När jag var ung hörde jag talas om den utbredda nedskräpningen av plast i världshaven. Jag fick lära mig att det finns en ö av enbart plast i Stilla Havet som är dubbelt så stor som delstaten Texas. I dag vet jag också att det finns många plastpartiklar i haven som inte syns men som även de ger negativa miljöeffekter, så kallade mikroplaster.
Mikroplaster har givits mer och mer utrymme av politiker, myndigheter och organisationer de senaste åren allteftersom problematiken med de små plastpartiklarna har kartlagts. I mars utkom IVL Svenska Miljöinstitutet med en kunskaps-sammanställning som pekar ut dagvattnet som den potentiellt största spridningskällan av mikroplaster. Två huvudkällor som har dagvattnet som spridningsväg är trafik och konstgräsplaner.
Bakgrund och källor
Plastpartiklar som är mindre än 5 mm definieras som mikroplaster. Dessa partiklar kan finnas i hudvårds- och rengöringsprodukter, samt sköljas ut med vattnet när man tvättar textilier av syntetmaterial. Mikroplaster kan även komma från nedbrytning av större plastskräp eller från slitage av däck och vägbana.
Om dessa plaster når recipient kan de sedan tas upp av både plankton och smådjur men även sväljas av större organismer. Hittills har forskning på spridningsvägar och ekotoxiska effekter av mikroplaster varit begränsad. Dock har man sett att både fettomsättningen, rörelsemönster, ätvanor och födoletande skiljer sig bland fiskar som fått i sig mikroplaster genom föda. Mikroplaster kan även sprida miljögifter.
IVL Svenska Miljöinstitutets rapport om mikroplaster
Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att till sommaren 2017 identifiera viktiga källor av mikroplaster i havet och föreslå åtgärder för att minska utsläppen av mikroplaster från dessa källor. Som del i detta arbete fick IVL i uppdrag att sammanställa kunskapsläget för källor och transportvägar av mikroplaster. Rapporten som detta utmynnade i fick stort genomslag när den offentliggjordes i mars och kan läsas i här (för medlemmar).
IVLs rapport uppskattar trafiken som den största källan till mikroplaster, följt av konstgräsplaner. Trafikens bidrag består framför allt av däck-slitage, men även av slitage av polymer-modifierad asfalt och målarfärg. Medan andra källor, såsom plaster från textilier eller hudvårds-produkter, i första hand leds till avloppsrenings-verk, så transporteras mikroplaster från trafik och konstgräsplaner med dagvattnet. En transport där uppskattningsvis 92 % av de urbana vattenvolymerna inte genomgår någon rening. Dessutom mottar även dagvattnet mikroplaster från bygg- och underhållsarbete och nedskräpning. För vissa av dessa källor har IVL kunnat kvantifiera en belastning vid källan men vilka mängder som faktiskt når haven vet man helt enkelt inte.
– Vi behöver veta mer om transportvägarna, säger Mikael Olshammar, som är en av författarna till IVLs rapport ”Swedish sources and pathways for microplastics to the marine environment”.
– Det skulle vara intressant att få reda på kornsammansättningen och densiteten på partiklar från däck och trafik. I nuläget saknar vi helt mätningar på hur mycket som transporteras med dagvattnet, men vi har exempelvis sett asfaltspartiklar långt ifrån vägen, i pumpstationer för kombinerade ledningsnät, fortsätter Mikael.
Han erkänner även att han på fritiden, som tränare för ett flicklag i fotboll, har sneglat på dräneringen på konstgräsplaner för att se avrinningsvägarna för mikroplaster. Och dagen efter vår intervju ska han träffa Svenska fotbollsförbundet för att diskutera just konstgräsplaner. IVL jobbar för närvarande med flera initiativ för att bygga upp kunskap om mikroplaster i dagvatten från både trafikytor och konstgräsplaner.
Kommuner och myndigheter kan göra mycket åt mikroplaster idag
Mikael Olshammar poängterar att kommuner och myndigheter redan i dag kan genomföra många åtgärder, framför allt i uppströmsarbetet, för att minska mikroplasternas spridning till haven.
– Det gäller att ha tillräcklig kapacitet för att hantera snö. Dumpar man den direkt i vatten blir belastningen av mikroplaster på vattenmiljön naturligtvis mycket högre än om den tas om hand kontrollerat på land, säger han.
Mikael tipsar även om alternativa materialval. Borås arena använder i sin nya konstgräsplan ett miljövänligt korkmaterial istället för gummi. Ett annat sätt att minska förlusterna av plastmaterial till miljön är förvaltningsstrategier som innebär att man installerar filter i dräneringen till konstgräsplaner och kontrollerat samlar upp och renar det granulat som följer med vid snöröjning, för att sedan kunna återanvända det.
En annan strategi är att helt enkelt minska användningen av plaster i samhället. Bra städning av allmänna ytor, kampanjer och effektiva policys kan också vara vapen mot spridningen av mikroplaster. Informationskampanjer har hjälp förut och man kan även överväga att förbjuda eller skatta plastpåsar och annan användning av plast.
Allt detta skulle minska belastningen i slutet av dagvattenröret, vilket är viktigt då dagvatten ofta är svårt att rena på grund av de stora flödesvariationerna.
Utreder våtmarkers och dagvattendammars rening av mikroplaster
En person som ska undersöka avskiljningen av mikroplaster i anlagda våtmarker och dagvattendammar är Robert Jönsson på Uppsala universitet. Som examensarbete på civilingenjörslinjen i miljö- och vattenteknik kommer han att avlägga arbetet ”Mikroplast i vatten – anlagda våtmarkers roll för rening av dagvatten och avloppsvatten” med handledning från WRS Uppsala AB.
– Jag kollar på detta [rening av mikroplaster i våtmarker och dagvattendammar] eftersom man inte har undersökt det förut. Man vet inte riktigt om dessa naturliga anläggningar kan fungera för att rena mikroplaster eftersom de i första hand är byggda för att reducera andra föroreningar, säger Robert.
Föroreningarna han syftar på är framför allt näringsämnen och tungmetaller. Robert kommer att undersöka två dagvattendammar och två våtmarker som tar emot avloppsvatten (en av dem tar även emot dagvatten). Han konstaterar att det är svårt att kvantifiera reningsgrader men förhoppningen är att göra just något sådant genom att använda en metod som tidigare har använts av forskare på IVL i exempelvis avloppsreningsverk och ute till havs. Robert kommer att pumpa vatten från olika punkter i anläggningarna genom filter och samt samla in vattenprover för senare filtrering på labb. Två typer av filter kommer att användas, 20 och 300 mikrometer, då dessa storlekar ofta har använts i liknande projekt. Filtren analyseras därefter i mikroskop där partiklarna räknas manuellt.
– Det är ett spännande projekt, men mycket att tänka på. Luftburna plastpartiklar kan lätt kontaminera prover, så kläd- och materialval har varit två stora delar i planeringen. Man inser inte att så mycket av det man normalt har på sig består av syntetiskt material.
Resultaten från Roberts examensarbete beräknas bli klara i september 2016.
Pågående forskning om mikroplaster
Det behövs onekligen mer forskning och kunskap om mikroplaster. Det pågår en del projekt runtom i landet och förhoppningsvis blir de fler. På Lunds universitet forskas det om nanoplast i vattenmiljöer medan man på Stockholms universitet driver ett projekt om övervakning av mikroplaster i Östersjön. Båda projekten är finansierade av Formas. Vinnova-projektet Grön Nano undersöker bland annat partikelsammansättningen och koncentrationer av mikroplaster i dagvatten. IVL medverkar också i detta projekt där en förhoppning är att ta fram schabloner för mikroplastföroreningar från olika typytor. Läs mer om pågående dagvattenforskning (för medlemmar).
Mer läsning: IVLs rapport om källor och transportvägar för mikroplaster (för medlemmar).
I vanliga fall lägger vi den här typen av information enbart på våra medlemssidor. Är du intresserad av ett medlemskap kan du läsa mer här.
