Intervju med Jesper Knutsson, Chalmers om deras arbete med rening och återanvändning av gråvatten i HSB Living LAB ett flerbostadshus med studentboende i Göteborg. Intervjun är framtagen i rapporten ”Vattenbesparande åtgärder, Exempelsamling för kommuner och hushåll” som är ett resultat av två samarbetsprojekt som finansierats med bidrag från Havs- och vattenmyndigheten via Länsstyrelsen i Uppsala. Målsättningen är att visa olika exempel på hur vattenbesparingsprojekt realiseras i flerbostadshus och kontorshus.
Forskningslab för forskning på olika boendefrågor
I Göteborg finns ett hus för studentboende som byggts i syfte att fungerar som ett forskningslab för forskning på olika boendefrågor. Huset kallas HSB Living Lab och är ett samarbetsprojekt mellan Chalmers och HSB. Huset började planeras 2013 och de första studenterna flyttade in sommaren 2016. Huset har 3 våningar: 1 våning med vanliga lägenheter och 2 våningar med 2 korridorer var, med 6 boende i varje. Totalt sett 29 hushåll i huset. Vilket företag som helst har möjlighet att anmäla sig och genomföra forskning i huset.
Sedan början på 2019 pågår ett försök med rening av vatten från duschar och handfat i syfte att kunna återföra vattnet och använda i duschar och handfat. Deltagare i projektet utöver HSB, är företaget Graytec som står för reningstekniken och Chalmers (Jesper Knutsson.
Systemet för återanvändning av gråvatten
Systemet är inte så avancerat tekniskt sett. Principen går ut på att separera ut vatten från dusch och handfat och sedan rena detta. Reningen består av mekanisk filtrering (påsfilter 1 µm), kolfilter följt av en jonbytarprocess, ett ultrafilter (0,01 µm, vilket tar bort bakterier och många virus), desinfektion med UV-ljus och hydroxidradikaler som produceras från vattenmolekyler m.h.a. elektroder. Ingen av dessa tekniker är i sig nya, det som är nytt är att de används för recirkulering av vatten inom hushållet. Resultatet blir ett nästan helt avjoniserat vatten. Vilket i dagsläget nästan är lite för rent.
Det renade vattnet lagras i en renvattentank (100 l), som ligger inuti huset, på nedersta våningen i hisschaktet. Därifrån kan det pumpas till användning. En genomströmningsvärmare värmer vattnet. Det finns möjlighet att återanvända det renade vattnet i dusch och handfat. Första gången som någon duschade i återvunnet vatten var på hösten 2019 och de boende har haft möjlighet att prova flertalet gånger. Men mestadels har det renande vattnet till släppts ut till avloppet, eftersom projektets fokus legat på att testa och utvärdera reningsprocessen. Insamling av vatten görs från 8 badrum, men möjlighet till återföringen finns bara till 2 badrum, eftersom fokus legat på att undersöka reningsteknikerna.
Avseende lagringstanken har simuleringar som gjorts visat att man inte behöver så mycket som 100 l om man designar så att man har en tillräcklig kapacitet i reningsanläggningen. Då kan den i stort sett rena och pumpa tillbaka vattnet i samma takt som det används.
Projektet tillkom efter att huset byggts och alla rörinstallationer gjordes alltså i efterhand. Men eftersom huset byggts för att kunna göra utredningar är alla rördragningar är gjorda så att de är lätta att komma åt. Förutsättningar var alltså bättre jämfört med i vanliga hus och installation av tekniker passar sig bäst för nybyggnation.
Drivkrafterna
De viktigaste drivkrafterna bakom denna teknik är både återanvändning av vatten och återvinning av värmen i vattnet. Istället för att värmen släpps ut på spillvattennätet kommer det renade vattnet att behöva mycket mindre värme för att värmas upp till duschtemperatur. Vid duschning i kommunalt vatten behöver detta värmas upp från starttemperaturen på ca 12 °C, emedan det renade vatten har en starttemperatur på ca 25 – 27 ° C. I vanliga fall värms vattnet upp till 60 °C innan det går till dusch. Den höga temperaturen krävs bl a för att det inte ska ske tillväxt av Legionellabakterier. I projektet pågår dock experiment med att värma vattnet enbart till 50 ° C, detta eftersom vattnet är så väldigt renat (nästan avjonat). Detta skulle kunna innebära att det inte finns förutsättningar för bakterietillväxt. Detta måste självklart utredas noggrant och verifieras över tid.
Tillståndsansökan för installationen
För installation av anläggningen krävdes en tillståndsansökan till Miljö- och hälsa i Göteborg. Vissa villkor ställdes, bla att tillse att vattnet har en tillräcklig god kvalitet och att de boende tydligt informeras inför de tillfällen då renat återcirkulerat vatten är påkopplat i deras kranar.
Erfarenheten är att rent generellt kring denna typ av teknik och återanvändning är det ett juridiskt vakuum. Det finns inga normer eller regler kring byggtekniken, ingenting om hur installationer ska se ut. Det rör sig lite på området nu och det borde vara en naturlig fortsättning att det kommer tas fram standarder för vattenkvalitet och byggnadsregler (Boverkets regler) m.m.
Den verkliga vattenbesparingen går inte att säga, eftersom anläggningen till största del använts för utprovning av reningstekniken och att verklig återföring bara skett tillfälligtvis. Men simuleringar har gjorts som visar att vi insamling av vatten från duschar kan man spara 90 % av vatten till duschningen. De 10 % som inte sparas kommer sig delvis av att processen förbrukar lite (backspolning t ex). Men framförallt är det kommunalt kallvatten som måste blandas in i vattnet för att sänka det 60-gradiga vatten till en dusch-bar temperatur. Mer kallvatten används i handfat så där är vattenbesparingen bara 50 %.
Systemet förbrukar också energi i reningsprocessen och när vatten pumpas tillbaka in i huset. När allt detta är medräknat görs en total energibesparing på ca 60 % av den varmvattenuppvärmningen som går åt till duschvattnet.
Kostnader för systemet
Kostnaden för systemet är uppskattningsvis en komponentkostnad på ca 200 000 SEK. Till det kommer installationen. Det är ingen stor merkostnad för installation om den görs vid nybyggnation.
Det finns ännu inte riktigt några drifterfarenheter vad gäller underhåll eftersom det är en pilotanläggning som ännu inte körts i en normal driftsituation. Systemet idag är nog inte heller optimalt för ett system som ska vara i en byggnad där man vill hålla nere driftskostnader och -tid.
För att det ska byggas mer med denna teknik behöver det komma till byggnormer, standarder och regleringar. Det behöver också finnas en validerad teknik, så att man kan visa hur installations- och driftskostnader ser ut. Visa att det finns en tillräcklig mikrobiell säkerhet över lång tid. En motverkande faktor är ju också att det är mycket billigt med vatten.
Den första delen av projektet (finansiering) tog slut hösten 2020. Men ett projekt finansierat av Energimyndigheten kommer att startas upp. Där kommer man att arbeta med frågan på en mer övergripande nivå med att samla in åsikter, intressen och problemställningar kring återanvänt vatten. Kommer även titta på nya tekniska möjligheter. Vad krävs från samhället i stort för att kunna implementera denna teknik? Deltagare är olika kommuner, VA-huvudmän, universitet, myndigheter, byggherrar och fastighetsbolag.
Användaracceptans
En stor fråga kring denna teknik är användaracceptans. Det finns ett motstånd och viss ovilja i vårt samhälle att återanvända vattnet. Det finns en äckelfaktor och en typisk tidningsartikel om projektet kan ha rubriken ”Duscha i grannens duschvatten”. I HSB Living Labs hus har inte det problemet funnits så mycket, de boende är från början medvetna att de deltar i olika utvecklingsprojekt. Det har nästan varit ett större intresse från andra länder, t.ex. Indien och Kina.
Slutrapport: Vattenbesparande åtgärder – exempelsamling för kommuner och hushåll
Intervju genomförd 12 januari 2021 (Bilaga 5 i ”Vattenbesparande åtgärder, Exempelsamling för kommuner och hushåll”)
