Vem har ansvar för avloppsanläggningen?

Fråga: Vid en avloppsinventering på en campingplats ansågs anläggningen vara bristfällig varpå ett beslut om förbud skickades ut till fritidsföreningen som driver campingen.

Campingen utgörs av sammanlagt 6 stugor + tre servicebyggnader med wc och dusch. Till saken hör att campingen arrenderar mark från kommunen och stugorna, servicebyggnaderna och avloppsanläggningen ligger helt på den arrenderade marken. Fritidsföreningen äger sedan 1991 en fastighet som överläts av kommunen där det finns en bostad där avloppet från wc och BDT också leds till den aktuella anläggningen.

Den dåvarande kommunen (det skedde en kommunsammanslagning 1972) byggde avloppsanläggningen. Det finns inga uppgifter om avloppsanläggningen (oklart om det försvann i samband med sammanslagningen) så det är okänt hur den är uppbyggd och var avloppsvattnet leds någonstans efter slamavskiljning. Avloppsanläggningen utgörs av ca 520 m långt ledningsnät med totalt 9 nedstigningsbrunnar längs sträckan. Avloppsvattnet leds till två betongbrunnar med sammanlagt tre kamrar där sista kammaren är försedd med en pump som pumpar avloppsvattnet till en uppsamlingsbrunn med ett utloppsrör. Därefter är det okänt var avloppsvattnet leds.

I arrendeavtalet som upprättades framgår endast när det gäller vatten och avlopp att arrendatorn svarar för drift och underhåll av avloppsanläggningen inom arrendestället.

Fritidsföreningen anser att det är kommunens avloppsanläggning då de menar på att de ”hyr” avloppsanläggningen av kommunen och ansvarar endast för slamtömning, inte för en ombyggnation. Tekniska enheten på kommunen anser sig dock inte ha något ansvar över anläggningen då det inte finns något verksamhetsområde för avlopp i området.

Till mina frågor:

  • Vem äger avloppsanläggningen och har rådighet över den? Vi är osäker på om vi har riktat beslutet mot rätt juridiska person?
  • Hur ska man tolka ”svarar för drift och underhåll”, betraktas en ombyggnation som underhåll eller är det endast mindre åtgärder?
EXPERTJonas ChristensenJurist med en doktorexamen i miljörättEkolagen Miljöjuridik i Uppsala AB

SVAR:

Utgångspunkten för vem som ska ansvara för en miljöfarlig verksamhet, t.ex. en avloppsanläggning är vem som har den rättsliga, ekonomiska och faktiska rådigheten över anläggningen. Detta behöver inte vara den som äger den eller den som har installerat den.

MÖD uttalar i mål nr M 10334-09 att det enligt praxis är den som har den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta en åtgärd som är att betrakta som verksamhetsutövare. Enligt den s.k. Sevesolagen är verksamhetsutövaren varje fysisk eller juridisk person som driver eller innehar en verksamhet eller anläggning eller som på annat sätt har rätt att fatta avgörande ekonomiska beslut om verksamhetens eller anläggningens tekniska drift (2 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor).

Enligt avgörandet MÖD M-2812-05 (MÖD 2005:64) är förhållandena i det enskilda fallet av stor betydelse vid bedömningen av frågan vem som är att anse som verksamhetsutövare. Det målet gällde en tillsynsavgift vid en återvinningsstation. MÖD konstaterade att då bolaget enligt avtal med materialbolagen ställt i ordning platsen och ansvarade för underhåll samt för att erforderliga lov och tillstånd fanns så bedömde MÖD att bolaget hade den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter, och att bolaget således var att betrakta som verksamhetsutövare.

Jag menar att i detta fall är det kommunen som äger avloppsanläggningen, inget tyder på att äganderätten har övergått till någon annan. Sedan får det anses att arrendatorn (Fritidsföreningen) har rätt att utnyttja avloppsanläggningen för de byggnader som finns på den fastighet som tillhör föreningen, och i brist på annan information, även för det hus som ägs av dem. Möjligen kan man läsa in att det i arrendet ingår en avloppsanläggning, som ägs av kommunen men som ska drivas och underhållas av arrendatorn.

Med den rättsliga rådigheten menas om det t.ex. genom avtal eller annat juridiskt dokument finns reglerat att någon av parterna har rätten att bestämma över anläggningen, såsom att den ska tas i eller ur drift. Det kan ju vara så att det av ett arrendeavtal följer att arrendatorn har denna befogenhet.

Med ekonomisk rådighet menas att någon har möjlighet att besluta om investeringar, renoveringar etc. och med den faktiska rådigheten menas att någon har möjlighet att rent faktiskt komma åt anläggningen. Ligger anläggningen på någon annans fastighet och vissa personer vägras rätten att komma in på fastigheten så saknas faktisk rådighet.

Enbart den omständigheten att området inte omfattas av ett verksamhetsområde enligt vattentjänstlagen, kan enligt min uppfattning dock inte på ett principiellt plan innebär att kommunen inte kan vara ansvarig för anläggningen. En kommun, såsom fastighetsägare, kan ju inrätta och driva en enskild avloppsanläggning som vilken annan fastighetsägare som helst och det har ju inget att göra med vem som är va-huvudman.

Jag kan inte med bestämdhet uttala mig om hur detta fall ska avgöras, men jag kan konstatera att det finns ett arrendeavtal som innebär att arrendatorn svarar för drift och underhåll. Det saknas dock uppgifter om huruvida Fritidsföreningen tidigare har genomfört renoveringar eller vidtagit andra åtgärder på anläggningen.

Vad som ska anses innefattas i begreppet underhåll är inte givet, men enligt min uppfattning är det svårt att se att det skulle innebära en rätt att fatta beslut om att anläggningen helt ska byggas om till stora kostnader. Enligt mitt sätt att se uttrycket drift och underhåll så för det tanken närmast till att beställa slamtömning (drift) samt att spola rent och den typen av åtgärder (underhåll).

Min slutsats utifrån dessa sparsamma uppgifter är nog att miljöförvaltningen bör börja med att rikta åtgärdsförelägganden mot kommunen. I föreläggandet ska myndigheten naturligtvis noga motivera varför man valt att adressera föreläggandet till kommunen och inte till Fritidsföreningen.


Det är alltid den enskilda myndigheten som självständigt utformar sina beslut, och som självständigt gör sina bedömningar och som ansvarar mot sina tillsynsobjekt och medborgare. VA-guiden AB, samt de experter som svarar på uppdrag av VA-guiden AB, friskriver sig från alla tänkbara anspråk till följd av olyckliga svar eller missförstånd. Experten har inget uppdragsförhållande till frågeställaren. Svaret är expertens egen uppfattning och representerar inte nödvändigtvis hens organisations eller VA-guidens ståndpunkt.