Prostmyran – en våtmark och lärplats på en och samma gång

VA-guiden begav sig till Hedemora för ett studiebesök vid Prostmyrans våtmark. Där gav Peter Sennblad, Hedemora kommun, tillsammans med Magnus Pamp och Elias Regelin från Biosfärområde Nedre Dalälven en inblick i arbetet med att anlägga en stadsnära våtmark som kombinerar dagvattenhantering, naturvård och pedagogik.

Det är en regnig morgon i början av juni när delar av VA-guidens redaktion anländer till Dalarnas äldsta stad, Hedemora, för ett besök vid en ovanligt stadsnära våtmark. Prostmyran, som den kallas, är ett samarbete mellan Hedemora kommun och Biosfärområde Nedre Dalälven. Representanter från både kommun och biosfärområdet möter upp oss för att dela med sig av erfarenheter från projektet.

Peter Sennblad är landskapsstrateg på Hedemora kommun och har ansvarat för våtmarkens tekniska utformning. Magnus Pamp, kommunikatör, och Elias Regelin, biosfärskoordinator, arbetar båda vid Biosfärområde Nedre Dalälven som har samordnat arbetet med att skapa en så kallad lärplats vid Prostmyran.

Från dagvattendike till våtmark

Fram tills bara för något år sedan var platsen som vi står på ett snårigt och svårframkomligt grönområde i sydöstra delen av Hedemora. Genom den igenväxta marken rann ett smalt dagvattendike, omgivet av sly och invasiva växter.

– Det enda arbete vi egentligen hade gjort här tidigare var att röja för att försöka hålla undan växter, i synnerhet den invasiva arten jättebalsamin. I övrigt fanns egentligen bara dagvattendiket, berättar Peter Sennblad.

Området bär samtidigt spår av äldre historia. Prostmyran var nämligen tidigare en myrmark som under årens lopp sannolikt brukats för slåtter och bete. Rester av gamla diken, tvärgående i relation till dagvattendiket, vittnade om hur området successivt dränerats.

– Därför har vi egentligen betraktat projektet som en nyanläggning, snarare än som en återställning, även om det står så på informationsskyltarna. Vi har ju egentligen inte återställt en myr utan skapat en annan typ av våtmark som inte fanns tidigare, säger Peter Sennblad.

Våtmarken fick växa fram i fält

Det praktiska arbetet med Prostmyran tog fart under hösten 2025. Dagvattendiket ersattes då av ett 300 meter långt meandrande system av dammar och kanaler. Enligt Peter Sennblad fick utformningen växa fram under själva byggprocessen.

– Jag skissade utifrån befintliga höjdkurvor, men mycket fick anpassas på plats efter terrängen, träden och hur marken faktiskt såg ut när vi började gräva. Sedan hade vi även hjälp av två examensarbetare från SLU som kom med förslag på utformning av området runt omkring själva vattnet. Även om slutresultatet inte blev helt enligt deras ritning har vi ändå vävt in flera av deras förslag i den slutliga utformningen.

Till skillnad från vad som är syftet med många andra dagvattenprojekt var målet med Prostmyran inte främst att åstadkomma en teknisk reningsanläggning. I stället var utgångspunkten att våtmarken skulle fungera som en plats där besökare kan se hur vattnet rör sig genom landskapet och förstå vilka ekosystemtjänster en våtmark kan bidra med.

– Vi har egentligen inte dimensionerat anläggningen exakt efter några särskilda dagvattenflöden eller reningskrav. Den är till för att kunna visa hur vatten kan bromsas upp, föroreningar ska sedimentera och samspela med naturen, tillägger Peter Sennblad.  

Även frågor om mygg har påverkat utformningen. Våtmarken har relativt branta kanter och genom att kontrollera vattennivåer i anläggningen ska man minska risken för att större översvämningsytor med stillastående vatten i anslutning till Prostmyran.

En detalj som Peter Sennblad gärna lyfter fram är de små munkbrunnar som installerats på flera platser i våtmarksslingan. De används främst vid skötsel och gör det möjligt att sänka vattennivån i enskilda delar av våtmarken vid behov. Idén kom från entreprenören, som själv tillverkade de mindre brunnarna.

– Jag, eller kommunen, hade köpt in den stora munken som finns i slutet av anläggningen, men entreprenören erbjöd sig att bygga de mindre brunnarna själv. Det blev en väldigt smidig lösning som verkligen underlättar skötseln.

Allt som allt kostade den tekniska delen av våtmarken cirka 400 000 kronor att anlägga, och som finansierades av LONA-medel.

Valdes för sitt stadsnära läge

En central del av Prostmyran har från början varit ambitionen att skapa en så kallad lärplats, det vill säga en plats där människor kan få kunskap om naturbaserade lösningar genom att uppleva dem i verkligheten. Prostmyran är en av 17 vattenvårdsåtgärder som ingår i ett större internationellt samarbetsprojekt som pågått sedan 2023, där biosfärområden runt Östersjön utvecklar liknande platser för att öka allmänhetens förståelse för hur naturen kan bidra till att lösa olika samhällsutmaningar.

Under tiden har Biosfärområde Nedre Dalälven varit med och skapat en lärplats i Olsbäcken, en mindre kustmynnande bäck i skogarna utanför Skutskär i Älvkarleby kommun, samt en lärplats vid Jönshytteån i Säters kommun. De båda sistnämnda lärplatserna fokuserar på restaurering av lek- och uppväxtplatser för öring.

När det var dags för biosfärområdet att välja lärplats för våtmarksnytta vägde tillgängligheten tungt. Flera alternativa områden diskuterades, men de flesta låg utanför stadsmiljön och besökare skulle då främst behöva ta sig dit med ett särskilt syfte, till exempel fågelskådning. Prostmyran i centrala Hedemora erbjöd något annat.

– Här visste vi att skolor låg nära, men också att människor passerar området varje dag. Då når man många fler än om platsen hade legat mer avsides, säger Elias Regelin från Biosfärområde Nedre Dalälven.

Han betonar samtidigt att framgången inte i första hand handlar om att locka människor till just en lärplats, utan om att skapa en attraktiv miljö som människor vill besöka av egna skäl.

– De flesta som kommer hit gör det för att det är en fin plats att promenera eller vistas på. Men om de samtidigt får med sig kunskap om våtmarker och vatten har vi uppnått mycket av det vi strävar efter, säger Elias Regelin.

Skolorna formade lärplatsen

Arbetet med att skapa den aktuella lärplatsen tog sin utgångspunkt i en enkel men viktig fråga: Vad behöver skolorna för att faktiskt använda platsen i undervisningen?

Redan under planeringsfasen kontaktade därför Elias Regelin och Magnus Pamp rektorer och pedagoger i kommunen. Genom workshops med lärare, förskolepersonal och andra aktörer fick sedan projektgruppen en bild av vilka funktioner som efterfrågades. Ett av de tydligaste önskemålen då var ett uteklassrum.

Dialogen visade också att många pedagoger såg stora möjligheter med utomhusundervisning, men att det samtidigt fanns osäkerhet kring hur den skulle genomföras i praktiken. Därför beslutade projektgruppen att komplettera den fysiska miljön med fortbildningar och metodstöd.

– En återkommande önskan från lärarna var också att få stöd i hur man faktiskt kan använda lärplatsen i undervisningen. Många tycker att utomhuspedagogik är bra, men känner sig osäkra på hur det fungerar med en hel skolklass, berättar Elias Regelin.

Utbildningarna leds av naturskolepedagogen Stina Lindblad och syftar till att ge både inspiration och praktiska verktyg för att flytta undervisningen ut i naturen.

– Målet är att pedagogerna ska känna sig trygga och inspirerade att använda platsen i sin undervisning.

Intresset för utbildningarna har också överträffat förväntningarna. Omkring 50 lärare och förskolepedagoger anmälde sig till den första omgången fortbildningar, som också genomförs för olika åldersgrupper och skolformer.

Fyra stopp längs med våtmarken

När man promenerar längs med Prostmyran är det tydligt att platsen är tänkt att vara mer än ”bara” en våtmark. Här finns det tidigare nämnda uteklassrummet, men också spänger och broar för att kunna följa vattnets väg genom området. En särskilt illustrativ del av lärplatsen är fyra lärstopp med informationsskyltar som finns vid olika platser i våtmarken. Skyltarna guidar besökaren genom vattnets resa och beskriver hur våtmarker kan bidra till vattenrening, stärkt biologisk mångfald och ökad klimatanpassning. Illustrationerna har tagits fram av Oskar Jonsson från Naturskylt AB.

– Det ligger mycket arbete bakom skyltarna, både från illustratören och från oss. Vi har arbetat länge med att utveckla innehållet och hitta rätt nivå. Centrum för naturvägledning på SLU, i synnerhet Per Bengtsson, har också varit ett viktigt stöd i dialogprocesserna och har utformat den kommunikationsplan som ligger till grund för lärstopp och skyltar, berättar Elias Regelin.

”Hårda” investeringar i form av skyltar, uteklassrum, stigar med mer uppgår till cirka 500 000 kr. Sedan har biosfärområdets projekt även bekostat dialogprocesser och konsultstöd för sammanlagt omkring 300 000 kr. Tillsammans med själva våtmarksanläggningen uppgår alltså den totala investeringen till cirka 1,2 miljoner kronor, exklusive arbetstid.

Oro för mygg satte dialogen på prov

Det var inte bara skolornas synpunkter som var viktiga i arbetet med att forma lärplatsen. För att projektet skulle lyckas krävdes också stöd från de människor som bor i närområdet.

När planerna på våtmarken blev kända möttes de till en början av viss skepsis. Framför allt handlade oron om att en ny våtmark skulle leda till fler mygg. Eftersom en del av de närboende redan innan upplevde myggproblematik på sina tomter blev frågan snabbt central i diskussionerna. Projektgruppen valde därför att lägga stort fokus på dialog med de boende. Informationsmöten, workshops och nyhetsbrev blev en viktig del av arbetet. Vid två tillfällen delades information ut till omkring 100 hushåll i närområdet, samtidigt som projektgruppen löpande tog emot frågor och synpunkter från boende.

Särskilt värdefullt var det att kunna ta hjälp av myggexperten Martina Schäfer på Biologisk Myggkontroll för att besvara frågor och förklara hur anläggningen hade utformats för att minimera risken för ökad myggproduktion.

– Vi lade mycket tid på att lyssna på människor och återkoppla, helt enkelt att ta deras frågor på allvar. Det skapade förståelse och gjorde att diskussionerna blev konstruktiva, berättar Magnus Pamp från Biosfärområde Nedre Dalälven.

I dag används de nya gångstråken flitigt.

– Det är inte ovanligt nu att förbipasserande stannar för att uttrycka sin uppskattning över hur platsen har förändrats, säger Peter Sennblad.

Från dialog till delaktighet

Dialogen med skolor och närboende handlade dock inte enbart om att samla in synpunkter. En viktig ambition var också att skapa delaktighet och låta lokalsamhället medverka i utvecklingen av platsen. Under projektets gång har allt från gymnasieelever, lokala entreprenörer och kommunala verksamheter till föreningar, pedagoger och ideella krafter bidragit med arbete, kunskap och idéer. Genom att involvera många olika aktörer har projektgruppen kunnat skapa en plats som människor känner ett gemensamt ansvar för och en starkare anknytning till.

– Om man har varit med och byggt någonting eller bidragit aktivt till att det blir fint så känner man ofta en stolthet över platsen. Då blir man också en del av den, säger Magnus Pamp.

Ett tydligt exempel är uteklassrummet, som uppförts av elever från bygg- och anläggningsprogrammet vid Martin Koch-gymnasiet. Kommunens arbetsmarknadsenhet har samtidigt bidragit med röjning och andra praktiska insatser i området, medan föreningar, skolklasser och volontärer har deltagit i bland annat plantering av vattenväxter, naturvårdsåtgärder och artinventeringar.

Genom att låta människor bidra i genomförandet har man velat stärka den lokala förankringen och skapa ett långsiktigt engagemang för platsen. När området invigdes bjöds därför många av dem som varit involverade i arbetet in.

– Då blev det också tydligt hur många människor som på olika sätt hade bidragit till att förvandla det tidigare igenväxta området till en ny rekreations- och lärplats, tillägger Magnus Pamp.

Nästa steg för lärplats Prostmyran

Invigningen markerar inte heller slutpunkten för Prostmyran. Tvärtom ser Peter Sennblad, Elias Regelin och Magnus Pamp våtmarken och lärplatsen som ett långsiktigt arbete som kommer att fortsätta utvecklas i takt med att skolor, föreningar och allmänhet börjar använda området på nya sätt.

Den fysiska anläggningen är nu på plats, men flera idéer finns redan för hur platsen kan utvecklas vidare. Ett prioriterat område är att komplettera skyltarna vid lärstoppen med fler interaktiva inslag som gör det möjligt att utforska våtmarken genom egna undersökningar och aktiviteter.

– Skyltarna är väldigt bra, men vi vill skapa ännu mer interaktivitet. Det kan vara lärlådor med håvar, vattenkikare och annat material, eller olika sätt att mäta och undersöka vattnet. Vi vill att människor ska kunna komma närmare det som händer här, säger Elias Regelin.

Man ser också möjligheter att utveckla platsen som arena för både undervisning och medborgarforskning. Redan i dag används området för aktiviteter som artinventeringar, vattenprovtagning och eDNA-undersökningar, och ambitionen är att fler sådana inslag ska etableras framöver.

– Målet är att Prostmyran inte bara ska vara en våtmark att besöka, utan en levande mötes- och lärmiljö där människor i olika åldrar kan utforska samspelet mellan vatten, natur och samhälle, avslutar Magnus Pamp.