Expertsvar om § 6 LAV och tolkningen ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” kopplat till bygglov

Fråga: Fråga om 6 § LAV.

Som remissinstans i ärenden om bygglov och avstyckningar utanför tättbebyggt område, där kommunalt verksamhetsområde inte finns, har jag en fråga om hur man ska tolka och bedöma 6 § i LAV.

I vår kommun har vi sedan 2010 arbetat intensivt med att utöka verksamhetsområde för vatten och avlopp på platser som har bedömts lämpliga. Parallellt med detta har miljönämnden bedrivit tillsyn och ställt krav på bristfälliga enskilda avloppsanläggningar. Detta på platser som inte kommer att vara aktuella för kommunalt verksamhetsområde inom överskådlig tid, enligt en framtagen strategi om vatten och avlopp på landsbygden. Vår kommun är en expansiv kommun och många har ett intresse av att stycka av och sälja mindre markbitar i områden nära en tätort. Detta på platser där en utbyggnad av verksamhetsområde för vatten och avlopp inte har varit aktuellt. Miljöförvaltningen ser en succesiv förtätning i dessa områden och i många fall avråder vi att bygglov/avstyckning godkänns med hänvisning till att 6 § i LAV kan aktualiseras.

Min fråga till er är vilken tolkning/bedömning vi bör göra i orden ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” när den succesiva förtätningen sker med nyinstallerade avloppsanläggningar med krav på att klara en rening som uppnår kraven på hög skyddsnivå? Bortledning av det renade avloppsvattnet sker till dikesledning och mindre vattendrag och inte via markinfiltration.

Vi ser inte det som optimalt att i en nära framtid ha öar med områden med godkända och bra enskilda avloppsanläggning som gränsar till kommunalt verksamhetsområde för VA. Det minskar incitamentet för en utbyggnad av verksamhetsområden och vi som tillsynsmyndighet, har vad jag förstår, inte fullt lagstöd att förelägga någon som har ett tillstånd enligt miljöbalken att ansluta sig till kommunalt VA.

EXPERTKrister TörnekeKonsult inom VA-planeringTyréns AB

SVAR:

Du sätter fingret på en av de svåraste frågorna inom VA-planering. Tyvärr finns det inte något enkelt svar, jag kan bara ge några reflektioner.

I kommunen finns en framtagen strategi om vatten och avlopp på landsbygden där det framgår i vilka områden kommunalt verksamhetsområde inte är aktuellt ”inom överskådlig tid”. Samtidigt pågår förtätning i områden nära en tätort, och nya enskilda avloppsanläggningar installeras. Det framgår inte riktigt av frågan hur dessa områden har beskrivits i kommunens VA-strategi. Möjligen hade förtätningen inte förutsetts i strategin.

Behovet enligt 6 § LAV att ordna vattenförsörjning och avlopp i ett större sammanhang beror inte på skicket av de enskilda anläggningarna utan på förutsättningarna att ordna långsiktigt hållbara enskilda anläggningar i området. Men det ska bedömas både för befintlig och för blivande bebyggelse. Har kommunen i sin planering inte lyckats förutse den ökade förtätningen (vilket inte alltid är så lätt) behöver troligen strategin uppdateras.

Kommunens miljötillsyn är oberoende och ska inte styras av kommunala planer och strategier. Men kommunen är en juridisk person och den enskilde vill inte bli klämd mellan olika enheter utan förväntar sig att kommunen ska agera konsekvent med sig själv. I den bästa av världar har kommunens VA-strategi (eller ”VA-plan”) angett ett tidsintervall för en framtida VA-utbyggnad och en ”plan för VA-försörjning i avvaktan på utbyggnad”. Det skulle ge tillsynsmyndigheten bättre förutsättningar för sitt arbete och fastighetsägarna bättre underlag för sina beslut.

Tillsynsmyndigheten kan inte utan vidare förelägga ägare av en fastighet med en godkänd avloppsanläggning att ansluta den till den allmänna anläggningen. Däremot har VA-huvudmannen rätt att debitera anläggningsavgift för alla fastigheter inom verksamhetsområdet, om inte ”behovet kan tillgodoses bättre på annat sätt” (25 § LAV). Med nuvarande lagstiftning måste därför fastighetsägaren som vill ordna ett enskilt avlopp vara beredd att ta en viss risk för att den inte behövs under hela sin normala livslängd. Ett viktigt syfte med VA-planeringen är att så långt som möjligt undvika sådana olägenheter för alla parter, men den innebär inte några garantier.


Det är alltid den enskilda myndigheten som självständigt utformar sina beslut, och som självständigt gör sina bedömningar och som ansvarar mot sina tillsynsobjekt och medborgare. VA-guiden AB, samt de experter som svarar på uppdrag av VA-planeringsguiden/VA-guiden AB, friskriver sig från alla tänkbara anspråk till följd av olyckliga svar eller missförstånd.