Tillvägagångssätt för bedömning av recipients känslighet för dagvatten?

Hur går man tillväga för att bedöma hur känslig en recipient är för dagvatten om tillgången till detaljerat underlag är begränsat? Vilka parametrar är viktigt att ta hänsyn till? Jonas Andersson, WRS, ger vägledning om hur man kan resonera.

FRÅGA

Vad är en känslig recipient för dagvatten och hur klassar man olika vattenförekomster utifrån det?

Vår kommun arbetar med en ny dagvattenplan och tänker i planen försöka komma fram till ett effektivt och bra arbetssätt för att ställa krav på rening av dagvatten. Kraven är tänkta som riktlinjer för hur vi jobbar med dagvattenrening, både på allmän platsmark och kvartersmark. I dagsläget är vi inne på olika hårda krav baserat på hur ”förorenande” markanvändningen är.

Det finns också funderingar på att differentiera kraven beroende på recipientens känslighet. Dagvatten kan påverka vattenförekomsterna på flera olika sätt, borde inte känslighet också bedömas utifrån många olika parametrar? I dagsläget saknar kommunen lokala åtgärdsprogram eller liknande, och det saknas i många fall mätningar i recipienterna av föroreningar som kan överskridas på grund av dagvatten.

Våra vatten kan också ha andra skydd än miljökvalitetsnormer för vatten, exempelvis dricksvattentäkt, badvatten eller fiskevattendirektivet. Är det en bra idé att dela in vattenförekomsterna beroende på känslighet? Hur skulle vi i så fall kunna dela in vattenförekomsterna om vi inte har så mycket detaljerat underlag?

SVAR

EXPERTJonas AnderssonKonsult inom dagvattenWRS AB

Frågeställningarna är mycket omfattande, men jag har nedan försökt ge lite vägledning i hur man kan resonera.

Vi börjar med den första frågan: vad är en känslig recipient för dagvatten?

Den klassning av sjöar, vattendrag och havsvikar som vi har att förhålla oss till är statusklassningen för kemisk och ekologisk status som presenteras i databasen VISS. Målet är som bekant att god kemisk och ekologisk status ska ha uppnått till 2021 eller 2027. Ur ett vattenförvaltningsperspektiv kan man säga att en känslig recipient är en recipient där risken är stor för att den kemiska eller ekologiska statusen försämras eller inte kommer att kunna förbättras (om den är sämre än god). Det finns många faktorer som avgör om en recipient är känslig för dagvatten, bland annat:

  • Bakgrundshalten av näringsämnen. En naturligt näringsfattig (oligotrof) sjö eller å är generellt känsligare för påverkan än ett naturligt mer näringsrikt system. Bara en liten ökning av näringstillförseln från omgivningen kan försämra statusen.
  • Närings- och föroreningsbelastning från andra källor, så som jordbruksmark, avloppsreningsverk och industrier. Är till exempel belastningen av fosfor stor från dessa källor så kan det innebär att utrymmet för öka belastning av fosfor från dagvatten är litet.
  • Gamla synder, t.ex. höga fosforhalter i sedimenten till följd av långvarig näringsbelastning eller höga halter av tungmetaller i sedimenten till följa av historiska utsläpp.
  • Den urbana markens andel av det totala avrinningsområdet. Närings- och föroreningstillförseln till sjöar i storstadsområden domineras i många fall av dagvatten från urban mark och dagvattenhanteringen blir då helt avgörande för recipientens status. Det motsatt fallet är en minder tätort vi en större älv, där den urbana marken bara utgör en bråkdel av tillrinningsområdet och kommer att få en mycket liten påverkan på halterna i älven (genom utspädning).

Om en recipient är känslig för dagvatten bestäms alltså av en rad olika faktorer och för att kunna göra en klassning av detta behöver en bedömning göras för varje specifik recipient.

När vi kommer till att sätta upp riktlinjer för hur man ska hantera dagvatten så är det en fråga som många kommuner brottas med. Det kan kännas logiskt att utgå från hur förorenande markanvändningen är, men det är samtidigt viktigt att tänka på att även mindre förorenande områden, som till exempel flerbostadsområden, ofta bidra med en stor del av den totala näringsbelastningen från urbana områden.

Även om belastningen per ytenhet, så kallat arealläckage, normalt är lägre från bostadsområden än från till exempel centrum- och industriområden, så är den totala ytan av denna markanvändning ofta betydligt större i en tätort. Det gör att den totala belastningen från bostadsområden ofta är stor. Av den anledningen kan man behöva ställa krav på både mer och mindre belastande områden för att det ska vara möjligt att nå god status i den recipient som tar emot dagvattnet, särskilt om det är en känslig sådan. Att det med nuvarande lagstiftning kan vara knepigt att ställa sådana krav är en fråga som får hanteras i ett annat expertsvar…

Genom att beräkna vilket genomsnittligt arealläckage som är acceptabel från den urbana marken, för att kunna nå god status i recipienten, och jämföra den med den schablonmässiga belastningen från olika typer av markanvändning så kan man identifiera reduktionsbehovet för respektive typ av markanvändning. Reduktionsbehovet kommer då att vara störst för de mest förorenade områdena. Det var en sådan beräkning som låg till grund för den åtgärdsnivå som togs fram i Stockholm från några år sedan.

Så till frågan om att differentiera kraven beroende på recipientens känslighet och behovet av att bedöma känsligheten utifrån många olika parametrar.

Jo, känsligheten behöver bedömas utifrån olika parametrar. Ovan har jag främst nämnt fosfor, men dagvatten innehåller också många andra ämnen som kan påverka den ekologiska och kemiska statusen. Och det gäller både för vatten- och för sedimentfasen. Det kan samtidigt vara svårt att göra denna bedömning, då det för många recipienter saknas provtagningsdata för flera av de ämnen/parametrar som ingår i statusklassningen. Det saknas också en hel del kunskap om dagvattnets verkliga påverkan på vattenkvaliteten i recipienterna. Undersökningar visar till exempel att en beräknat hög belastning av tungmetaller inte alltid återspeglas i uppmätta halter av lösta och biotillgängliga tungmetaller i recipientens vattenmassa. Dessa osäkerheter gör att det kan vara svårt med recipientspecifika krav eller riktvärden.

När det kommer till annat skydd än miljökvalitetsnormer, till exempel dricksvattentäkt, badvatten, fiskevattendirektivet eller Natura-2000 områden så är det givetvis relevant att beakta även detta när man bedömer recipientens känslighet.

Sammanfattningsvis så tycker jag att en bra utgångspunkt för arbetet med en dagvattenplan är att skaffa sig ordentlig kunskap om sina recipienter och belastningen till dessa från alla källor i respektive avrinningsområde. Flera kommuner genomför sådana analyser, bland annat inom ramen för lokala åtgärdsprogram. Med den kunskapen i bagaget är det betydligt lättare att hitta rätt kravnivå för dagvattenhanteringen för både befintliga och nya områden. Även om det fortfarande inte är lätt.


Det är alltid den enskilda myndigheten som självständigt utformar sina beslut, och som självständigt gör sina bedömningar och som ansvarar mot sina tillsynsobjekt och medborgare. VA-guiden AB, samt de experter som svarar på uppdrag av VA-guiden AB, friskriver sig från alla tänkbara anspråk till följd av olyckliga svar eller missförstånd. Experten har inget uppdragsförhållande till frågeställaren. Svaret är expertens egen uppfattning och representerar inte nödvändigtvis hens organisations eller VA-guidens ståndpunkt.


Relaterat

Underlagsmodell för prioriterings- och åtgärdsarbete med sjöar och recipienter – Exjobb SLU 2017

Är stenkista en vedertagen dagvattenlösning för att fördröja toppflöden? Expertsvar VA-guiden 2019

Belastning och påverkan från dagvatten – Rapport från SMED 2019