Erfarenheter från tre gäddvåtmarker i Nyköping del 3: Stora Uttervik

I den tredje och sista delen av reportaget om gäddvåtmarkerna i Nyköping tillsammans med Sportfiskarna går färden till Stora Utterviks gäddvåtmark, vars funktion är starkt beroende av den omgivande hydrologin. Besöket ger en inblick i de utmaningar som uppstår när en gäddvåtmark anläggs i ett område utan naturligt källflöde.

Det sista stoppet på VA-guidens studiebesök till olika gäddvåtmarker i och runt Nyköping tillsammans med Rickard Gustafsson, projektledare på Sportfiskarna, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, går till en våtmark i Stora Uttervik. Jämfört med de två tidigare våtmarkerna som besökts, Snäckviken och Långsjön, är detta en betydligt mindre och än mer kustnära anläggning.

Omgivande hydrologi avgör om gäddorna kan nyttja anläggningen

Vid Stora Uttervik är det också platsens hydrologi och omgivande landskap som i hög grad styr hur mycket gäddorna kan nyttja våtmarken. Den saknar nämligen ett tydligt källflöde, som exempelvis en sjö uppströms. Vattnet som når anläggningen kommer i stället uteslutande från avrinning från omgivande marker. Det gör den starkt beroende av väder och nederbörd och funktionen kan skilja sig mycket från olika år.

– Är det en blöt vår så funkar det jättebra. Är det däremot en torr vår blir det nästan omöjligt för gäddan att ta sig upp via fiskvägen. I år såg det till exempel först väldigt tufft ut, men sen kom det regn för någon vecka sedan och då fungerade systemet igen, berättar Rickard Gustafsson.

Små ytor – stora kostnader

För att skapa den cirka 1,5 hektar stora våtmarken behövde man anlägga en omkring 400 meter lång dammvall. Arbetet har till stor del handlat om att flytta och forma material inom området, där massor tagits upp längs kanterna och lagts upp för att bygga vallen och skapa våtmarkens struktur.

Planeringen av anläggningen inför har såklart också varit viktigt. Arbetet har utgått från analyser av avrinningsområdet, där man med hjälp av digitala kartverktyg kunnat modellera hur vatten rör sig i landskapet och hur stora ytor som kan översvämmas vid olika nivåer.

– Genom att simulera uppdämning och vattennivåer har vi kunnat skapa en bild av hur våtmarken kommer fungera under olika förutsättningar. Det har varit särskilt viktigt i ett område utan naturligt källflöde, berättar Rickard Gustafsson.

Allt som allt har Stora Uttervik kostat drygt 700 000 kr kronor att anlägga.  

– Den här anläggningen blev ganska dyrt per hektar. Men återigen, det är platsens förutsättningar som styr. Här har vi fått jobba baklänges genom att forma omlöpet med massor i stället för att gräva.

Att ”jobba baklänges” innebär i det här fallet att våtmarkens dammvall och omlöp i stor utsträckning byggts upp genom att tillföra och forma material i stället för att gräva ur landskapet. Det var nödvändigt på grund av de lokala topografiska förutsättningarna och den begränsade vattenföringen.

Samtidigt har en del pengar kunnat sparats in tack vare att markägaren där anläggningen är placerad varit aktivt involverad praktiskt i både under byggprocessen och vad gäller den efterföljande skötseln. Våtmarken hålls öppen genom både bete och slåtter, vilket är viktigt för att bevara våtmarkens funktion och biologiska värden.

– Janne, alltså markägaren, var ju med och körde traktorn och hjälpte till, det var liksom inga konstigheter, säger Rickard Gustafsson och lyfter återigen vikten av engagerade markägare för att åstadkomma långsiktigt hållbara vattenvårdsåtgärder.

Munkbrunn som nivåreglering

För att kunna sköta våtmarken behöver vattennivån kunna sänkas vid rätt tidpunkt. I Stora Uttervik har man valt att använda en så kallad munkbrunn, en konstruktion som fungerar som anläggningens regleringspunkt. Brunnen gör det också möjligt att hålla kvar vatten under våren och därefter successivt sänka nivån inför sommaren. Rickard Gustafsson beskriver lösningen som både enkel och driftsäker.

– Det här skulle jag kalla den optimala lösningen när det kommer till reglering. Den är betydligt enklare att få tät och mer förutsägbar över tid jämfört med horisontella bjälkar i trä som i till exempel Snäckviken, säger han.

Utloppet från brunnen leds genom ett rör i dammvallen, och genom att justera nivåskillnaden i brunnen kan vattennivån styras på ett kontrollerat sätt. Det gör att vattnet kan tappas av successivt i stället för att rinna ut okontrollerat.

– Samtidigt går det aldrig att få systemet helt tätt, men det är inte heller realistiskt. Det viktiga är att kunna styra vattennivån snarare än att hålla kvar allt vatten, och att systemet klarar naturliga variationer i flöde.

Håva gäddyngel och sila mygglarver

Under vårt besök vid Stora Uttervik är vi inte ensamma. Två studenter från Karlstads universitet, Mathias och Patricia, är där för att genomföra fältstudier till deras examensarbete i biologi. De berättar att studierna går ut på att undersöka förekomsten av gäddyngel i olika gäddvåtmarker och hur olika miljöfaktorer påverkar reproduktionen.

– Vi jämför olika lokaler med olika typer av växtlighet, djup och lutning och om det påverkar hur mycket yngel som finns, berättar Mathias.

Arbetet bygger på systematiska provtagningar längs transekter, där yngel håvas, läggs i en balja och räknas per ytenhet samtidigt som djupet mäts för att få en helhetsbild av miljön. Parallellt utvärderar studenterna också själva metoden.

Rickard Gustafsson lyssnar intresserat till vad Mathias Jensen och Patricia Karlsteen har att berätta om sina resultat hittills och han relaterar sedan observationerna till tidigare erfarenheter från fältet.

– Det där stadiet ni ser nu, när ynglen sitter stilla, det är innan de har börjat simma på riktigt. Jag har nästan aldrig sett dem bete sig så här tidigare säger han, medan samtliga närvarande fascinerat studerar de små fiskarna i baljan som samsas om utrymmet med ett gäng stickmygglarver.

De nykläckta gäddynglen är knappt över en centimeter långa och svåra att urskilja vid första anblick.

– De ser ut som pinnar i vegetationen. Det är helt extremt vilken kamouflageförmåga de har. Det här är ett kritiskt stadium i gäddans livscykel. När de är runt två centimeter börjar de se ut som gäddor på riktigt. Och då börjar de också bete sig därefter och äta varandra. säger Rickard Gustafsson.

Tre våtmarker – fler lärdomar

Trots sina hydrologiska begränsningar har Stora Uttervik ett värde som sträcker sig bortom gäddrekrytering. Våtmarken fungerar också som en buffert i landskapet och bidrar till att bromsa upp vattenflöden och fånga upp näringsämnen innan de når kusten. Avrinningen kommer bland annat från ett närliggande sommarstugeområde, och modelleringarna av avrinningsområdet har visat att det är större än man först trodde.

– Man kan nästan se det här som en kombinerad dagvattenhanteringsdamm för sommarstugeområdet här uppe, säger Rickard.

Även effekten på den biologiska mångfalden är påtaglig, i alla fall när det gäller grodor.

– Här är det vissa år nästan obehagliga mängder grodor. Det känns som att de kommer ta över världen snart, säger Rickard Gustafsson med ett skratt.

Han fiskar upp ytterligare en vanlig groda från en likadan fiskfälla som vi redan har inventerat i Snäckviken och Långsjön. Det finns dock ingen gädda i fällan den här gången, vilket inte heller är så överraskande med tanke på den lilla rännil som nu utgör fiskvägen upp till våtmarken.

När dagen lider mot sitt slut blir skillnaderna mellan resans tre stopp tydliga. Snäckviken visar vad gynnsamma grundförutsättningar kan ge, Långsjön belyser komplexiteten i stora återställningar och Stora Uttervik ger en inblick i hur känsliga små våtmarker utan naturligt tillflöde kan vara för variationer i vattenföring.

– Det går väl att konstatera att inte finns några genvägar när det kommer till gäddvåtmarker. Man måste jobba där det går och acceptera att vissa platser kräver större insatser än andra. Samtidigt spelar även de minsta våtmarkerna en roll. Det är inte så att det finns ett överflöd av perfekta gäddfabrikslägen, så varje plats man kan förbättra är värd att ta på allvar, summerar Rickard Gustafsson.