Under två dagar i september samlades åtgärdssamordnare, myndigheter och forskare i Nyköping för att under föreläsningar och fältbesök utbyta erfarenheter och lärdomar kring åtgärdssamordning. VA-guidens redaktör Ville Feltelius tar oss med på en reseberättelse bland stensimpor och flodnejonögon.
En solig förmiddag i mitten av september anlände jag med tåg till Nyköping för att under två inspirationsdagar lära mig mer om åtgärdssamordnarens viktiga roll i att åstadkomma fler vattenåtgärder för minskat näringsläckage och förbättrad flödesreglering i landskapet. Arrangörer var Världsnaturfonden WWF, Lantbrukarnas Riksförbund, Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund och Naturskyddsföreningen.
Tanken med dagarna var att göra en engångsinsats för att hålla vid liv det nationella nätverk av åtgärdssamordnare som fanns inom Havs- och vattenmyndighetens nu nerlagda satsning LEVA – Lokalt engagemang för vatten.
Erfarenheter från lokal åtgärdssamordning
Den första dagen spenderades på Sunlight Hotell i Nyköping, en före detta tvålfabrik, med ett späckat program av föreläsningar från experter, forskare och myndigheter inom ämnet åtgärdssamordning. Moderator var Mats Johansson, sakkunnig inom vattenförvaltning på WWF.
Föredragen inleddes med Anneli Carlén, verksamhetschef på Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund (NVVF), som gav en inblick i vattenvårdsförbundets arbete med åtgärdssamordning.
NVVF har cirka 70 medlemmar, däribland lantbrukare, företag och kommuner, och har arbetat med vattenprovtagning och vattenreglering sedan 1950-talet. De senaste tio åren har dock även åtgärdssamordning blivit en alltmer central del av verksamheten.
Genom god lokalkännedom och möjlighet att utgöra en neutral plattform för möten mellan markägare, myndigheter och andra aktörer har NVVF kunnat bidra i många olika åtgärdsprojekt för minskat näringsläckage och förbättrad flödesreglering inom vattenvårdsförbundets avrinningsområde. Det handlar bland annat om åtgärder så som återvätning och anläggning av nya våtmarker på både skogs- och jordbruksmark.
Enligt Anneli är just samverkan mellan olika lokala och nationella aktörer något som är avgörande om åtgärdsarbetet ska lyckas och för att åtgärderna ska bli långsiktigt hållbara. Under sin föreläsning betonade hon särskilt vikten av att skapa lokalt engagemang för åtgärderna, att ha tålamod men också ha roligt under arbetets gång.
Ladda ner en åhörarkopia av Anneli Carléns presentation
Regeringsuppdrag om åtgärdssamordning
Anna Ek, handläggare vid Havs- och vattenmyndigheten (HaV) gav i nästa föreläsning en uppdatering om myndighetens pågående arbete, däribland två regeringsuppdrag om åtgärdssamordning respektive restaurering av akvatisk miljö.
Regeringsuppdraget om åtgärdssamordning syftar till att vidareutveckla samordningen av vattenfrågor mellan olika aktörer och förordningar. Uppdraget löper fram till 2026 och fokuserar på att underlätta och effektivisera åtgärder inom kust- och avrinningsområden. HaV ska inom ramen för regeringsuppdraget också utveckla processer för att hantera juridiska och finansiella utmaningar samt öka samverkan mellan lokala och nationella aktörer som länsstyrelser, kommuner och vattenråd.
Anna Ek lyfte också vikten av finansiering och hur HaV försöker samordna detta med andra myndigheter och program som LOVA – Lokala vattenvårdsprojekt, för att säkerställa att medel används effektivt.
Trots de utmaningar som finns, inklusive nedskärningar inom HaV och brist på långsiktig finansiering, betonade Anna betydelsen av att åtgärdssamordnare fortsätter att samarbeta och delar kunskap för att uppnå hållbara resultat.
Ladda ner en åhörarkopia av Anna Eks presentation
Jordbruksverkets arbete med ekonomiska stöd för åtgärder
Nästa föreläsare var Else-Marie Mejersjö vid miljöanalysenheten på Jordbruksverket, som lyfte myndighetens arbete med olika stöd och ersättningar för att minska växtnäringsläckage och förbättra vattenkvaliteten.
Else-Marie gick igenom vilka nivåer på ersättning som betalats ut och ansökts om under åren 2023–2024 för åtgärder så som skyddszoner, mellangrödor, våtmarker och kalkfilterdiken. Hon lyfte särskilt att vissa av stöden, i synnerhet de åtgärder som syftar till att minska fosforläckage, inte lockat tillräckligt med ansökningar.
Sammanfattningsvis finns det goda möjligheter för lantbrukare att söka stöd för åtgärder. Komplexa ansökningsprocesser och långa handläggningstider utgör dock ett hinder för att de fullt ut ska kunna utnyttja tillgängliga medel.
Ladda ner en åhörarkopia av Else-Marie Mejersjös presentation
Aktuell forskning om potential för vattenlagring i landskapet
Efter lunch var det dags att för forskaren Faruk Djodjic vid Sveriges Lantbruksuniversitet att berätta om hur städer kan skyddas mot översvämning genom att fördröja vatten i lågpunkter i landskapet.
Utgångspunkten för föreläsningen var Svartån och de översvämningar som skedde i och runt Västerås sommaren 2023. Med hjälp av ett kartverktyg som Faruk och hans kollegor tagit fram kunde de se att översvämningar av åkermark runt om Västerås hjälpte till att bromsa vattenflödet och därmed skyddade staden från värre översvämningsskador. Kartverktyget visar också att man med små justeringar i topografin, till exempel dämmen, kan öka vattenlagringspotentialen ytterligare och då också minska översvämningar av åkermark.
Enligt Faruk är det viktigt att inte glömma bort de potentiellt negativa effekter som översvämningar kan ha på åkermark, exempelvis förlust av näringsämnen och försämrad jordhälsa. Går det i stället därför att styra översvämningar till skogsmark eller gamla våtmarker är detta mer optimalt. Ska åkermark användas för översvämningsåtgärder är det viktigt att skapa ekonomiska incitament för lantbrukare att delta i vattenlagringsåtgärder och bli intresserade av att använda sin mark för tillfällig vattenlagring under översvämningar.
Ladda ner en åhörarkopia av Faruk Djodjics presentation
Himleån – en pilot för att identifiera och förankra åtgärder för en väl avvägd miljökvalitetsnorm
Hanna Gustavsson, utredare vid HaV och Harald Lagerstedt, Hushållningssällskapet i Halland var näst på tur och berättade om ett pågående samarbetsprojekt i Himleå, som involverar Havs- och vattenmyndigheten, vattenrådet, och lokala markägare. Projektet har syftat till att hitta en balans mellan att uppnå god ekologisk status i Himleån, vilken är en kraftigt modifierad vattenförekomst, och att samtidigt upprätthålla jordbruksproduktionen i området. Hittills har diskussionerna framför allt kretsat kring vilka åtgärder som kan genomföras utan att negativt påverka markavvattningen, vilket är avgörande för jordbruket.
I projektet har man använt sig av en så kallad iterativ process där förslag på åtgärder ”brainstormas” och sedan förankras bland de olika aktörerna för att säkerställa att åtgärderna är genomförbara både ur ett ekologiskt och ekonomiskt perspektiv. Åtgärderna handlar framför allt om att förbättra de fysiska förhållandena i Himleån, som att återställa mer naturliga strukturer i det rätade vattendraget, samtidigt som att man försöker hantera vattenflödena på ett sätt som minskar belastningen på jordbruket.
Enligt Hanna Gustavsson och Harald Lagerstedt spelar markägarna en central roll i processen eftersom deras kunskap om markavvattning och lokala förhållanden är avgörande för att förstå vilka åtgärder som kan genomföras utan att skada jordbrukets produktivitet. Projektet är ett exempel på hur samverkan mellan olika nivåer, från myndigheter till lokala aktörer, kan leda till hållbara lösningar för vattenförvaltning. En förhoppning är att resultatet ska kunna fungera som vägledning för liknande projekt i framtiden.
Ladda ner en åhörarkopia av Hanna Gustavsson och Harald Lagerstedts presentation
Nytt samarbetsprojekt mellan länder runt Östersjön
Innan det var dags att avrunda dagen med en workshop äntrade Anneli Carlén återigen scenen, denna gång i sällskap med Anu Suono från WWF:s Östersjöprogram. Fokus var på det nystartade INTERREG-projektet BaltCOP.
BaltCOP handlar om kunskapsöverföring och samarbete mellan olika länder och aktörer kopplat till åtgärdssamordning och våtmarker. Ett stort fokus i projektet ligger på hur olika länder kan lära av varandras styrkor och svagheter, särskilt när det gäller samverkan på lokal och myndighetsnivå. Vissa länder är bättre på lokal samverkan, medan andra (som Sverige) har mer utvecklade system för samarbete mellan myndigheter och bättre kontroll över ekonomiska resurser.
Ett mål med BaltCOP är även att utveckla en mobil utställning om våtmarker med syftet att öka allmänhetens medvetenhet om anläggningarnas betydelse. Utställningen ska vara en del av projektets bredare mål att sprida kunskap och bygga kapacitet kring miljöfrågor.
Ladda ner en åhörarkopia av Ana Souno och Anneli Carléns presentation
Fria vandringsvägar i Nyköpingsån
Efter en kort visit på hotellrummet var dags att bege sig mot den väntande middagen på Nyköpingshus (även kallat Nyköpings slott). På vägen dit stannade vi till vid Storhusfallet i Nyköpingsån, där Nils Ljunggren på Sportfiskarna Nyköping berättade om ån och arbetet med att öppna upp vandringsvägar genom stadens nuvarande dammar.
Nyköpings kommun äger sedan 2013 fem kraftanläggningar i Nyköpingsån som alla ingår i omprövningen av miljövillkor enligt den Nationella planen för vattenkraft (NAP). Under 2023 fattade kommunfullmäktige beslut om att avveckla kraftverket vid Storhusfallet och ytterligare kraftanläggningar, Fors kraftverk, Perioden nivådamm och Kristineholm reglerdamm. Ett kraftverk, Harg kraftverk, kommer att sparas men ska drivas vidare men enligt moderna miljövillkor och med en passage för djurlivet.
Vid Storhusfallet kommer dammkonstruktionen och turbiner att tas bort. Åtgärderna där och vid övriga kraftverk innebär att över en mil varierande strömvattenmiljöer nu blir tillgängligt för bland annat ål, öring och lax. Miljöanpassningen vid Fors och Storhusfallet bedöms kosta omkring 40 miljoner kronor, där 85 procent finansieras av Vattenkraftens miljöfond. Förändringarna vid Harg står Nyköpings kommun själva för och uppskattas kosta cirka 30 miljoner kronor.
Ladda ner det underlag som Nils Ljunggren visade i samband med studiebesöket vid Nyköpingsån
Bland stensimpor och flodnejonögon
Jag och övriga deltagare vaknade upp till en mulen andra dag i Nyköping. Efter en stadig hotellfrukost var det dags att hoppa på en buss och bege sig ut i den södermanländska vildmarken med regnet hängandes i luften.
Första stoppet på vår färd var ett besök vid Vretaån, ett biflöde till Kilaån. Vi välkomnades av Erik Samuelsson, Manfred Skog och Nikolas Hjelmdahl från Sportfiskarna Nyköping, som berättade om restaureringsprojektet Kohagen. Detta är en del av ett större restaureringsarbete i Kiladalen med målet att skapa bättre förutsättningar för vattenlevande arter som öring, flodnejonöga, stensimpa och inte minst den hotade tjockskaliga målarmusslan.
I den del av ån som vi besökte har sten och grus återförts för att återställa det naturliga vattenflödet och skapa en stabilare bottenstruktur, vilket också ökar översvämningsfrekvensen och minskar risken för erosion. Enligt Sportfiskarna har åtgärderna kostat omkring 40 000 kronor.
En annan viktig del av projektet har varit att fysiskt flytta tjockskaliga målarmusslor från Kilaån till Vretaån. Det har krävt särskilda dispenser från länsstyrelsen eftersom Kilaån är ett Natura 2000-område. För att säkerställa att musslorna trivs i Vretaån märks de och deras utveckling följs noggrant. Jag gjorde nyligen en separat intervju med Alexander Gustavsson, Länsstyrelsen Södermanland, om flytten av musslor: Flerårig satsning ska främja tjockskalig målarmussla i Vretaån.
Erik, Manfred och Nikolas lyfte också att markägarnas delaktighet och ett nära samarbete med myndigheter har varit avgörande för att kunna genomföra projektet och för att det ska lyckas på lång sikt.
Sveriges första fosfordamm
”Det regnar inte så mycket nu,” sa jag till min bussgranne när vi anlände till nästa stopp på fältbesök. I samma stund tilltog regnet.
Utanför Jönåker ligger Nybble fosfordamm, som är en av de första fosfordammarna i Sverige. Den anlades 2011 som en del av Pia Geranmayehs doktorandprojekt för att undersöka dammars effektivitet vad gäller att avskilja fosfor i jordbrukslandskap. Pia, som är expert och forskare på dammar och våtmarker vid Sveriges Lantbruksuniversitet var också vår guide under studiebesöket tillsammans med Gordon Lindau från NVVF.
Fosfordammars primära funktion är att sakta ned vattenflödet och därmed främja sedimentation av fosforrika partiklar. Nybbledammen är cirka 1 200 kvadratmeter stor består av en omkring en meter djup sedimentationsdel samt tre grundare sektioner, omkring 0,3 meter i djup, som fungerar som vegetationsfilter. Dammens utformning gör att den kan klara av att ta hand om och avskilja relativt mycket fosfor trots en relativt liten anläggningsyta.
Under åren har Nybbledammen visat sig vara effektiv för att fånga upp partiklar från omgivande jordbruksmark, men att den har behövt rensas tidigare än förväntat på grund av kraftiga sedimentflöden i samband med underhåll av en närliggande väg. Enligt Pia är nu den grunda delen av nästan fylld med sediment och det finns därför behov av ytterligare urgrävning. Diskussioner om finansiering för dessa underhållsåtgärder pågår och man har fått positiva signaler från länsstyrelsen kring möjligheten att få stöd till det arbetet.
Enligt Pia är ett långsiktigt att skapa ett nationellt provtagningsprogram för anläggningar likt Nybbledammen, då forskningsmedel för uppföljning ofta är kortsiktiga. De mätningar som har gjorts hittills visar att fosforläckage kan öka under de första åren efter anläggandet av en damm men stabiliseras med tiden. Genom att fortsätta mäta och följa upp dammens utveckling hoppas man kunna förbättra designen och effektiviteten hos framtida fosfordammar i Sverige.
Under tiden vi var vid Nybbledammen var även P4 Sörmland på plats för att intervjua Pia Geranmayeh, Anneli Carlén, NVVF och Mats Johansson, WWF om bland annat våtmarker och fosfordammar. Till inslaget på Sveriges Radios hemsida
För den som vill ha ännu mer information om Nybbledammen finns anläggningen också med som en exempelanläggning i Våtmarksguiden.
Erkans gäddvåtmark
”Nu tror jag regnet håller på att avta”, sa jag till min bussgranne när vi närmade oss vårt tredje och sista fältbesök, Erkans våtmark, som också är en del av Kilaåns vattensystem. Vädergudarna svarade genom att låta regnet tillta ytterligare när bussen körde in på parkeringen. Efter en snabb baguette med brieost i skydd av några träd begav vi oss mot våtmarken under ledning av vår guide Anneli Carlén, NVVF.
På den aktuella platsen har det tidigare funnits en våtmark men under 1920-talet dikade man ut området för att kunna ta det i anspråk för jordbruksmark. Detta resulterade i att mycket av den biologiska mångfalden som fanns försvann tillsammans med våtmarkens funktion att hålla kvar näring och vatten i landskapet. För att få tillbaka dessa värden påbörjade NVVF under 2020 arbetet återskapa Erkans våtmark i nära samarbete med markägarna. Detta gjordes möjligt tack vare medel från LONA – Lokala naturvårdssatsningen, och projektet stod klart under 2021.
Den nya våtmarken utgörs av två våtmarksdammar med en djupare del som håller vatten in på sommaren. Den största av de två dammarna har i sin tur anlagts med ett fiskomlöp och en bottenventil som gör det möjligt för gäddor att vandra upp i våtmarken. Som ett komplement anlades också en enklare fosfordamm i utkanten av Erkan. År 2023 byggdes ett arkitektritat fågeltorn för att ge allmänheten en möjlighet att observera det djur- och fågelliv som Erkan erbjuder.
Sammanfattningsvis
Hur sammanfattar man då bäst inspirationsdagarna i Nyköping? Jag ställde frågan till Mats Johansson på WWF som guidat deltagarna genom föreläsningar och fältbesök.
– Jag tycker att dagarna visar att det finns en stor samlad kunskap och engagemang hos åtgärdssamordnare och samtidigt ett stort behov av lärande. Möten och dialog och att nationella myndigheter deltar är viktigt och givande för alla inblandade.
Samtidigt tycker han att det finns saker som skulle effektivisera åtgärdsarbetet betydligt, inte minst gäller det finansiering av åtgärdssamordnare och åtgärder.
– Bidragen kommer och går med olika politiska beslut och finansieringen för vattenåtgärder blir ryckig och svårnavigerad. Även de lokala åtgärdssamordnare som arbetar med detta till vardags tycker det är krångligt. Här behöver vi se en uppskalad och långsiktig, helst 10-årig, finansiering för vattenåtgärder. Därutöver finns det många ”små” hinder vilka vi tillsammans identifierat som borde kunna åtgärdas relativt enkelt genom att regional och nationella myndigheter samarbetade bättre och anpassade sina regler och system.
För att uppmärksamma dessa problem har WWF och Lantbrukarnas Riksförbund gjort ett gemensamt utspel där man betonar åtgärdssamordnarens nyckelroll i att åstadkomma fler åtgärder och att regeringen bör göra en särskild satsning i höstbudgeten på åtgärdssamordnare för bättre vatten. Läs utspelet här: https://www.wwf.se/nyheter/stod-till-lantbrukare-nyckeln-till-fler-vatmarker/
Undertecknad vill rikta ett varmt tack till arrangörerna för två mycket givande dagar i Nyköping. Du kan ta del av fler bilder från fältbesöken nedan.
