Forskare vid Göteborgs universitet har utvärderat miljö-DNA som metod att övervaka hotade sötvattensmusslor, som ett alternativ till visuella observationer. VA-guiden ställde några frågor till Per Sundberg, professor emeritus vid Göteborgs universitet, om vad miljö-DNA egentligen är och vilken potential metoden har i miljöövervakning.
Övervakning av sötvattensmusslor sker normalt sett genom visuella observationer vilket dock kan vara både tidskrävande och svårt beroende på vattenförhållanden. Forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet har därför utvärderat vilken potential eDNA, eller miljö-DNA, har vad gäller att övervaka fyra arter av sötvattensmusslor: flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera), platt flodmussla (Pseudanodonta complanata), målarmussla (Unio pictorum) och tjockskalig målarmussla (Unio crassus) i fyra svenska vattendrag. Resultatet presenteras i en vetenskaplig artikel (Sundberg m.fl., 2024).
Per Sundberg är professor emeritus vid institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet, och en av forskarna bakom studien. VA-guidens ställde några frågor till honom gällande utvärderingen av eDNA som metod för övervakning av arter i akvatiska miljöer.
Kan du beskriva hur eDNA som metod fungerar?
– Djur lämnar spår efter sig i naturen i form av DNA från till exempel urin, fjäll, celler, och kanske också i form av rena DNA-molekyler. Detta DNA benämns eDNA (från engelskans ”environmental DNA”), eller miljö-DNA, och det kan användas för att påvisa förekomst av en art utan att man behöver observera eller fånga in individer.
Vad är fördelarna jämfört med traditionell visuella observationer av musslor?
– Fördelar med eDNA är att det är en icke-destruktiv metod och kan ge en mer komplett överblick av akvatiska samhällen i jämförelse med visuella observationer. Det är också en känslig metod att detektera sällsynta arter med och kan leda till en tidig detektion av invasiva och främmande arter.
– När det gäller arter som lever i strömmande vatten (som musslor) går det också att skanna ett vattendrag efter förekomst eftersom DNA:t sprids långt ner nedströms. Hittar man då spår av arten finns det anledning att gå vidare med visuella observationer uppströms – annars inte.
Finns det några nackdelar?
– Metoden ger svar på om arten finns eller inte finns. Däremot inget om ålders-, storleks- eller könsfördelning, och inte heller något exakt mått på populationsstorlek.
Används metoden även för andra arter? Vad jag förstår går det även att analysera hela samhällen, som exempelvis sammansättningen av olika fiskarter i en sjö.
– Det går också att analysera hela samhällen både ryggrads-och ryggradslösa djur. Lite olika metoder om det gäller att leta efter speciell art, eller hela samhällen men det är samma ursprungs-miljö-DNA. Vi på Göteborgs universitet, som mest arbetar med främmande arter, har utvecklat protokoll och använt eDNA för många arter, till exempel solabborre, svartmunnad smörbult, lädersjöpung, filtsjöpung, bisamråtta och guldfisk.
Hur etablerad är eDNA idag som metod när det gäller att följa upp effekten av olika vattenvårdsåtgärder, till exempel faunapassager?
– Vi arbetar mest i den marina miljön och inte så bekant med exempelvis faunapassager. Men det nationella övervakningsprogrammet för övervakning av främmande arter i hamnar och marinor utmed alla våra kuster och de stora sjöarna är nu helt baserade på eDNA efter de jämförelser vi har gjort med traditionella visuella metoder och våra rekommendationer. Här har vi uppdrag från Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelsen i Västra Götaland.
Finns det några särskilda lärdomar som du och dina kollegor tar med er från utvärderingen av metoden i de aktuella vattendragen?
– Att eDNA-metoder behöver verifieras med oberoende observationer, till exempel provfiske. Man måste också bättre beakta risken för falska negativa svar eftersom inte alla arter släpper ifrån mycket DNA. Beroende på art och miljö behöver också man fundera på när och hur vattenprover ska samlas in, exempelvis när bottenlevande djur ska provtas.
Vad händer framåt vad gäller er forskning om eDNA?
– Projektet har nu övergått mer till tillämpning av vår kunskap i form av ett konsultföretag som är en spin-off från akademisk forskning. Här både tillämpar vi eDNA i olika miljöövervakningsprojekt, utvecklar och testar protokoll för olika arter med speciell fokus på främmande arter. Vi är också sakkunniga för olika myndigheter när det kommer till användningen av DNA-baserad övervakning.
Till den vetenskapliga studien: Sundberg, P., Axberg, A., Daragmeh, N., Wengström, N., & Panova, M. (2024). Monitoring of Endangered Freshwater Mussels in Sweden Using Digital PCR. Environmental DNA, 6(6), e70046.
