Två år in i Östersjöprojektet BaltCOP har lokala åtgärdssamordnare och ett avrinningsområdesbaserat arbetssätt tagit fart i de deltagande länderna. Samtidigt visar erfarenheterna så här långt att lösningar inte kan kopieras rakt av mellan länder utan att framgång i åtgärdsarbetet kräver anpassning till lokala förutsättningar.
BaltCOP, Baltic Catchment Officer Project, syftar till att öka takten i åtgärdsarbetet i avrinningsområden i Sverige, Estland och Lettland. Målet är att minska näringsläckaget till Östersjön genom en kombination av lokala åtgärder, kunskapsutbyte och policyutveckling.
När VA-guiden intervjuade projektledaren Mats Johansson, vattensakkunnig vid WWF Världsnaturfonden, i samband med starten, låg fokus framför allt på att bygga upp strukturer och komma i gång. Nu, när projektet nått halvvägs, är bilden mer komplex, men också hoppfull.
– Vi ser att arbetet med en så kallad catchment-based approach, det vill säga att man utgår från ett avrinningsområdesperspektiv i åtgärdsarbetet, verkligen har fått momentum. Det händer mycket parallellt i andra länder nu.
Olika länder – olika förutsättningar
En grundidé i BaltCOP är att utveckla rollen som lokala åtgärdssamordnare, eller catchment officers. Men arbetet hittills har också tydliggjort att det inte finns någon enkel modell som fungerar överallt. De tre länderna som ingår i projektet har haft mycket olika utgångslägen, vilket har påverkat både arbetssätt och tempo. Erfarenheterna från Sverige, där arbetet med åtgärdssamordnare är mer etablerat, har varit värdefulla, men har inte varit direkt överförbar till övriga länder.
– Det har varit en viktig lärdom att det inte bara går att kopiera det vi gör här. Förutsättningarna ser olika ut, och man måste anpassa arbetet till den lokala kontexten och hur vattenarbetet är organiserat, säger Mats Johansson.
Samtidigt har just dessa skillnader bidragit till ett ökat lärande inom projektet. Genom jämförelser mellan länderna har man fått en bättre förståelse för vilka faktorer som är avgörande för att få till åtgärder i praktiken, till exempel när det gäller att bygga förtroende och arbeta nära markägare och lantbrukare samt att involvera myndigheter.
En växande rörelse runt Östersjön
Enligt Mats Johansson händer det dock mycket mer parallellt runt Östersjön än när projektet startade. BaltCOP var initialt ett relativt ensamt initiativ, men nu sker liknande satsningar i flera länder runt Östersjön. Det handlar bland annat om större nationella projekt i Finland och Estland, där arbetssätt med lokala samordnare nu testas i större skala. Även i Lettland sker en positiv utveckling vad gäller lokalt åtgärdsarbete, både genom forskning och policyarbete.
– Alla de här initiativen gör att arbetet växlar upp. Projekten kopplar i varandra och förstärker varandra, och det skapar en helt annan kraft i frågan.
Under projektets gång har fokus i allt större utsträckning kommit att handla om styrning och finansiering, faktorer som ofta avgör om åtgärder faktiskt blir av eller inte. Erfarenheterna visar att det inte räcker med kunskap om vilka åtgärder som fungerar. Det krävs också system som gör det enkelt att genomföra dem.
– Det handlar mycket om hur styrningen ser ut. I dag arbetar man ofta i separata silos, en för övergödning, en för klimatanpassning eller en för biologisk mångfald, trots att det är samma landskap, samma diken och samma lantbrukare.
Detta kan leda till att man missar möjligheten att uppnå flera nyttor samtidigt.
– Om vi bara optimerar för en sak i taget riskerar vi att behöva komma tillbaka till samma plats igen och igen. Vi behöver ett mer integrerat arbetssätt där vi tar hänsyn till flera mål samtidigt.
Guidebok ska sprida arbetssättet
En av projektets viktigaste leveranser är den guidebok, Catchment Officer Guidebook, som nu håller på att färdigställas. Den innehåller bland annat konkreta steg i arbetet för att få till åtgärder, rekommendationer om organisation och exempel på kommunikation från olika länder. Guideboken har en bred målgrupp och ska kunna användas både av dem som arbetar operativt i fält och de som samordnar arbetet på regional eller nationell nivå.
– Den ska helt enkelt fungera som en verktygslåda. Både för den som möter markägare i praktiken och för den som ansvarar för att organisera och finansiera arbetet, säger Mats Johansson.
Arbetet med guideboken är nu inne i sin slutfas, och en första version väntas bli klar under hösten 2026.
Praktiska åtgärder ger konkret kunskap
Parallellt med policyarbete och kunskapsutbyte genomförs också konkreta åtgärder inom projektet, bland annat i form av våtmarker och restaurering av vattendrag. I Sverige är det framför allt Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund som samordnar åtgärderna, och senare i år invigs den andra våtmarken inom projektet. Den ligger i Krämbols friluftsområde i Katrineholm. Tidigare har man inom projektet även anlagt en våtmark vid Onsberga gård strax nordost om Nyköping.
Att arbeta praktiskt har också visat sig vara avgörande för att förstå vad som krävs i genomförandeskedet.
– Man kan prata hur mycket som helst om hur man ska göra. Men det är först när man faktiskt försöker genomföra åtgärder som man ser alla hinder och lär sig hur man kan göra bättre nästa gång, säger Mats Johansson.
Han pekar samtidigt på att åtgärderna ofta får fler effekter än de som ursprungligen var tänkta. Ett exempel är en våtmark som nyligen kunde användas som vattenresurs vid en brand.
– När det brann i skogen intill kunde räddningstjänsten ta vatten direkt från våtmarken och spara värdefull tid. Det är ett väldigt konkret exempel på de mervärden vi ofta pratar om.
Långsiktighet och samarbete avgörande
En annan central lärdom handlar om tid och kapacitet. Enligt Mats Johansson tar det ofta flera år att bygga upp fungerande åtgärdsarbete.
– Det tar tid att bygga relationer och få i gång arbetet. Men just när det börjar hända saker riskerar projekten att ta slut och kompetensen försvinna om åtgärdssamordnaren har en projektanställning, vilket ofta är fallet. Det gör att framgångar kan gå förlorade om inte arbetet planeras långsiktigt.
– Man måste säkerställa att kapaciteten finns kvar när efterfrågan ökar. Annars tappar man fart precis när det börjar fungera.
En annan viktig del av projektet har varit att bygga nätverk och skapa plattformar för erfarenhetsutbyte. Genom workshops, möten och internationella samarbeten har BaltCOP nått ut till ett stort antal aktörer. Responsen har varit tydlig, enligt Mats Johansson.
– När vi träffar aktörer från olika länder är intresset väldigt stort. Många vill ta del av erfarenheterna och vara med i ett fortsatt arbete.
Det finns även ett uttalat behov av att fortsätta samarbetet efter projektets slut.
– Vi ser ett behov av ett bredare Östersjönätverk för den här typen av frågor. Det finns många som arbetar med liknande saker och som skulle vinna på att kopplas ihop.
Fokus på nästa steg
När projektet nu går in i andra halvlek handlar mycket om att sammanställa resultat och skapa förutsättningar för fortsatt åtgärdsarbete. En del i detta är att ta fram så kallade policy roadmaps, konkreta färdplaner för hur arbetet ska kunna skalas upp i de olika länderna.
– Det viktigaste nu är att få fram förslag på hur man faktiskt kan gå vidare. Hur ska det här arbetet fortsätta efter projektet, både nationellt och på Östersjönivå?
Vid sidan av guideboken och policyrekommendationerna handlar det också om att bygga vidare på den rörelse som håller på att ta form tack vare BaltCOP.
– Målet är att vi ska skapa ringar på vattnet, vilket vi redan har åstadkommit. Kan vi bidra till att fler aktörer börjar arbeta på det här sättet, då har vi lyckats, avslutar Mats Johansson.
Relaterade artiklar
