Vilka faktorer påverkar den biologiska mångfalden i anlagda våtmarker och dagvattendammar? Den frågan vill företaget WRS besvara i ett nytt examensarbete som genomförs under sommaren 2023. Ett 20-tal anläggningar i Mälardalsområdet kommer att inventeras enligt Jordbruksverkets metodik för inventering av biologisk mångfald.
Att dagvattendammar och våtmarker kan bidra till att gynna den biologiska mångfalden är något som har påvisats i ett flertal studier, däribland en studie vid Uppsala universitet där forskare undersökte förekomsten av trollsländor i 18 dagvattendammar i Uppsalas stadsmiljö.
Vad som påverkar graden av biologisk mångfald, eller biodiversitet som det också kallas, i en anläggning är något som kan vara svårare att kvantifiera. Det menar Dimitry van der Nat, senior VA- och dagvattenkonsult vid konsultföretaget WRS.
– Att dammar och våtmarker bidrar till en ökad biodiversitet är något som ofta ses som en självklarhet. Samtidigt vet vi ofta inte exakt vad som är avgörande för att djur och växter ska trivas i anläggningarna. Detta är något som vi vill förstå bättre.
Ambition att finna skötselåtgärder som kan öka biodiversiteten
WRS har därför tagit initiativ till ett nytt projekt där de vill titta närmare på vilka faktorer som är viktigast för en hög biologisk mångfald i anlagda dagvattendammar och våtmarker. Projektet kommer att genomföras som ett examensarbete under sommaren och hösten 2023.
Civilingenjörsstudenten Hanna Budweg vid Lunds universitet kommer inom projektet att utgå från Jordbruksverkets metodik för inventering av biologisk mångfald i anlagda våtmarker (Jordbruksverket, 2010) för att inventera ett 20-tal anläggningar, med fokus på Mälardalsområdet.
Metodiken har som syfte att svara på hur den biologiska mångfalden ser ut i en enskild anläggning och vilka förutsättningar som finns att eventuellt förbättra mångfalden. Inventeringen består av två delar som tar hänsyn till både fysiska och biologiska parametrar. Undersökningarna är tänkta att kunna utföras av en allmänbiolog och tar omkring en dag att genomföra för varje enskild anläggning.
Resultatet redovisas i form av spindelnätsdiagram där varje delmoment i inventeringen får ett värde. Anläggningens värde kan sedan relateras till en bedömd maximal förutsättning för mångfald, som i metodiken kallas för potentiellt värde.
– Målsättningen är att finna enklare skötselåtgärder som kan öka biodiversiteten i redan befintliga anläggningar, men också kunna dra lärdomar om hur framtida anläggningar bör utformas för att åstadkomma bästa möjliga förutsättningar för en så hög biologisk mångfald som möjligt, säger Dimitry van der Nat.
