Under ett webbinarium i mars 2021 berättade Andreas Hellström från Vegtech om växternas viktiga roll i dagvattendammar och om vad man bör tänka på gällande växtsystem och val av arter. VA-guiden deltog och sammanfattar här det viktigaste från webbinariet.
Dagvatten kan som bekant innehålla en rad olika föroreningar som vi helst inte vill ska hamna i närliggande sjöar och vattendrag. För att rena dagvattnet från tungmetaller, näringsämnen och andra föroreningar anlägger vi därför olika typer av dagvattenanläggningar som till exempel dagvattendammar.
Genom att komplettera dammen med olika typer av växter kan ytterligare rening åstadkommas. För att uppnå optimal effekt är det dock viktigt att tänka till kring val av växter och hur etablering sker i anläggningen. Under ett kortare webbinarium berättade Andreas Hellström, trädgårdsmästare och teknisk säljare vid Vegtech, mer om växternas viktiga roll i dagvattendammar.
Växternas funktion i dagvattendammen
Växterna har ett flertal viktiga funktioner i en dagvattendamm och är enligt Andreas en förutsättning för att uppnå ett gott reningsresultat i anläggningen. Växterna bidrar bland annat till upptag av närsalter och utgör en växtplats för den biofilm där mikroorganismer lever och bryter ner föroreningar. Växterna hjälper även till med syresättning av både vatten och sediment.
Hydrologiskt kan växterna även bidra med att bromsa och fördela vatten jämt i dammen som i sin tur förbättrar sedimentationen. Andra viktiga funktioner är att skugga vattenytan och därmed bidra till minskad tillväxt av alger. Växterna utgör även en livsmiljö för fåglar, insekter och smådjur.
Ta reda på det dimensionerande flödet först
Vid val av dagvattenlösning är det alltid viktigt att veta vilket dagvattenflöde som anläggningen förväntas ta hand om. Det gäller såklart även anläggningar med närvaro av växter. Andreas tog som exempel upp våta dammar (med permanent vattenspegel), överdämningsytor (som fylls och töms omväxlande) samt översilningsytor (en sluttande gräsyta eller äng där vatten leds över) för att visa på skillnad i förväntat flöde mellan olika anläggningar.
Om anläggningen dimensioneras utifrån ett för litet dagvattenflöde och samtidigt förses med växter som ska stå blött kan det leda till att anläggningen torkar ut och växterna dör. I ett motsatt scenario kan växterna i stället hamna under vatten och därmed dränkas. Ett bra tips är därför att lägga lite extra tid på att ta reda på det förväntade flödet i anläggningen, något som enligt Andreas inte sällan glöms bort. Det är därför viktigt att arbeta över kompetensgränserna för att säkerställa att alla nödvändiga fakta finns på bordet innan man går vidare med att utforma och anlägga sin dagvattenlösning.
För att en dagvattendamm ska fungera som tänkt krävs en i övrigt korrekt utformning. Det innebär att dammen bör ha:
- Ett stort förhållande mellan dammens längd och bredd, det vill säga en långsmal damm där vattnet flödar i hela anläggningen. På så sätt undviks dödzoner där delar av dammen inte bidrar till reningsprocessen.
- Tillräcklig uppehållstid för vattnet i dammen, normalt mellan 3 och 5 dygn.
- Förekomst av både aeroba (syre tillgängligt) och anaeroba (syrefria) förhållanden.
- Ett lämpligt djup, motsvarande cirka 1 – 1,5 meter, men med grunda, tvärsgående trösklar. Det är en fördel om växter etableras längs med dessa trösklar som där bidrar till filtrering av vattenmassan.
- Tillräcklig lutning på dammens sluttningar. En lutning om 1:4 – 1:6 är lämpligt då det ger en bred så kallad sumpzon (hög grad av fuktighet) där växter och djur trivs.
- Möjlighet för framkomlighet för skötselmaskiner.
En mångfald av växter ger optimal rening
Enligt Andreas är en rik mångfald av växter en viktig förutsättning för att åstadkomma en optimal rening. Det innebär att man gärna vill ha kraftigväxande arter som ger stor biomassa. Växterna bör dock inte vara tuvade då kan ge en alltför kompakt växtlighet som nästan kan liknas vid stenar och att vattnet rinner runt tuvorna i stället för igenom.
Växterna bör också spridas i dammen, både längs dammens sidor och eventuella grundzoner. Sekundärarter, det vill säga arter som är ettåriga, bör undvikas. Dammen ska ju helst vara väl fungerande över lång tid och då måste växterna också väljas utifrån det.
Vid etablering av nya växter är det enligt Andreas bra att kunna reglera vattennivån i dammen. Detta ger möjlighet att komma åt planteringszoner som vid färdigetablering ska ligga under vatten och det blir både enklare och billigare att etablera växtligheten.
En vanlig växtuppbyggnad i en damm utgörs av maxiplugg närmast dammens permanenta vattenspegel. Maxiplugg består ofta av lite större färdigetablerade växter som både kan planteras i jord eller klämmas fast mellan stenar. De har god rottillväxt och etablerar sig därför mycket snabbt vilket gör att de är att belastas fullt ut cirka 4–6 veckor efter plantering.
Strandmattor är en annan form med färdigetablerad strandväxtlighet som måste ha konstant vattentillgång. Strandmattorna fungerar också effektivt som erosionsskydd. Enligt Andreas förekommer det ofta att strandmattor anläggs längs hela dammens sluttningar och att de, på grund av bristen på vatten, därför inte överlever. Fuktängsmatta är en form av växtlighet som däremot tål att stå i både torra och tidvis blöta förhållanden. Det kan vara ett bra val av växtlighet om hänsyn behöver tas till mycket fluktuerande vattennivåer.
Högst upp i slänten på dammen brukar ängsfrö planteras vilket är en blandning av olika blommande örter och gräsarter. Ängsfrön kan ta mycket lång tid att etablera och man upplever sannolikt inte ett färdigt resultat förrän två säsonger efter planteringen. Det kan dock vara ekonomiskt fördelaktigt att använda ängsfrön. Enligt Andreas kan 1 kg ängsfrö täcka omkring 300 kvm till en kostnad på mellan 1200 och 1400 kr. Ängsfrön kan också kompletteras med örtplugg, vilket är en mindre typ av pluggplanta som kan användas dels för att erhålla ett snabbare resultat, dels för att spegla övrig natur och att anläggningen bättre ska smälta in i omgivningen.
I tabellen nedan ges ett antal exempel på arter som passar i de olika etableringszonerna av dammen utifrån fuktighetsförhållanden.
Fuktäng | Sumpzon | Grunt vatten | Djupt vatten |
Kabbeleka | Knappsäv | Igelknopp | Säv |
Gökblomster | Skogssäv | Gul svärdslilja | Svalting |
Humleblomster | Vasstarr | flaskstarr | vattenpilört |
Ängsbrämsa | Tågväxter | ||
Strätta | Fackelblomster | ||
Ängsull | Äkta förgätmigej | ||
Tågväxter | Vattenmynta |
Fem viktiga och sammanfattande punkter
Andreas avslutade webbinariet med att sammanfatta fem viktiga aspekter att beakta vid valet av växter i en dagvattendamm.
- Välj växter utifrån vilka föroreningar du vill rena!
- Ta reda på beräknade flöden innan val av lösning görs för att undvika för torra eller för blöta förhållanden.
- Planera anläggningen så att skötsel möjliggörs, till exempel tömning av sediment.
- Rätt lutning (1:4 – 1:6) och längd/bredd-förhållande är viktigt för en lyckad växtetablering.
- Undvik tuvande växter för bättre rening.
För den som vill fördjupa sig i växter som lämpar sig för användning i dammar och våtmarker rekommenderas ett besök till Våtmarksguiden. Där finns bland annat en våtmarksflora med ett antal vanliga arter där du som arbetar, på olika sätt, med etablering och skötsel kan läsa om växtsätt, funktion och spridningsstrategi.