En våtmark kan inte optimeras för att lösa flera utmaningar samtidigt. I stället behövs en mångfald av våtmarkstyper i landskapet, med olika placering, utformning och skötsel. Det är en av rekommendationerna i en policy brief från forskare vid Stockholms universitet, som också uppmanar till löpande utvärdering av våtmarkernas effekt.
Så kallade policy briefs är kortfattade sammanställningar av aktuell vetenskaplig kunskap i kombination med en vägledning om hur resultaten ska tolkas och tillämpas. De riktar sig ofta till beslutsfattare och andra som är involverade i att formulera och påverka politiken inom det aktuella området.
I en ny sådan sammanställning från Stockholms universitets Östersjöcentrum beskrivs fördelar och utmaningar med restaurering och anläggning av våtmarker i jordbrukslandskapet. Innehållet i dokumentet bygger på forskning från Stockholms universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet och Hushållningssällskapet i Halland och har finansierats av Naturvårdsverket och forskningsrådet FORMAS.
Multifunktionalitet bör inte vara ett primärt mål för enskilda våtmarker
Bakgrunden till sammanställningen är att nya och återställda våtmarker ofta presenteras som en lösning för att både minska utsläpp av växthusgaser och hantera andra utmaningar, exempelvis skydda mot översvämningar och rena näringsämnen.
– Våtmarker används som slagträ i debatten, i många fall med orealistiska förväntningar. Återställning av våtmarker är en viktig åtgärd, men man måste inse att våtmarker är olika och har radikalt olika funktion, säger Peter Hambäck, professor vid institutionen för ekologi, miljö och botanik, i en nyhet på Stockholms universitets hemsida.
I dokumentet ges en introduktion till de ekosystemtjänster som olika våtmarker kan bidra med, tillsammans med ett antal rekommendationer för att lyckas i arbetet med våtmarker:
- Multifunktionalitet bör inte vara ett primärt mål för enskilda våtmarker. Detta det uppnås i stället bäst på landskapsnivå med en mångfald av våtmarkstyper (till exempel mossar, kärr och strandvåtmarker).
- Vilka ekosystemtjänster som gynnas beror av våtmarkens placering i landskapet, utformning och skötsel. Andra ekosystemtjänster kan samtidigt förbli opåverkade eller till och med missgynnas. Exempelvis strandvåtmarker och öppet vatten gynnar fågelliv men kan vara källor till metangasutsläpp. Mindre våtmarker med hög produktivitet är ofta optimerade för näringsretention samtidigt som det där kan vara svårt att uppnå en hög biologisk mångfald.
- Skötsel är avgörande för att inte våtmarkerna ska förlora sin funktion. Utvärdera också effekten av anläggningarna löpande då återvätning både kan minska och öka utsläppen av växthusgaser.
Fullständig referens: Stockholms universitet, Östersjöcentrum (2024). Policy Brief: Multifunktionella våtmarker – realitet eller utopi?
Ladda ner dokumentet under Bifogade filer nedan eller direkt på Stockholms universitets hemsida.
