Det senaste avsnittet av projektet Improve Aquatic Lifes egen podcast fokuserar på de hotade arterna flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla. Stormusselexperterna Martin Österling och Niklas Wengström redogör för deras ekologiska betydelse, hotbild och pågående bevarandeinsatser.
Både flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) och tjockskalig målarmussla (Unio crassus) är upptagna på den svenska rödlistan och utgör prioriterade målarter inom Improve Aquatic LIFE, Europas just nu största vattenrestaureringsprojekt. Målet med projektet är att återställa och stärka vattenmiljöer i södra Sverige genom åtgärder som förbättrar biologisk mångfald, gynnar hotade arter och ökar vattendragens motståndskraft mot klimatförändringar.
Projektet har också en podcast där gäster i det senaste avsnittet är Niklas Wengström, doktor i biologi och projektledare vid Sportfiskarna, samt Martin Österling, forskare och universitetslektor vid Karlstads universitet. Avsnittet fokuserar på just flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla, deras ekologiska betydelse, hot som påverkar dem och bevarandeinsatser som pågår.
Filtrerar upp till 50 liter vatten per dygn
Flodpärlmusslan förekommer i näringsfattiga, kalla strömvatten, medan tjockskalig målarmussla i huvudsak återfinns i mer näringsrika vattendrag i södra och östra Sverige. Nyare genetiska analyser har visat att den tidigare samlade europeiska gruppen av målarmusslor omfattar ett flertal distinkta arter. Detta innebär att den svenska populationen av tjockskalig målarmussla representerar ett mer begränsat och skyddsvärt genetiskt arv än vad som tidigare varit känt.
I poddavsnittet framhålls musslornas långsamma livscykel, där individer kan uppnå en mycket hög ålder. Flodpärlmusslan kan bli uppemot 250 år (världens äldsta mussla blev 280 år), medan tjockskalig målarmussla normalt uppnår 70–90 år. Musslorna spelar en viktig ekologisk roll genom att filtrera stora volymer vatten (omkring 40–50 liter per dygn), binda sediment, stabilisera bottnar och bidra till ökad biologisk mångfald. I flera vattendrag utgör de en viktig struktur- och funktionell komponent för både bottenfauna och fisk.
En taktik: klättra upp på strandkanten och spruta ut larver
En betydande del av samtalet ägnas åt musslornas komplexa reproduktionsstrategi. Musslornas larver, så kallade glochidier, kräver en värdfisk för att kunna utvecklas till juvenila musslor. Larverna hakar fast sig som parasiter på fiskarna. Flodpärlmusslans larver är strikt knutna till gälar på öring och lax, medan tjockskalig målarmussla kan utnyttja flera fiskarter, däribland elritsa, löja, mört och stensimpa, och även fästa på både gälar, kropp och fenor. Gemensamt för båda är dock att endast en mycket liten andel av larverna överlever, cirka en promille av 2–4 miljoner larver som en honmussla totalt producerar.
Ett extra intressant beteende som den tjockskalig målarmusslan har är den kan klättra upp på sidan av en bäck och spruta ut sina larver i tunna vattenstrålar som bryter ytan. När fiskar lockas av rörelsen och närmar sig blir de exponerade för larverna, som då lättare kan fästa på deras gälar eller fenor.
Efter knappt ett år har larven utvecklats flodpärlmusslans larver till en mussla som släpper taget om fisken, faller till botten och gräver ned sig. I fallet för tjockskalig målarmussla handlar det i stället om runt en månad.
Hot och insatser för att stärka bestånden
Hotbilden mot båda arterna är omfattande och inkluderar vandringshinder, försämrad vattenkvalitet, övergödning, sedimentation, försurning, klimatrelaterade torkperioder samt spridning av sjukdomar. I vissa fall har hela populationer slagits ut till följd av parasiter som spridits mellan vattensystem, ofta genom oavsiktlig mänsklig påverkan.
Trots detta finns det framgångsrika exempel på återhämtningsarbete. I avsnittet lyfts restaureringsprojekt där åtgärder såsom biotopvård, öppnande av vandringsvägar och artificiell infektering av värdfisk har lett till nyrekrytering av flodpärlmusslor inom relativt kort tid. På vissa platser har juvenila musslor dokumenterats redan sex år efter genomförda åtgärder. Ett konkret exempel på där har arbetat aktivt med att odla fram flodpärlmusslor genom att infektera värdfisk är musselodlingen ”Parasiten” i Göteborgsområdet.
Med smak av bildäck
I podden konstaterar också experterna skämtsamt att flodpärlmussla inte direkt är någon kulinarisk upplevelse. De som faktiskt provat beskriver smaken som ”bildäck”, och panelen är enig om att ingen av arterna lämpar sig för konsumtion, även om de historiskt ibland plockats eller grillats av okunskap. Med det sagt är det viktigt att komma ihåg att båda arterna är fridlysta och det är förbjudet att flytta eller skada dem.
Lyssna på hela podcastavsnittet via länken under nedan.
Relaterade artiklar
