Den 3 maj hålls en utbildning för dig som vill fördjupa dig i och höra de senaste resultaten om funktionskontroll av små avlopp. VA-guiden bjuder in till dagen tillsammans med Avloppsguidens användarförening. Sista anmälningsdag är den 30 april.
Bland andra bidrar Kungsbacka kommun med sina erfarenheter uppföljande kontroll av nya anläggningar. Du hittar en slutrapport från två LOVA-projekt via detta inlägg Stort behov av uppföljande besök – Kungsbacka har testat metod och hjälpmedel
VA-guiden har ställt fem frågor till Kungsbacka om uppföljande kontroll.
Vad har ni gjort i LOVA-projektet?
Vi har utvecklat en metod för att följa upp nya avloppsanläggningar som varit i drift ett tag. I projektet har vi testat nya hjälpmedel som planlaser, klucklod, kamera, ventilationstest med rökpatron mm. Vi har också utvärderat när i tid en uppföljande kontroll bör ske efter att anläggningen tagits i drift med avseende på exempelvis grundvattennivåer, tid på året, driftsättning mm. På köpet har vi fått en utvärdering av vår egen tillståndsprocess det vill säga hur vi handlagt utredningarna inför tillstånd och hur vi hanterat kontrollplaner och utförandeintyg.
Vad är en lämplig metod för uppföljning av nyare anläggningar?
Vi har kommit fram till att markbaserade anläggningar som infiltrationer behöver följas upp inom ett par år att de tagits i drift. För att kunna utvärdera om anläggningarna håller korrekt avstånd till grundvattenytan behöver dessa besök ske under en period med höga grundvattenflöden där vi mäter in grundvattennivån med hjälp av planlaser och klucklod i anläggningarnas grundvattenrör. Andra prefabricerade anläggningar, som exempelvis minireningsverk, behöver ha varit i drift minst ett år och i förekommande fall haft minst ett servicebesök innan man kommer ut på uppföljningen. Oavsett typ av anläggning görs en kontroll av att de är utformade enligt tillståndet, man får mäta in och göra uppskattningar av ritningar, karta och annan dokumentation som är kopplad till tillståndet, kontrollera att alla villkor uppfylls, att installationen ser riktig ut vad gäller fläktar, pumpar, fällningsenheter, att det finns egenkontroll och eventuella servicerapporter och så vidare. Vi kontrollerar också att ventilationen fungerar med hjälp av rökpatron i slamavskiljaren.
Går det att kontrollera funktionen på markbäddar och infiltrationer i fält?
Kontrollpunkterna på en markbaserad anläggning är ju begränsade men i den bästa av världar finns en slamavskiljare som är kontrollerbara, fördelningsbrunn, luftningsrör/inspektionsrör på spridningsledningen samt ett grundvattenrör som är placerat och utformat på rätt sätt. Det hänger mycket på hur god utredningen varit i tillståndsärendet med noggrann dokumentation och att man faktiskt krävt att det ska finnas fysiska kontrollpunkter. Tydliga villkor och redovisning efter anläggandet är också viktigt för att kunna göra en bra uppföljande tillsyn. Med koll på anläggningen fysiskt så ökar sannolikheten att reningsfunktionen också blir den förutsatta.
Vi har testat inspektionskamera på kabel i projektet men tyckte det var vissa arbetsmiljöproblem med att använda det i dagsläget. Vi skulle dock önska kunna använda det i framtiden då man får bra information av en sådan kamera hur det ser ut i spridningsledningen.
Vad är ert råd till andra kommuner? Ska alla gå ut och följa upp anläggningarna och när är det lämpligt att göra det?
Gör bra och noggranna utredningar innan tillstånd ges och följ upp anläggningarna efter 1-2 års drift. Då finns det en chans att i ett tidigt skede upptäcka brister med anläggningarna och konsumentgarantin gäller fortfarande vilket är ett skydd för fastighetsägarna. I detta LOVA-projekt har vi hittat allt för många anläggningar som har för kort avstånd till grundvatten och även andra brister som gör att det i vissa fall inte sker någon rening alls – riktiga fuskbyggen. Det är en jätteviktig fråga att investerade medel gör den miljönytta som det var tänkt tycker vi.
Att följa upp de nya anläggningarna ger också en ovärderlig insikt i hur bra tillståndsprocessen fungerar i kommunen och är en viktig del i kvalitetsarbetet för miljökontoret.
Vilka slutsatser kommer ni presentera på utbildningen den 3 maj?
Direkt från slutrapporten:
Det behövs ett uppföljande besök efter 1,5-2 år Vi har under projekttiden blivit helt övertygade om att det behövs ett uppföljande besök en tid efter att en liten avloppsanläggning har tagits i drift. När i tid besöket ska göras behöver justeras utifrån anläggningstyp, grundvattennivåer och tidpunkt för driftsättning, men inom 1,5-2 år bör passa för de flesta anläggningar.
Uppföljande besök kan ersätta slutbesiktning En generell slutsats är att slutbesiktning vid anläggandet kan och bör ersättas av ett uppföljande besök när anläggningen tagits i drift. Det är inte möjligt att vid en slutbesiktning i anläggningsskedet avgöra vare sig om alla tekniska detaljer är korrekt utförda eller att anläggningen kommer att fungera klanderfritt när avloppsvattnet släpps på. Det är inte heller tillsynsmyndighetens uppgift att garantera detta vid en slutbesiktning, även om fastighetsägaren felaktigt kan uppfatta det så. Korrekt tekniskt utförande och följsamhet till villkor i tillståndet är verksamhetsutövarens och entreprenörens ansvar. Enbart en kvalitetsförsäkran och redovisning av anläggandet (kontrollplan + utförandeintyg som vi kallar det i Kungsbacka) som ersättning för slutbesiktningen är inte tillräckligt. Ett uppföljande besök kommer också att ge fastighetsägaren en större möjlighet att använda sig av sin reklamationsrätt enligt konsumentlagstiftningen om det kan konstateras att det finns fel i produkten eller installationen. Samtidigt kan också entreprenören och leverantören få snabbare feedback på installationen och produkten.
Det måste finnas representativa fysiska kontrollpunkter. En annan slutsats är att för att ett uppföljande besök ska ge tillräcklig information om anläggningens status behöver det finnas åtkomliga och representativa fysiska kontrollpunkter på anläggningen oavsett avloppsteknik. Det är inte minst en rättviseaspekt att anläggningar utförda med samma teknik har någorlunda samma kontrollpunkter, eftersom en anläggning utan kontrollmöjlighet kan antas komma undan myndighetskrav lättare än en som har kontrollpunkter. Mellan olika avloppstekniker bör det också finnas en jämförbarhet vad gäller möjligheten till kontroll. Vi anser därför att nya infiltrationer i Kungsbacka även fortsättningsvis bör förses med ett grundvattenrör eftersom avståndet till grundvattenytan är ett viktigt mått på anläggningens funktion. Jämför detta med t ex en provtagningsbrunn på ett minireningsverk. För att de fysiska kontrollpunkterna ska komma på plats behöver dessa anges noggrant redan i tillståndsansökan, inklusive en beskrivning av hur kontrollen ska utföras när anläggningen är i drift.
Tillsynsmetodiken behöver utvecklas ytterligare Vi har testat nya instrument och nya metoder för kontrollen vid det uppföljande besöket men en slutsats är att metodiken behöver utvecklas ytterligare för att en kvalitativ bedömning av anläggningens funktion ska kunna göras. God metodik och dokumentation underlättar den upprepade tillsynen över tid. Det finns behov av nationell samsyn kring teknikanpassade metodbeskrivningar som anger vilka kontrollpunkter som bör finnas, hur de kan följas upp och hur de ska dokumenteras.
Det behövs tydligare bedömningsgrunder- hur ser en normal anläggning ut? Det finns också behov av tydligare bedömningsgrunder vad gäller till exempel slamförekomst. Hur ser en normal markbaserad anläggning ut – hur mycket (och vilket) slam eller vatten kan det stå i luftarna och fördelningsbrunnen utan att vara ett tecken på begynnande igensättning? Räcker det med en inspektion för att avgöra anläggningens status? Detta är frågeställningar som ett kommunalt miljökontor inte klarar av att besvara själv. Här finns ett övergripande nationellt behov. Andra frågor som det finns ett behov av att besvara på en mer övergripande nivå är vilka åtgärder som är lämpliga att vidta vid ett visst problem med en anläggning och hur ventilationen ska vara utformad för olika typer av anläggningar för att ge optimal funktion hos anläggningen.
Vägledning behövs om bedömning av högsta förväntade grundvattenyta Vi ser också ett behov av tydligare nationell vägledning från HaV, men kanske i första hand SGU, om hur man kan använda deras grundvattendata för att bedöma högsta förväntade grundvattenyta i samband med en avloppsansökan.
Vi behöver höja kraven på utredning och underlag i tillståndsprocessen De faktiska anmärkningarna på anläggningarnas utförande och funktion som vi fick på köpet när vi utvecklade inspektionsmetodiken ger också upphov till ett antal slutsatser. Anmärkningarna är av olika karaktär: A. Anmärkningar som direkt handlar om funktion, t ex brister i kemfällning, inläckage av ovidkommande vatten, sättningar i infiltrationsbädden, snedbelastning mellan spridningsledningarna eller att avloppsvattnet inte kommer dit det ska. B. Anmärkningar som handlar om att tillstånd och villkor inte följts, t ex att grundvattenrör inte satts enligt anvisningarna, att det installerats en annan teknik än den tillståndsgivna, att anläggningen hamnat för djupt jämfört med vad tillståndet förutsatt, att avståndet till grundvattenytan inte är tillräckligt. Anmärkningar av denna karaktär kan leda till brister i funktion enligt A men inte alltid. Däremot finns en juridisk konsekvens. C. Anmärkningar som handlar om att anläggningen inte är kontrollerbar, vilket innebär att det inte går att avgöra om A) och B) är aktuellt, t ex bristande dokumentation eller avsaknad av korrekt grundvattenrör
Orsakerna till anmärkningarna på anläggningarna är många och de har uppstått på olika ställen i processen: från ansökan, utredning inför tillstånd, anläggande, granskning, driftsättning och underhåll. En slutsats är därför att förbättringspotentialen finns i flera led, där tillståndsprocessen har en central funktion. Inte minst för att det är vi som tillståndsmyndighet som äger processen och därigenom till stora delar kan styra utfallet av den.
En mer noggrann tillståndsprövning med höjda krav på beslutsunderlagen i ansökan kommer sannolikt att ta både mer resurser och tid i anspråk, men i högre grad garantera att investeringar i nya anläggningar ger den förväntade miljönyttan. Högre krav på en avloppsansökan kommer att medföra ett större behov för en fastighetsägare att ta hjälp med ansökan. Ett behov som i dagsläget kan vara svårt att fylla då det är ont om konsultfirmor som åtar sig projekteringar för små avlopp. Det finns därför sannolikt en spirande marknad för en växande yrkesgrupp av ”avloppsprojektörer”.
Vi behöver förbättra informationen till fastighetsägare och entreprenörer Vi har också en pedagogisk utmaning framför oss där informationen till fastighetsägarna och entreprenörerna behöver förbättras, inte minst eftersom en noggrannare prövningsprocess antagligen kommer att uppfattas som krånglig och byråkratisk.
Vi behöver dialog med branschen, forskare, myndigheter och andra berörda aktörer Slutligen behöver vi hjälp av och dialog med andra aktörer för att lösa en del av de frågor som uppkommit under projekttiden.
Tack Kungsbacka!
Vi riktar ett stort tack till miljökontoret som satsat på dessa projekt och delar med sig av sina erfarenheter och bilder från inspektionerna!
Fördelningsbrunnen är ett bra ställe att kunna inspektera
Inspektionskamera
Inspektionskamera – möter spridarledning
Grundvattenrör och klucklod
Ventilationstest med hjälp av rökgaspatron
Kungsbackas miljöinspektör var inte ensamma om att vara nyfikna på avvägning med hjälp av planlanser
