Länsstyrelsen i Gävleborg har undersökt hur kalkning påverkat förekomsten av flodpärlmussla i länets vattendrag sedan 1990-talet. Enligt författaren Björn Lundmark har åtgärden varit avgörande för musslans föryngring och tror att planerade neddragningar i kalkningsanslag på sikt riskerar att leda till att hälften av musselbeståndet försvinner.
Flodpärlmussla, vars vetenskapliga namn Margaritifera margaritifera betyder pärlbildare eller pärlbärare, är en av sju inhemska sötvattenlevande musslor i Sverige. Den ställer höga krav på sin omgivande miljö för att trivas – vattnet ska vara klart, näringsfattigt och syrerikt med stabilt pH-värde. Arten är därför en bra indikator på att ett vattendrag är friskt, där även andra arter trivs.
40 år av miljöövervakning
Flodpärlmusslan förekommer i stora delar av landet, från Skåne i söder till Torne lappmark i norr. Historiska synder, så som intensivt fiske och förstörelse av habitat i form av exempelvis flottledsrensning, har dock bidragit till att arten idag är starkt hotad enligt både den nationella och globala rödlistan. Vattenkemin har också stor betydelse, där bland annat försurning pekats ut som en viktig orsak till det minskande antalet musslor.
– I försurade vattendrag fungerar inte flodpärlmusslans föryngring och i många försurade vatten i Gävleborg har ingen föryngring skett sedan 1980, då det sura nedfallet var som högst. Trots att nedfallet har minskat sedan dess är markerna fortfarande sura och vid höga flöden kan det leda till snabba och kraftiga sänkningar av pH-värdet. Det här är ett fenomen som brukar kallas för surstötar, berättar Björn Lundmark, miljöanalyshandläggare vid Länsstyrelsen Gävleborg.
Han är också författaren bakom rapporten ”Flodpärlmussla, kalkning och försurning i Gävleborgs län”, som sammanfattar effekterna av kalkning på flodpärlmusslan i länet sedan 1990-talet. Sammanställningen bygger på miljöövervakning som pågått under de senaste 40 åren.
– Vi har inventerat flodpärlmusslor på cirka 100 lokaler varje årtionde, där vi gjort återbesök till samma lokaler och räknat och mätt cirka 100 musslor. Detta har vi sedan använt i bedömningen tillsammans med vattenkemidata och information om vattendraget är kalkpåverkat eller inte.
En kombination av ökat pH och högre kalciumhalt ger effekt
Resultatet av inventeringen visar enligt Björn Lundmark på att kalkningen haft en mycket god effekt på flodpärlmusslans föryngring. Generellt hittade man mycket mer småmusslor i de kalkade vattendragen jämfört med de som var okalkade, där det ofta inte fanns några småmusslor överhuvudtaget.
– Vi såg att det fanns två till tre gånger fler småmusslor i de kalkade vattendragen, trots att de okalkade ofta är mindre försurade från början och har bättre vattenkemi. Det framkommer också tydligt att det i försurade vatten, där kalkningen har avslutats, även dör vuxna musslor i större omfattning.
Orsakerna bakom kalkningens positiva effekt på musslornas överlevnad och föryngring är sannolikt flera. Ett ökat pH och en högre kalciumhalt bidrar generellt till att skapa en mer gynnsam kemisk och biologisk miljö. Man har också sett att tillväxten hos musslorna ökar efter kalkning, vilket kan vara ett resultat av en minskad fysiologisk stress. Kalkningen kan också leda till att finns mer föda tillgängligt, eftersom ett högre pH gynnar den biologiska produktionen i vattnet.
Enligt Björn Lundmark gynnar kalkningen dessutom hela ekosystemet och mängden öring vilket också ökar flodpärlmusslans chans till föryngring. Det behöver nämligen finnas ett reproducerande bestånd av öring eller lax då musslan har ett utvecklingsstadium där larverna lever som parasiter på fiskarnas gälar.
– Flera studier har tidigare visat att kalkningen ökar öringtätheten, så det är något som kommer automatiskt vid kalkning om det är ett i övrigt oförstört och lämpligt öringvatten.
Hur bör kalkningen gå till?
I rapporten diskuteras olika kalkningsmetoder och vilken effekt dessa har haft. Metoder som lyfts inkluderar bland annat sjökalkning och våtmarkskalkning. Den sistnämnda har fått särskilt fokus i Gävleborgs län sedan 2013 och innebär, som namnet antyder, att kalken tillsätts i våtmarker. Tanken är att vattnet sedan sprids vidare till det aktuella vattendraget och att det leder till en jämn och kontinuerlig påverkan på vattendragets vattenkemi.
Metoden har visat sig mycket effektiv och flera vattendrag med denna typ av kalkning, som Skyttån och Källsjöbäcken, har haft mycket hög andel små flodpärlmusslor.
– Vårt underlag antyder att våtmarkskalkning kan vara den bästa metoden att använda, men annars är det viktigt att kalkningen är anpassad till försurningsgraden av vattendraget och är kontinuerlig.
Enligt Björn Lundmark är det samtidigt svårt att säga något om vilken exakt pH-nivå som är lagom för att musslorna ska trivas och kunna reproducera sig.
– Till viss del beror detta på att flodpärlmusslan växer så sakta och att det är svårt att veta exakt vilka år som en liten mussla är född. Dessutom har vattenkemiprovtagningen historiskt sett varit bristfällig i länet. I de små vattendrag där flodpärlmusslan ofta återfinns är det uppskattningsvis 10 till 20 dagar per år som surstötarna förekommer och det är därför lätt att missa dem vid provtagningen. Det är dock klart att det går en gräns runt pH 6 eller något högre och att det sannolikt är glochidierna (larvstadiet hos musslorna, reds. anm.) eller de första levnadsåren som är de känsligaste stadierna.
Klimatförändringar och brunifiering påverkar sannolikt
Det är sannolikt inte bara försurning som har påverkat flodpärlmusslan under den utvalda tidsperioden. Klimatförändringar och brunifiering är två andra faktorer som lyfts i rapporten. Det sistnämnda begreppet innebär att vattnet blir mörkare och brunare i färgen som ett resultat av ökade halter organiskt material.
– Vi resonerar i rapporten att förändringar i vattnet såsom brunifiering ger mindre föda i form av kiselalger åt flodpärlmusslan vilket kan leda till massdöd. Detta har också skett i flera stora bestånd i Gävleborg men även i övriga Sverige. Men än så länge är det här endast en spekulation och frågan får överlämnas till vetenskapen för vidare utredning. Vi kan i varje fall inte utifrån vårt dataunderlag fastställa till vilken grad det här har påverkat.
Minskat kalkanslag kan få stora konsekvenser
Sedan tidigt 2000-tal har anslaget till kalkningsåtgärder i landet minskat med 30 procent och fler neddragningar planeras. Detta kan enligt Björn Lundmark komma att få ytterligare negativa effekter på beståndet av flodpärlmussla i Gävleborg och som det ser ut nu kommer det inte att finnas någon föryngring i södra och östra länshalvan utan kalkning.
– Med tanke på att Gävleborg har en stor del av Sveriges totala flodpärlmusselbestånd ger ytterligare neddragningar av kalkningen en mycket negativ påverkan på vår nationella population. Utan fortsatt kalkning riskerar cirka 50 procent av länets musselbestånd att helt försvinna inom 50 år om nuvarande trend fortsätter. I de nordvästra delarna av länet, där det sura nedfallet har varit minst förekom viss föryngring utan kalkning, men den är för liten för att skapa livskraftiga bestånd.
Ladda ner och läs hela rapporten nedan.
