Urbana ytor som källa till föroreningar i dagvatten

Vanligt förekommande byggnadsmaterial kan utgöra en viktig källa till föroreningar i dagvatten. Det visar resultatet av en avhandling vid Luleå tekniska universitet, där avrinning från koppar- och zinkytor i medeltal innehöll 10 gånger högre koncentrationer av nämnda metaller jämfört med koncentrationerna som normalt återfinns i vägdagvatten. 

Dagvatten är en relevant transportväg för föroreningar från den urbana miljön till ytvattenförekomster. I en Licentiatavhandling från Luleå tekniska universitet har fokus varit att öka kunskap och förståelse vad gäller bidrag av dagvattenföroreningar från byggnadsmaterial och utvärdera betydelsen för dagvattenkvalitet.

Studien består dels av en litteraturstudie, dels laboratorie- och pilotskalestudier där totalt 10 olika byggnadsmaterial undersökts. Författare är Alexandra Müller, Luleå tekniska universitet.

Några intressanta slutsatser från avhandlingen:

  • Kunskapen om olika materials bidrag av föroreningar till dagvatten varierar stort mellan olika material. Litteraturstudien visar att metalliska byggnadsmaterial tidigt identifierades som en stor källa (om inte den största) till metaller i dagvatten. Andra mer nyligen genomförda studier har visat att byggnadsmaterial, (takmembran, plastmaterial, betong, färger och lacker etc) utgör en signifikant källa till organiska föroreningar i dagvatten.
  • I pilotskalestudien visade det sig vara ett flertal av de studerade materialen som bidrog med miljömässigt relevanta koncentrationer av föroreningar som ofta förekommer i dagvatten. Avrinningen från koppar- och zinkplåtar bidrog med 3090 µg/L koppar respektive 7770 µg/L zink. Motsvarande koncentration för galvaniserat stål var 3530 µg/L zink. Detta motsvarar i medeltal 10 gånger högre koncentrationer än koncentrationen av dessa metaller som uppmätts i vägdagvatten.
  • Takpapp, takshingel och membran av polyvinylklorid (PVC) bidrog med den organiska föroreningsgruppen nonylfenoler. För PVC-membranen noterades en medelkoncentration på upptill 26 µg/L, vilket är i nivå med vad som tidigare uppmätts i vägdagvatten.
  • Jämförelser mellan resultat från pilotskalestudien och laboratioriestudien visar att det sistnämnda kan ett effektivt sätt att identifiera potentiella källor till föroreningar i dagvatten. Laboratoriestudier är dock inte lämpligt vid uppskattning av hur stora koncentrationer eller mängder föroreningar som byggnadsmaterial bidrar med i utomhusmiljö.

Relaterat

Föroreningar i dagvatten från olika byggnadsmaterial (Luleå tekniska universitet, 2019)
Dagvattenkvalitet – en kunskapssammanställning (Svenskt Vatten Utveckling, 2019)
Forum för kemikaliesmart byggande – tema dagvatten