Godecke Blecken och hans kollegor vid Dag&Nät, Luleå universitet, har gjort en uppföljning av hur permeabel asfalt fungerar 20 år efter att den anlades. Två sträckor med asfalt ingick i undersökningen. En sträcka byggdes 1994 i Luleå, den andra byggdes 1986 i Haparanda. Genomsläppligheten undersöktes när beläggningen var nylagd och år 2011. Resultatet visade att när ytorna anlades var genomsläppligheten 300-400 millimeter per minut. När mätningen upprepades 2011 var genomsläppligheten 3-4 millimeter per minut i beläggningen i Luleå och noll i beläggningen i Haparanda. Ingen av vägarna hade underhållits på något speciellt sätt, utan bara sopats på våren.
Efter mätningen 2011 gjordes en rensning av beläggningen genom vakuumsugning. Genomsläppligheten på beläggningen i Haparanda förbättrades inte. Det kan alltså inte transporteras något vatten genom den beläggningen. Anledningen till att ytan var så igensatt var att vid en tidigare renovering hade vägen använts som sandupplag och det hade gjort att den permeabla asfalten satt igen helt och hållet. Genomsläppligheten hos beläggningen i Luleå förbättrades efter vakuumsugningen till ungefär sju millimeter per minut.
-Trots att infiltrationskapaciteten av asfalten i Luleå var mycket lägre 2011 än i början kan den fortfarande infiltrera ett 100-årsregn med 10 minuters varaktighet och 85% av ett 100-årsregn med 5 minuters varaktighet, säger Godecke . Det visar att tekniken i sig är mycket tillförlitlig och att permeabel asfalt skulle fungera mycket bra om man underhåller den regelbundet (1-2 ggr vakuumsugning/år).
Du kan ladda ner och läsa hela forskningsartikeln här nedan.
Dag&Näts hemsida
Har du erfarenheter av genomsläpplig asfalt? Skriv gärna en kommentar och dela med dig!
