Tre nya domar om va från mark- och miljööverdomstolen

De aktuella domarna handlar om förbindelsepunktens läge, om brukningsavgifter för va-tjänster efter taxeändring samt om anläggningsavgifter för små lägenheter på samma fastighet. Nedan finns kortare beskrivning och länkar till tre domar från mark- och miljödomstolen som kom under november och december 2017.

Förbindelsepunktens lägeÄrende M 123-17
En dom från mark- och miljödomstolen i november som handlar om förbindelsepunktens läge ändrar inte mark och miljödomstolens bedömning om att det i det aktuella fallet finns särskilda skäl att placera förbindelsepunkten på den plats som kommunen anvisat.

Målet gäller en skafttomt och den placering som kommunen har valt för förbindelsepunkten till aktuell fastighet ligger inte fastighetens omedelbara närhet då det är ungefär 40 meter från fastigheten. Det finns två närliggande fastigheter som redan har förbindelsepunkter på det aktuella placeringen. Klagande fastighetsägare har även föreslagit en lösning med påkoppling på grannarnas va-ledningar. Frågan i målet är om det finns särskilda skäl att frångå närhetskravet på grund av förhållandena på platsen.

Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att det i detta fall finns särskilda skäl att placera förbindelsepunkten på den plats som kommunen har anvisat.

Undantag från närhetskrav är få men i detta fall var det flera faktorer som påverkade beslutet, dels att de ledningar som fastighetsägaren yrkade att ansluta till var privata, att inte kommunen äger marken, att avståndet bara var ca 40 meter och att förbindelsepunkterna för de två närliggande fastigheter är placerade på samma ställe som den anvisade förbindelsepunkten.

 

Brukningsavgifter efter taxeändring:  Ärende M 3036-17
Domen handlar om brukningsavgifter för va-tjänster efter taxeändring. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att tillämpning av en ny taxa för brukningsavgifter innebär att kostnaderna fördelas skäligt och rättvist mellan de avgiftsskyldiga efter den jämkning som VA-huvudmannen har gjort. Detta trots att den nya avgiften innebär en mycket stor höjning jämfört med tidigare år.

Bakgrunden är att kommunens nya va-taxa innebär att brukningsavgiften har ändrats jämfört med tidigare år och delats upp i tre delar, en fast avgift per år, en avgift per m3 levererat vatten och en avgift per år och lägenhet för bostadsfastighet och därmed jämställd fastighet alternativt en avgift per år och varje påbörjat 100-tal m2 tomtyta för annan fastighet. Med bostadsfastighet jämställs fastighet som huvudsakligen eller uteslutande är bebyggd för bl.a. småindustriändamål.

Ett bolag som har fått betydligt högre brukningsavgifter än tidigare år har överklagat och fick rätt i mark och miljödomstolen. Mark och miljööverdomstolen ändrar beslutet med motiveringen: Att debitera fastighetsägare efter en ny taxa som innebär en stor procentuell höjning av brukningsavgiften inger således inte samma betänkligheter som en stor höjning av anslutningsavgiften. Brukningsavgiften kan höjas så länge den nya avgiften inte strider mot självkostnadsprincipen och den fördelas mellan brukarna efter skälig och rättvis grund. I detta fall är taxekonstruktionen förenlig med vattentjänstlagens krav på skälig och rättvis avgiftsfördelning. Den gällande avgiften är betydligt högre än den som bolaget tidigare debiterades, men förutom att höjningen i sig är mycket stor har det inte framkommit att brukningsavgiften för bolaget medför ett sådant missförhållande mellan den avgiftspliktiga ytan och nyttan av va-anslutningen som ger anledning att jämka lägenhetsavgiften mer än vad som redan skett.

Anläggningsavgifter för små lägenheter:  M 10622-16
Domen från mark- och miljödomstolen som kom i december handlar om anläggningsavgift för en fastighet med många små lägenheter. MÖD har jämkat den i anläggningsavgiften ingående lägenhetsavgiften med 25 procent mot bakgrund av att det rört sig om ett mycket stort antal små lägenheter på en och samma fastighet.

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom med avseende på det belopp som Bostadsrättsföreningen ska betala. Bakgrunden är att det på en fastighet har uppförts fyra huskroppar med totalt 124 bostadslägenheter och två butiker. Varje bostadslägenhet består av ett rum och kök om 32 m2. Föreningen som äger fastigheten har i enlighet med fastställd kommunal taxa debiterats en anläggningsavgift avseende kommunalt vatten och avlopp om totalt  4 422 840 kr. Av beloppet avser 4 158 000 kr s.k. lägenhetsavgifter, dvs. 33 000 kr per lägenhet. Butikerna utgör i detta hänseende två lägenheter.

Frågan i målet är om tillämpningen av taxan i en situation med förhållandevis små och många lägenheter och därmed en hög lägenhetsavgift, innebär att kostnaderna fördelas på de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist eller inte. Frågan om jämkning vid debitering av lägenhetsavgifter när det rör sig om relativt små lägenheter har varit föremål för prövning i ett antal avgöranden.

Mark- och miljööverdomstolen finner mot bakgrund av tidigare avgöranden att lägenhetsavgifterna bör jämkas. Eftersom va-nyttan för varje lägenhet i detta fall trots allt måste betraktas som relativt stor bör reduktionen begränsas till 25 procent av lägenhetsavgifterna.