Denna artikel är en del av innehållet på Dagvatten som är en tjänst från VA-guiden.
Som medlem i våra guider så får du tillgång till oberoende, heltäckande och tillförlitlig information. Du håller dig uppdaterad, ökar din kunskap och du får ta del av andras erfarenheter och dokument.
Logga in
Vill du bli medlem?
VA-guiden har medlemskap för både kommuner och företag. Läs mer om våra olika typer av medlemskap och se Sverige-kartan över våra medlemskommuner.
Tack för redogörelsen, Gilbert! Jag upplever att dimensioneringsnormerna används alltför slaviskt vid projektering och att det sällan sker någon utvärdering av verklig risk. Det vore bra om det togs fram någon fördjupad vägledning om hur sådana risker kan utvärderas, så att modeller inte enbart används för att hitta miniminivåer på dimensioner.
Ja, tack för ett bra svar.
Jonas, som projektör håller jag med dig om att dagvattenutredare allt för ofta ser för lite till verkligheten. Jag fattar att om man får i uppdrag att göra en dagvattenutredning för ett litet område, så måste man begränsa sig. Men allt för ofta ska jag ”ta över” en utredningslösning som inte fungerar i praktiken. Nästan varenda dagvattenutredare verkar tro att man bara kan sätta den naturliga avrinningsflödet (från rationella metoden) för hela området som tillåtet utlopp för beräkning av fördröjningsvolym för området efter exploatering. Sen det faktum att all naturlig avrinning sker åt andra sidan av tomten än den som exploatering kommer använda, eller att det inte finns kapacitet för det flödet i nedströms mottagande ledningar brukar man inte ”tänka på”, då de håller sig i sin lilla verklighet som slutar vid fastighetsgräns.
Ser även allt för ofta att man ”copy-paste”-slänger in förslag på dagvattenlösningar som bygger på infiltration när markundersökningen visar att grundvattennivån i princip står i markytan.
Sen förstår jag att det är en utmaning, eftersom kommuner och exploatörer vill exploatera de få attraktiva platser som finns kvar i bebyggelse, oavsett hur lämpliga de är för bebyggelse med tanke på dagvattenhantering. Oftast är det bara de vattensjuka tomterna kvar som övrig bebyggelse dumpar sitt dagvatten på. Det faktum att PBL säger tydligt att en plats ska vara lämplig för bebyggelse för att man ska ge bygglov verkar man inte bry sig om, istället låter man en konsult göra en dagvattenutredning som i 100% av fallen kommer fram till en ”lösning” med tveksam förankring till verkligheten…
Så nu har jag skrivit av mig 🙂 Ursäkta den lite raljerande tonen.
På vaguiden.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?Jag förstår
Tack för redogörelsen, Gilbert! Jag upplever att dimensioneringsnormerna används alltför slaviskt vid projektering och att det sällan sker någon utvärdering av verklig risk. Det vore bra om det togs fram någon fördjupad vägledning om hur sådana risker kan utvärderas, så att modeller inte enbart används för att hitta miniminivåer på dimensioner.
Ja, tack för ett bra svar.
Jonas, som projektör håller jag med dig om att dagvattenutredare allt för ofta ser för lite till verkligheten. Jag fattar att om man får i uppdrag att göra en dagvattenutredning för ett litet område, så måste man begränsa sig. Men allt för ofta ska jag ”ta över” en utredningslösning som inte fungerar i praktiken. Nästan varenda dagvattenutredare verkar tro att man bara kan sätta den naturliga avrinningsflödet (från rationella metoden) för hela området som tillåtet utlopp för beräkning av fördröjningsvolym för området efter exploatering. Sen det faktum att all naturlig avrinning sker åt andra sidan av tomten än den som exploatering kommer använda, eller att det inte finns kapacitet för det flödet i nedströms mottagande ledningar brukar man inte ”tänka på”, då de håller sig i sin lilla verklighet som slutar vid fastighetsgräns.
Ser även allt för ofta att man ”copy-paste”-slänger in förslag på dagvattenlösningar som bygger på infiltration när markundersökningen visar att grundvattennivån i princip står i markytan.
Sen förstår jag att det är en utmaning, eftersom kommuner och exploatörer vill exploatera de få attraktiva platser som finns kvar i bebyggelse, oavsett hur lämpliga de är för bebyggelse med tanke på dagvattenhantering. Oftast är det bara de vattensjuka tomterna kvar som övrig bebyggelse dumpar sitt dagvatten på. Det faktum att PBL säger tydligt att en plats ska vara lämplig för bebyggelse för att man ska ge bygglov verkar man inte bry sig om, istället låter man en konsult göra en dagvattenutredning som i 100% av fallen kommer fram till en ”lösning” med tveksam förankring till verkligheten…
Så nu har jag skrivit av mig 🙂 Ursäkta den lite raljerande tonen.