Hur kan ett avloppsreningssystem både prestera och smälta in i landskapet? Svaret finns vid Ekeby spillvattenvåtmark i Eskilstuna. VA-guiden har besökt spillvattenvåtmarken för att titta närmare på hur det går med växtetablering i en av dammarna efter att gäss, och kanske också svanar och sutare länsat vegetationen.
En solig dag i juni besöker VA-planeringsredaktionen Ekeby spillvattenvåtmark i utkanten av Eskilstuna. Det är glad Linus Halvarsson, processingenjör på Eskilstuna Strängnäs Energi och Miljö (ESEM), som vant guidar oss under dagen. Han visar både reningsverket och den tillhörande spillvattenvåtmarken, en plats där teknik möter kaveldun och vadarbyxor.
Från reningsverk till spillvattenvåtmark
I utkanten av Eskilstuna ligger kanske ett av Sveriges mest integrerade avloppssystem, där rening, rekreation och natur förenas. Ekeby reningsverk är själva navet i anläggningen där mekanisk, kemisk och biologisk rening sker. Efter slutsedimenteringen leds avloppsvatten vidare till spillvattenvåtmarken, där naturen tar över reningen.
– Ekeby reningsverk är utrustat med klassisk linje för avloppsvattenrening. Under sommartid tillsätts kol för att öka denitrifikationen.
– För att ytterligare minska kväveutsläppen anlades spillvattenvåtmarken som tar bort ytterligare kväve ur vattnet till nivåer som uppfyller våra reningskrav. Samtidigt bidrar våtmarken till att reducerar läkemedelsrester och smittoämnen som vi inte får bort i reningsverket.
Linus Halvarsson har lång erfarenhet när det kommer till spillvattenvåtmarker. Han har tidigare arbetat på WRS och är bland annat medförfattare till SVU-rapporten Spillvattenvåtmarker som del i kommunal avloppsrening. Hans roll numera är som processingenjör på ESEM, vilket omfattar allt ifrån projektledning till drift av spillvattenvåtmarken och andra delar av reningsverket.
– Spillvattenvåtmarken och dess område är 40 hektar stort. Snittflödet är 2000 kubikmeter per timme och uppehållstiden är runt sex dagar. Vi har stora ambitioner och det dagliga arbetet är lika mycket biologi som teknik
Åtta dammar – en gemensam uppgift
Avloppsvatten från reningsverket flödar genom totalt åtta dammar varav de fem första är inhängande eftersom reningen av smittoämnen inte hunnit så långt. De tre sista dammarna i systemet är öppna som rekreationsområde för allmänheten eftersom vattnet där har tillräckligt hög hygienisk kvalitet.
– Tanken är att spillvattenvåtmarken ska fungera på ett tekniskt plan samtidigt som den är en viktig del av landskapet. Besökare kan promenera här och ta del av ett rikt djur- och växtliv. För den som tycker om att studera växter, fåglar eller insekter är det helt klart värt ett besök.
Tack vare spillvattenvåtmarkens utformning kan man alltså kombinera rening med samhällsnytta och rekreation. Vattnet flödar genom självfall och regleras genom dammluckor. En inloppskanal från reningsverket fördelar avloppsvatten till de fem parallella dammarna. Därifrån fortsätter avloppsvatten genom en fördelningskanal till ytterligare tre parallella dammar innan vattnet släpps ut med badvattenkvalitet under sommarmånaderna i Eskilstunaån.
– De tekniska delarna i spillvattenvåtmarken har varit med sedan våtmarken anlades 1999, och har på vissa platser renoverats. Just nu pågår ett reinvesteringsprojekt som ska förbättra styrningen av dammluckorna och ge mer precis flödeskontroll.
Vintern en flaskhals men klarar kvävekravet
Reningsverket har tillstånd för 150 000 personekvivalenter, och idag är 97 000 personer anslutna. Våtmarken är viktig för att uppfylla utsläppskravet för kväve. Sedan 2022 får totalkvävet inte överstiga 10 milligram per liter i utgående behandlat avloppsvatten.
– Sommartid har vi en mycket långt gående kvävereningen med utgående halter runt 5 milligram per liter som bäst. Under vintern ökar däremot kvävehalten men anläggningen har hittills klarat kvävekravet varje år. Bakterier som omvandlar kväve fungerar bättre i varmare vatten, och detta gäller både för reningsverket och spillvattenvåtmarken. Vi tittar på hur ny teknik kan hjälpa oss att skapa marginaler i kvävereningen.
På grund av klimatförändringar förväntas intensiteten av nederbörd öka. Därför har man nyligen förstärkt inloppskanalen från reningsverket med en 350 meter lång spont, för att minska översvämningsrisken. Åtgärden landade på drygt en miljon kronor.
Testar växtetablering i hopp om att öka koltillgången
När spillvattenvåtmarken anlades i slutet av 90-talet planterades sjösäv, bladvass, jättegröe, olika flytbladsväxter samt olika typer av undervattensvegetation. Men växtligheten etablerades inte som planerat. Idag är det bara en viss del av vattenytan som är täckt av vegetation. Dammarna domineras istället av alger, som i sig är effektiva men ger en del luktproblem.
– För att öka koltillgången och förbättra siktdjupet pågår försök om växtetablering i en av dammarna. Målet är att ersätta algerna i dammarna med växter som både binder kolet bättre och som gör att vattnet blir klarare.
Denitrifikationen kräver kol, och arter som till exempel kaveldun och bladvass fungerar som naturliga kolkällor när de bryts ner. När växterna ersätter alger förväntas vattnet bli klarare vilket gör att mer sol når bottnarna och fler växter kan överleva. Växternas rotsystem minskar dessutom erosion.
Växtdrömmar och motangrepp från gässen
Efter att man tappat ur vatten från damm fyra har man bland annat testat att så kaveldun och bladvass, ett försök som i sin linda verkar ge resultat. Men vägen mot växtetablering har inte varit lätt och djurlivet har bjudit på en del motstånd.
– Gäss och sutare gör sitt bästa för att äta upp det vi planterar. Vi har testat både växtpluggar och frösådd.
Elstängsel har satts upp i försök för att hålla fåglar borta tills växterna får fäste. Det spirar gröna skott, men att hålla balansen mellan naturens nytta och naturens nyckfullhet är en ständig process.
– Växtetableringen i damm fyra är ett pågående försök. Resultaten är lovande, men det blir spännande att följa hur pass motståndskraftigt systemet egentligen är när väl 2000 gäss kommer förbi på sin väg söderut.
Arbetet är kul när man får följa hela kedjan
Om försöket i damm fyra lyckas, planerar man att skala upp fortsätta växtetablering i flera dammar. För att avsluta vårt trevliga studiebesök frågar vi Linus Halvarsson vad som är det bästa med hans arbete.
– Mitt arbete är väldigt praktiskt, lärorikt och viktigt. Det är roligt att driva projekt genom hela kedjan, från idé till utvärdering. När vi testar något nytt och ser att det fungerar, så känns det extra motiverande, avlutar Linus Halvarsson.
