I den sydvästra delen av Södermanland pågår just nu ett projekt där den hotade tjockskaliga målarmusslan ska återintroduceras i Vretaån. Enligt Alexander Gustavsson vid Länsstyrelsen i Södermanland ska flytten av musslorna, tillsammans med olika restaureringsåtgärder, öka artens möjligheter till överlevnad i ett vattendrag där den historiskt förekommit i stora antal.
VA-guiden har ställt några frågor till Alexander Gustavsson, biolog på Naturenheten vid Länsstyrelsen i Södermanland, som tillsammans med Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund (Sportfiskarna) nyligen genomfört en förflyttning av tjockskaliga målarmusslor från Kilaån till ett av dess biflöden, Vretaån.
Vad är bakgrunden till att ni har genomfört flytten av denna art inom Kilaåns vattensystem?
– Kilaåns huvudfåra är ett Natura2000-område med tjockskalig målarmussla som utpekad målart. Kilaån ingår samtidigt i ett dikningsföretag som har krav på sig att underhålla vattendraget som ett jordbruksdike. Den här typen av åtgärder har generellt negativ påverkan på tjockskalig målarmussla då både vattendragets bottenmaterial, profil och kantzoner inte är i naturligt skick. Sportfiskarna har i flera år arbetat inom ett projekt där de lokaliserat åtgärdsbehov i Kilaåns biflöden för att sedan genomföra dessa.
Vilka restaureringsåtgärder har genomförts i de livsmiljöer som musslorna nu flyttas till?
– Åtgärderna utgörs framför allt av att tillföra bortrensat material såsom stenar, block, död ved och grus som lämpar sig för öring, stormusslor och musslornas värdfiskar såsom stensimpa. Som ett komplement till biotopvårdsåtgärderna har jag på länsstyrelsen samarbetat med Sportfiskarna kring att före åtgärd snorkelinventera för att säkerställa att det inte redan finns musslor på platsen och att efter åtgärd flytta musslor från Kilaåns huvudfåra uppströms i vattensystemet till Vretaån.
Har det förekommit tjockskalig målarmussla i Vretaån tidigare?
– Ja, historiskt har det funnits musslor uppe i detta biflöde men numera är bestånden mycket svaga. Det beror antagligen på att livsmiljöerna är påverkade i kombination med lägre vattenflöden, vilket bland annat är en effekt av att vattendrag rensas och töms snabbare vid torka eftersom vattnet inte uppehålls av ved och stenblock. Genom att försöka etablera buffertpopulationer av musslor utanför de delar av vattensystemet hoppas vi på att öka denna hotade arts möjligheter till överlevnad.
Har det funnits några särskilda praktiska eller administrativa utmaningar när en art som tjockskalig målarmussla ska flyttas från ett vattendrag till ett annat?
– Tjockskalig målarmussla är en skyddad art och för att hantera och flytta musslorna krävs både artskyddsdispens och dispens från bestämmelserna för Natura2000-området. Rent praktiskt sitter musslorna i Kilaån ofta i grumliga och djupa miljöer. Vi lyckades dock pricka en period med låg vattenföring när vi flyttade musslorna vilket gjorde arbetet enklare.
Vissa av individerna har märkts i uppföljningssyfte. Hur går själva märkningen till och vad hoppas ni kunna följa upp framöver?
– En del av musslorna har märkts med en så kallad PIT-tag (Passive Integrated Transponder), en liten kapsel liknande de chipmärken som används till hundar och katter. PIT-tagen limmas fast på musslans skal på en plats där den inte stör musslan. När vi återfinner en märkt mussla kan sedan vi läsa av ett individuellt nummer med en digital avläsningsutrustning. För samtliga musslor som förflyttats har vi även tagit mått på skalet vilket gör att vi för de märkta individerna inte bara kan bekräfta att de är kvar på platsen utan även se hur mycket de har vuxit. God tillväxt över tid kan vara en indikator på att de mår bra.
