I slutet av maj släppte olika forskarteam släppt nya rapporter från bland annat IVL och Havs- och vattenyndigheten via Helcom.Den ena rapporten är den sjätte i serien av Östersjööverenskommelsen – Baltic Sea Action Plan (BSAP), som kommer ut ungefär vart femte år. Mätningarna är gjorde 2014 men rapporten släpptes under 2016. För varje gång förbättras både underlagsdata och själva beräkningsmodellerna. Förvåningen som skapats kring denna rapport handlar om att de Svenska bakgrundshalterna av fosfor (P) visat sig vara större än man tidigare trott. Alltså det naturliga utsläppet som inte är orsakat av mänsklig aktivitet. Om man då ska följa det åtagandet Sverige gjort behöver man ta bort all antropogen belastning samt en del av bakgrunds belastningen.
Läs mer om rapporten (för medlemmar)
Den andra rapporten på kort tid kommer från IVL – Svenska Miljöinstitutet, som tagit nya prover på sedimentet i egentliga Östersjön och i Bottenhavet. Proverna har tagits på cirka 100 meters djup på båda ställena. Analyserna visar att halten fosfor i sedimentprovet för Bottenhavet var högre än provet taget i Egentliga Östersjön. Generellt är Bottenhavet den havsbassäng som har lägre belastning av fosfor från landkällor.
– När vi jämför bottnarna i Egentliga Östersjön med dem i Bottenhavet ser vi att fosformängderna är många gånger högre norr om Ålands hav. I Bottenhavet är sedimenten syresatta vilket gör att den mesta av den rörliga fosforn sitter fast, säger Mikael Malmaeus i pressmeddelande från IVL.
Förklaringen man ger är att det fanns mycket mera syre i bottenvattnet vilket gör att fosfor förblir bundet till järn och aluminiumföreningar i sedimentet. Medan syrebristen på djupbottnarna i Egentliga Östersjön löser upp fosforn till vattenmassan och bidrar till algblomning. Bottnarna antas nu ha varit syrefria så pass länge att det mesta av fosforn numera finns i de fria vattenmassorna. Att bottnarna beskrivs som tömda är den kanske största nyheten.
