Vad är en alg?

Alger är ett sammanfattande namn på flera grupper av en- och flercelliga organismer
som kan fotosyntetisera och som lever i fuktiga miljöer (hav, sjöar, dammar, diken, fuktig jord, våta klippor m.m.). De varierar från mikroskopisk storlek (de flesta arter) till 60-70 m längd. Enbart av grönalger anses det finnas ca 5 000 arter i Sverige (Nationalencyklopedin 2013). Man skiljer på fytoplankton som är mikroskopiska arter som svävar fritt i vattenmassan och makroalger som är större, ofta trådformiga alger som kan bilda täta bestånd i vattenmassan och mattor på vattenytan.

Alger i dammar upplevs ofta som ett problem. Det är inte ovanligt att en dagvattendamm
täcks av en tät matta av exempelvis Cladophora (grön trådalg), vilket ger en upplevelse av igenväxning och att dammen inte sköts. Är en riklig algvegetation främst ett estetiskt problem, eller har det negativa effekter på vattenreningen eller för biologisk mångfald?

Faktorer som gynnar tillväxt av alger

All produktion av växter i en damm, inklusive alger, gynnas av tillgång på ljus,
värme och näringsämnen. Miljön i en dagvattendamm är ofta mycket gynnsam
för växternas tillväxt och olika växtgrupper kommer att konkurrera om näringsämnen
och ljus. Det är inte ovanligt att en dagvattendamm har en rik flora av
undervattensväxter (så kallade submersa makrofyter). Dessa växter tar upp sin
näring direkt från vattenmassan och är konkurrenter till de mikroskopiska algerna
(fytoplankton). I en damm med rik undervattensflora upplever man därför
sällan problem med blomning av fytoplankton.

Förekomst av makroalger verkar vara vanligare i dagvattendammar än i andra dammar och våtmarker. Enligt Börje Ekstam (muntl. 2013), våtmarksekolog och lektor vid Linneuniversitetet i Kalmar, har en damm som domineras av trådformiga makroalger ofta ett väldigt förenklat ekosystem med både få arter och få grupper av arter. En faktor som påverkar uppkomsten av makroalger är tillgången på betare (alltså smådjur som äter alger) när tillväxten av algerna
startar på våren. Flera arter av makroalger övervintrar som så kallade vilzygoter (befruktade ägg) på botten av dammen. De är mycket små och finns i stor mängd på botten. När dessa börjar tillväxa på våren så kan tillväxten hållas tillbaka av betande smådjur i vattnet (t.ex. nattsländelarver). Om det inte finns bra livsmiljöer för betande smådjur, eller för växter och bakterier på botten som konkurrerar med makroalgerna om näringen i detta tidiga tillväxtstadium, så kan makroalgerna snabbt växa till och bilda massiva bestånd.

Makadambottnar eller stenbottnar (hårdbottnar) utgör en dålig livsmiljö för betare. Under våren kan därför makroalgerna tillväxa ohämmat. Det kan vara en viktig orsak till att det är vanligare med algproblematik i dagvattendammar, där makadam/stenbottnar är vanligare förekommande än i andra dammar.

Grönslick Cladophora glomerata är en grönalg som är perenn (flerårig). Det innebär att plantor kan överleva från ett år till nästa. Grönslicken bildar inte vilzygoter, utan förökar sig oftast asexuellt med sporer som bildas i ett sporangium som sedan släpps ut i vattnet. Sporerna har simförmåga och kan transportera sig till en lämplig plats där de gror och växer ut till nya algtussar. Grönslick trivs inte på mjukbottnar (lera, dy) utan föredrar hårdbottnar (Karr muntl. 2013) varför även den sannolikt gynnas i dagvattendammar med makadam- eller stenbotten.

En annan faktor som kan gynna makroalger är förekomst av giftiga substanser i dagvattnet som påverkar algernas predatorer (betarna) mer negativt än algerna (Hansson 2008). Se vidare under avsnitt 6.1 om bekämpningsmedel.

Hur blir man av med alger?

Dammar med massiv förekomst av makroalger och som i övrigt är artfattiga, utgör ingen optimal miljö för att vattenrening. Skötselåtgärder som innebär att man tar bort algerna gör att dammen under en period ser attraktivare ut, men det leder inte till att man kommer tillrätta med problemet utan det handlar mer om symptomvård (Ekstam muntl. 2013).

Borttagning av makroalger kan dock vara viktigt för att minska risken för syrebrist
i dammen vintertid, då nedbrytningen av döda växtdelar konsumerar stora
mängder syre. Algerna binder även en del näringsämnen och föroreningar vilka
kan bortföras från dammen genom borttagning/skörd av alger.

Om man konstaterar att ekosystemet i dammen är artfattigt till följd av att dammen har stenlagda bottnar och stränder, kan det vara värt att prova att täcka botten med ett mjukare sediment från en damm med ett bra utvecklat sediment (s.k. givarsediment). Det ger både en bättre mjukbotten för undervattensväxter och många vattenlevande småkryp samt tillför organismer som kan kolonisera den nya dammen (Ekstam muntl. 2013). Mer om tillförsel av sediment.

I dammar som har en rik undervattensvegetation är algproblemet ofta mindre. Här är det viktigt att vara försiktig med skötseln så att man inte skadar återväxten av undervattensvegetation, vilket kan leda till ökad algförekomst.