Våtmarker är en viktig åtgärd i arbetet mot övergödning, men deras effektivitet varierar beroende på plats och storlek. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet utvecklat ett kartverktyg som visar var i landskapet en våtmark gör störst nytta för att fånga upp kväve och fosfor. Målsättningen är att verktyget ska fungera som ett stöd för myndigheter och rådgivare i planeringen av framtida åtgärder.
Våtmarker är en viktig åtgärd för att minska övergödning i sjöar, vattendrag och kustvatten. Men alla anläggningar är inte lika effektiva. Ett nytt kartverktyg som tagits fram av forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet visar var i landskapet en våtmark har störst potential att avskilja kväve och fosfor.
Avrinningsområde och våtmarkens storlek avgör
Vid bedömning av våtmarkers reningsförmåga är två faktorer särskilt viktiga: våtmarkens storlek i relation till avrinningsområdet och hur mycket näringsämnen som tillförs anläggningen. Om för mycket vatten leds till en för liten våtmark riskerar flödet att bli för stort och att reningsprocesserna i våtmarken därmed försämras. Om vattenvolymen i stället är för liten blir också tillförseln av näringsämnen för liten. Målsättningen bör alltså vara en ”lagom” stor våtmark i relation till dess avrinningsområde.
Den inkommande mängden fosfor och kväve påverkas också av tillrinningsområdets markanvändning. En våtmark vars avrinningsområde domineras av skog kommer att motta relativt rent vatten och avskiljningen av näringsämnen blir därför lägre. Omvänt har en våtmark som tar emot avrinning från ett område med mycket jordbruksmark en hög avskiljning, vilket är eftersträvansvärt.
Separata kartor för kväve och fosfor
Med hjälp av det nya kartverktyget är det möjligt att dels utvärdera vilken storlek på våtmarken som är optimal på en viss plats, dels utforska lämpliga platser för nya våtmarker. För det sistnämnda användningsområdet rekommenderas dock att man först gjort en separat bedömning av om platsen är lämplig med utgångspunkt att våtmarken inte ska påverka dräneringen av omgivande mark negativt.
Resultatet av analysen presenteras i sin tur i två separata kartor – en för kväveavskiljning och en fosforavskiljning, där olika stora cirklar visar föreslagen area för vattenyta i en våtmark och hur mycket mark som tas i anspråk i olika delar av landskapet för att skapa en anläggning av optimerad storlek för hög avskiljning.
Verktyget bygger på omfattande modellering av våtmarker i Sverige och ger en uppskattning av både absolut avskiljning, det vill säga hur många kilo fosfor och kväve som våtmarken kan fånga upp, samt ytspecifik avskiljning, alltså avskiljning per hektar våtmarksyta.
Forskarnas målsättning är att kartverktyget ska fungera som ett stöd för vattenmyndigheter, kommuner och rådgivare i arbetet med att planera våtmarker för minskad övergödning. Man betonar dock att resultaten bör ses som ett diskussionsunderlag när det redan finns en bedömning att en anläggning är möjlig på den aktuella platsen.
Till kartverktyget – Våtmarkernas potential: Uppskattad potential att rena näringsämnen i Sverige
