäddar och underjordisk bevattning. Torv och grönkompost visade sig ha mycket höga utsläpp, framför allt på grund av oxidation av jordarnas kolinnehåll. Dessutom sker ofta hanteringen av storskaliga kompostanläggningar med hjälp av stora dieselförbrukande maskiner. Det finns därför anledning att återbruka befintlig jord vid anläggning av regnbäddar eller välja växtjord med lägre torvinnehåll alternativt inblandning av certifierad biokol. Detta kan både minska klimatavtrycket och risken för näringsläckage.
Balans mellan funktion och klimatavtryck
Studien belyser även andra aspekter av klimatavtrycket från dagvattenanläggningar och har egna avsnitt om framställning av krossprodukter, rivning av träd och förluster av kol som sker vid markanläggning.
Samtidigt lyfter författarna att dagvattenlösningar inte ska designas enbart efter klimatavtryck. Dagvattenanläggningar bidrar till mycket positivt, som exempelvis föroreningsreduktion, klimatanpassning och stadsgrönska. En balans mellan funktion och klimatpåverkan är därför ett bra riktmärke vid val av dagvattenlösningar.
Tips för att minska klimatavtrycket
Rapporten avslutas med en lista på åtgärder för att minska klimatavtrycket från dagvattenanläggningar, som man kan ha med sig redan i planeringsstadiet:
Tänk på att:
- Bevara befintlig mark och vegetation så långt som möjligt.
- Begär trovärdiga uppgifter om klimatpåverkan t.ex i form av EPDer (environmental product declaration). Det hjälper även producenterna att vidta åtgärder för att minska utsläppen från sina produkter och tjänster.
- Inte använda mer material än vad som är motiverat utifrån funktion och behov.
- Inte överanvända stål, betong och plast.
- Välja lokala producenter/leverantörer för att minska transportbehov.
- Återbruka massor och växtjord om möjligt.
- Se till att växterna mår bra för maximal kolupptagning.
Bifogade filer
Relaterade artiklar
