Vibyholms våtmark

---

– Det var mycket restriktioner kring brukandet, säger Malin Öberg, som var markägare här när våtmarken anlades. Alla små tvärdiken i området försvårade odlingen.

Att göra förbättringsåtgärder som exempelvis rensning av diken innebar dispensansökning på grund av nytt naturtillstånd. Det var helt enkelt ett svårbrukat område.

– Samtidigt var det här det givna stället för en våtmark på gården, säger Malin. Här har man en naturlig sänka som omges av trädbeklädda höjder, vall och betesmark. Det här gör att våtmarken smälter in väldigt fint i landskapet.

Grävningarna skedde 2009, 10 år senare är vattenytan fortfarande helt öppen och spegelblank, förutom en del kaveldun som etablerat sig på vissa ställen i kanterna.  Det är viktigt att vara förberedd och komma igång direkt med lämplig skötsel medan våtmarken är ung.

Anläggningsteknik

Flacka slänter på dammvallen

Vid nyanläggning är det bra om man anlägger flacka slänter på vallen. Vallen blir totalt sett några meter bredare men mycket mer lättskött. Här kan man enkelt köra med slåttermaskin uppe på vallen. Vid Vibyholm har man använt en lutning på 1:8 respektive 1:10 upp mot vallkrönet. Först en bit under själva vattenytan har man gjort en brantare lutning på 1:3. Själva munken ligger här mitt i det gamla diket.

Flacka och flikiga stränder är bra för mångfalden

En ytterligare fördel med flacka stränder är att man får en bredare växtzon och ”plats” för fler växtarter och därmed en mer varierad strandvegetation. Allt detta gynnar i sin tur fåglar och vattenlevande insekter. Vår rekommendation är att så långt det går alltid eftersträva flacka stränder.

Flora och fauna

Det första året med vatten i våtmarken var vegetationen dåligt utvecklad. Dock kommer kaveldunet snabbt. Under första sommaren fanns inga strandväxter alls, men framåt hösten så fanns mannagräs och kaveldun här. Längs stranden hade även brunskära, en typisk strandväxt, bildat en tät bård.

Fåglarna hittar hit snabbt och tofsvipor, bläsand, grågås, svarthakedopping, kricka, gräsand och knipa sågs första sommaren och under hösten höll bl.a. en sångsvansfamilj till här. Våtmarken är också välbesökt av klövviltet som hade betat en del även på kaveldunsplantorna.

Skötsel

En del av våtmarken har stängslats in och betas av kor på hösten när vattenytan har sänkts. Får och kor är båda lämpliga betesdjur för markerna runt våtmarken, framförallt om de betar ihop. Fåren gillar dock inte att gå ut i själva vattnet och beta, utan här är korna bättre på att beta. Däremot kan fåren vara mycket bra för att hålla omgivande vallar och slänter öppna. Kring mindre våtmarker kan det däremot räcka med enbart fårbete.

I övrigt sker skötseln genom årlig slåtter av våtmarken när vattnet sänkts ner på sensommaren. Man slår då så långt ned mot våtmarken som det går.

Karta