Vattenskyddsområden är viktiga för att skydda dricksvattnet, men reglerna täcker inte in alla oönskade händelser som kan ske. Kommunerna Mariestad, Töreboda och Gullspång arbetar därför med beredskapsplaner för att säkerställa hur VA, miljö och räddningstjänsten ska arbeta tillsammans vid till exempel olyckor.
I kommunerna Mariestad, Töreboda och Gullspång (MTG) samverkar man i frågor som tekniskt underhåll, VA, gator och parker och kommunens fastigheter. Inom kommunerna finns många grundvattentäkter samt två större ytvattentäkter som förser invånarna med dricksvatten.
Kommunerna har inrättat vattenskyddsområden med särskilda föreskrifter för de flesta vattentäkter. Som ett led i att ytterligare försöka skydda dricksvattentillgångarna har MTG utformat beredskapsplaner för de senaste inrättade vattenskyddsområdena. Syftet med beredskapsplanerna är att ge samsyn mellan VA, miljö och räddningstjänst vid till exempel olyckor på trafikerade vägar eller bränder inom de olika vattenskyddsområdena. I beredskapsplanerna har man samlat kunskap om de aktuella vattentäkterna och skapat en grund för dialog om ansvarsförhållanden och hur hantering av eventuella händelser ska ske på bästa sätt.
Ida Roos är miljöingenjör på MTG och har arbetat med beredskapsplanerna. Hon berättar mer om hur MTG-kommunerna arbetar för att minska konsekvenserna av en oönskad händelse genom att ha beredskapsplaner för vattenskyddsområden.
Beredskapsplaner för att skapa gemensam förståelse
En olycka inom ett vattenskyddsområde kan orsaka allvarliga skador på människor eller miljön och en god beredskap krävs för att hindra eller begränsa sådana skador. Syftet med initiativet kring beredskapsplaner för vattenskyddsområden är att ge en tydlig bild av hur VA, miljö och räddningstjänsten ska arbeta tillsammans vid olyckor.
Varje vattenskyddsområde har särskilda skyddsföreskrifter som förklarar hur vattnet ska skyddas och vilka regler som gäller i området. Det kan till exempel vara att förbjuda eller begränsa verksamheter som riskerar att påverka vattenkvaliteten, regler kring markanvändning och användning av bekämpningsmedel. Ida Roos berättar att man också behöver fundera på delar som inte regleras i skyddsföreskrifterna.
– Vad gäller egentligen vid utsläpp vid olyckor och vilka ämnen bildas i en viss typ av industri vid brand? Hur hanterar man bäst eldsvådor? Är det lämpligt att släcka eld med brandvatten och ska kontaminerat släckvatten tas omhand? Hur ska släckvatten omhändertas för att förhindra att det når grundvattnet? berättar Ida Roos.
Samla redan känd information i beredskapsplanerna
I arbetet med beredskapsplanerna träffades de olika berörda parterna från VA, miljö och räddningstjänsten och diskuterade frågorna med fokus på att reda ut oklarheter om när en händelse är en räddningstjänst eller inte. VA, miljö och räddningstjänsten ser alla på frågorna från olika synvinklar och det blev uppenbart att man behövde prata ihop sig. Man har därefter gemensamt tagit fram material som ska finnas med i respektive plan där utgångspunkten var att samla in all känd information för varje vattenskyddsområde från respektive organisation.
– I beredskapsplanerna finns redan tillgänglig information som man till exempel kan hitta i underlagen till avgränsning för respektive vattenskyddsområde. Nu finns dokument som räddningstjänsten kan använda sig av.
Ytterligare utmaningar är klimatförändringar som förutspås förändra vattenkvaliteten till det sämre. Med rådande kemikalie- och läkemedelsanvändning kan man också se att halterna av vissa ämnen ökar i yt- och grundvattentäkter.
– Vattenkvalitén är vanligen väldigt bra i de grundvattentäkter som är i isälvsavlagringar. Vi ska värna om och vara stolta över den goda kvalitén som råder i täkterna konstaterar Ida Roos.
Ett fortsatt gemensamt arbete framåt
Samarbetet mellan VA, miljö och räddningstjänsten har varit avgörande för att ta fram beredskapsplanerna. Nu finns tillgängliga mallar som förhoppningsvis gör livet enklare för samtliga parter. Dokumenten är uppbyggda på liknande sätt som gör att man snabbt kan hitta rätt information.
– Det vi ska ta tag i här framöver är att bjuda in till återkommande träffar. Det vore också bra om vi kan få till och öva på material som vi tillsammans har satt ihop.
Ida Roos lyfter att arbetet också har bidragit till både trygghet och förståelse för varandras arbetsuppgifter. Däremot är det svårt att täcka in alla eventuella händelser som kan inträffa. I praktiken innebär det att man ständigt behöver ha dialog trots att beredskapsplaner finns.
– Att ha regelbundna träffar gör också att vi får till samverkan med ny personal inom MTG och räddningstjänsten. Det viktigaste är trots allt att ge våra viktiga vattentillgångar ett tillräckligt skydd så att den långsiktiga vattenförsörjningen tryggas ur ett flergenerationsperspektiv, avslutar Ida Roos.
