Statens geotekniska institut har tagit fram en ny vägledning om bakgrundshalter i sediment. VA-guiden har ställt några frågor till ekotoxikologen Ann-Sofie Wernersson som berättar om syftet med vägledningen och ger exempel på när bakgrundshalterna kan behöva beaktas.
Varför en vägledning för bakgrundshalter i sediment?
– Vid undersökningar av sediment kan uppmätta föroreningshalter behöva jämföras mot bakgrundshalter. Men vi noterade att beroende på sammanhanget avser man då helt olika typer av bakgrundshalter. Ibland avses bara de föroreningshalter som förekommer naturligt. Ibland är det halter som förekommer långt från utsläpp eller halter som förekommer uppströms en specifik verksamhet.
– En vanlig fråga till oss på SGI är dessutom vilka bedömningsgrunder som finns för sediment. Vi såg därför ett behov av reda ut begreppen, för att undvika missförstånd. Men också att ge konkreta tips på hur olika typer av bakgrundshalter kan undersökas. I vägledningen redovisas också de bedömningsgrunder som finns för att kunna bedöma hur hög en halt är i jämförelse med bakgrunden.
Vilken målgrupp riktar ni er till?
– Den här vägledningen har en ganska bred målgrupp, eftersom kunskap om föroreningars bakgrundshalter i sediment kan behövas i flera olika sammanhang, inte bara vid utredning av förorenade sedimentområden. Så vi vänder oss till tillsynsmyndigheter, konsulter, olika typer av verksamhetsutövare, vattenmyndigheter med flera.
I rapporten beskrivs flera olika typer av bakgrundshalter. Tre av dem är naturlig bakgrundshalt, förindustriell bakgrundhalt och rådande bakgrundshalt. Vad innebär dessa begrepp?
– Naturlig bakgrundshalt avser den halt som har uppstått på naturlig väg i sedimenten, genom till exempel vittring från berggrunden. Men människan har under mycket lång tid påverkat sin omgivning, så det kan vara lite svårt att i praktiken mäta detta.
– Däremot kan man relativt enkelt mäta den förindustriella bakgrundshalten i sediment, det vill säga de halter som förekommer i partiklar som sedimenterade före industrialismen. Rådande bakgrundshalt är ett ganska nytt begrepp. Med det menas den föroreningshalt som kan uppmätas mer generellt i miljön, utan inverkan från enskilda punktkällor. Man kan egentligen beskriva det som naturlig bakgrundshalt i kombination med ett diffust tillskott av föroreningar via till exempel långväga atmosfärstransport.
Kan du ge något exempel på sammanhang när bakgrundshalter i sediment kan behöva beaktas?
– Kännedom om olika typer av bakgrundshalter kan behövas vid utredningar av till exempel förorenade områden, vattenförvaltning och vattenverksamhet samt vid prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet. Det kan exempelvis handla om att bekräfta att ett sediment är förorenat innan man går vidare och undersöker riskerna och bedömer om det behöver åtgärdas.
Finns det någon särskild lärdom eller erfarenhet som du har tagit med dig från ert arbete med vägledningen?
– Hur viktigt det är med samverkan. Vägledningen har tagits fram ihop med bland annat Naturvårdsverket och SGU.
Du kan ladda ner vägledningen på SGI:s hemsida eller direkt här.
Tips! På sid. 46 i vägledningen redovisas ett fiktivt exempel, ”Havsviken Strandhugget” som på ett bra sätt beskriver hur kännedom om olika bakgrundshalter och tillståndsbaserade bedömningsgrunder kan användas i praktiken. Exemplet handlar om klassificering av status inom vattenförvaltningen och inventering av förorenade sedimentområden.
Fullständig referens: SGI 2024, Bakgrundshalter i sediment, Begrepp, undersökningsmetoder och tillståndsbaserade bedömningsgrunder, SGI Vägledning 10, Statens geotekniska institut, SGI, Linköping
