Kan 3D-printning bli en nyckel för att trygga mat- och vattenförsörjningen i kris? Med hjälp av RISE testar Livsmedelsverket hur additiv tillverkning kan användas för att snabbt producera kritiska reservdelar till bland annat VA-branschen.
Vid kris eller krig måste samhällsviktiga funktioner kunna fortsätta att fungera. Saknas reservdelar kommer livsmedels- och dricksvattenproduktionen att påverkas negativt. För att minska sårbarheten driver Livsmedelsverket med hjälp av forskningsinstitutet RISE ett projekt för att undersöka om additiv tillverkning, det vill säga 3D-printning, skulle kunna vara en lösning för att producera kritiska reservdelar.
Det tvååriga projektet Utredning och produktion av reservdelar för mat- och dricksvattenförsörjning leds av Applikationscenter för additiv tillverkning på RISE och startade för drygt ett år sedan. Syftet är att undersöka möjligheten att tillverka, återskapa eller reparera viktiga reservdelar med hjälp av 3D-printning både lokalt men också mer regionalt och samtidigt bedöma teknikens användbarhet i krisberedskapssyfte.
Additiv tillverkning eller 3D-printing som det också kallas
Additiv tillverkning är en metod där föremål byggs upp lager för lager med en slags 3D-printer. Tekniken kan användas i olika material som metall, plast och komposit. Tekniken gör det möjligt att snabbt skapa komplexa och detaljrika delar och den används redan idag i flera branscher som till exempel i flyg-, medicin- och fordonsindustrin. Fördelarna med additiv tillverkning är bland annat att den inte kräver stora fabriker eller långa ledtider utan kan snabbt omsättas från en digital modell till en fysisk produkt. Det ger en lokal och flexibel produktion och material kan också återanvändas från överblivna delar.
Fem olika reservdelar testas
I projektet har man identifierat och valt ut fem olika kritiska reservdelar för livsmedels- och dricksvattenförsörjning som man testar med additiv tillverkning. Ingen reservdel har genomgått samtliga tester ännu men planen är att samtliga utvalda komponenter ska testas i labb-miljö och man undersöker även möjligheten att testa åtminstone en av reservdelarna i ordinarie drift.
– Projektet befinner sig halvvägs in och tre reservdelar i polymera material har printats med lyckat resultat, bland annat en filterdysa som används inom VA-sektorn, berättar Magdalena Frykstrand, projektledare och jurist vid enheten för sektor och samverkan på Livsmedelsverket.
Man testar att printa både i polymera material och i metaller samt med olika typer av 3D-printtekniker per materialslag. Allt för att kunna bedöma vilka tekniker och material som är lämpliga att använda under kris och krig.
Reservdelar som är mer eller mindre lämpliga att printa
Det finns flera olika faktorer som styr om en reservdel är lämplig att 3D-printa eller inte. Studier har visat att i större organisationer är cirka 5–10 % av reservdelskatalogen lämplig för 3D-printning. I projektet har också VA-organisationer och företag hjälpt till att välja ut lämpliga delar för att testa.
Resultaten kommer
Än så länge är det lite för tidigt för att kunna säga något om resultaten. Projektet har hittills identifierat kritiska reservdelar och kartlagt olika juridiska aspekter som man behöver ta hänsyn till vid reservdelsproduktion. Nu kvarstår den sista printningen och testningen och när resultaten är klara kommer fokus vara på hur man bäst sprider resultaten till bland andra Sveriges olika dricksvattenaktörer.
– Projektet kommer att avslutas under 2026 men lärdomarna vi drar kommer både spridas och användas i vårt fortsatta arbete att stärka livsmedels- och dricksvattenförsörjningen. Vi hoppas också kunna dra generella slutsatser som vi kan dela med oss av till andra sektorer, avslutar Magdalena Frykstrand, projektledare och jurist vid enheten för sektor och samverkan på Livsmedelsverket.
Läs mer om:
- Projektet för additiv tillverkning av reservdelar på Livsmedelverkets webbplats
- Applikationscenter för additiv tillverkning på RISE:s webbplats
