Dagvattenkvalitet – en kunskapssammanställning

I en ny SVU-rapport ges en kunskapssammanställning om bl a dagvattenföroreningars variation i koncentration och mängd mellan olika platser och årstider, provtagning och dagvattenmodeller. 

Genom en omfattande litteraturstudie har kunskap om dagvattens föroreningsinnehåll och källor sammanställts. Rapporten är författad av forskare vid Luleå tekniska universitet, inom ramen för Svenskt Vatten Utveckling. Litteraturstudien baseras främst på vetenskapliga artiklar men pga av rapportens bredd har även andra källor använts.

Syftet med rapporten är redogöra för tillgänglig kunskap från den internationella forskningen och visa på branschens möjligheter och utmaningar med att hantera föroreningar i dagvatten.

Rapporten belyser bl a dagvattnets innehåll av föroreningar, kemi och spridnings-mekanismer, hur dagvattenkvalitet kan undersökas och utvärderas samt ger exempel på vilka modeller för dagvattenkvalitet som kan nyttjas.

 

 

Några intressanta fakta från rapporten:

  • Spridningen av dagvattenföroreningar samt vilken miljörisk de utgör beror bl a på hur fördelningen mellan olika storleksfraktioner ser ut. Detta avgör också valet av lämplig reningsteknik.
  • Dagvattenkvaliteten varierar mellan olika regntillfällen. Det är framför allt de små och medelstora regnen som transporterar de största föroreningsmängderna och dagvattenanläggningar ska ur ett kvalitetsperspektiv därför inte dimensioneras för att omhänderta de större regnen.
  • Det är viktigt att provtagningsprogram för studier av dagvatten utformas efter varje enskilt projekt och att hänsyn tas till provtagningsplats, typ av provtagning, antal prover som ska samlas in samt hur länge provtagningen ska pågå. I rapporten rekommenderas bl a att är att välja ut potentiella provtagningsplatser från kontoret genom att studera kartor över ledningsnät och avrinningsområden. Om syftet exempelvis är att undersöka ett avrinningsområde är det lämpligt att välja en provtagningspunkt placeras så nära utloppet som möjligt. De på kontoret utvalda punkterna ska sedan undersökas i fält där man bör fungera på faktorer som säkerhet och tillgänglighet samt om det förekommer några större ombyggnationer i området som kan påverka. Lyft på brunnslocket för att utvärdera provtagningsplatsens lämplighet. Höga flöden trots torrväder, stillastående vatten eller mycket sediment kan vara orsaker att byta plats för provtagning. Även avrinningsområdets hårdgjorda yta påverkar lämpligheten. För avrinningsområden med hårdgjord yta under 2 ha kan det vara svårt att provta och mäta flödet med den provtagningsutrustning som normalt används. Sker provtagning för sådana områden kan det krävas anpassningsåtgärder. Mätöverfall med nivåmätning fungerar normalt bra för små avrinningsområden. Annars är det vanligt att använda en s.k area-hastighetsmätare.
  • Det finns i princip tre tillvägagångssätt för provtagning: stickprover, tidsstyrd provtagning och volymsstyrd provtagning. Stickprover ska inte användas vid bedömning av föroreningars förekomst och mängd eller vid jämförelse av föroreningsbelastning mellan olika utsläppspunkter. Det är istället viktigt att provtagningen täcker in hela avrinningstillfället från början till slut för att säkerställa representativa föroreningshalter. Provtagning bör vidare ske vid olika tider på året, särskilt i Sverige eftersom spridning av grus och sand vintertid (halkbekämpning) bidrar till en ökad TSS-halt i dagvattnet samtidigt som att långa perioder med minusgrader orsakar ackumulering av föroreningar. Volymsstyrd provtagning är att föredra framför tidsstyrd provtagning. Passiv provtagning kan vid uppströmsarbete och spårning av föroreningsutsläpp till ledningsnät vara ett alternativ.
  • Rapporten redogör för sex olika dagvattenmodeller (SWMM, Mouse, Hydroworks, StormTac Web, Sewsys, Regression) som varierar med avseende på komplexitet, behov av inputdata samt sakkunskapen som krävs för att kunna använda modellen. Vid val av bästa lämpliga modell är det viktigt att ta hänsyn till modellernas komplexitet, datainsamling, kalibrering och osäkerhet. En generell regel är att valet av modell bör baseras på det problem som ska lösas och att den minst komplexa modellen som pålitligt besvarar frågan är det bästa alternativet.
  • Det saknas idag en nationell strategi och för dagvattenkvalitetsarbete i Sverige och i andra länder. Fokus ligger istället primärt på att förebygga översvämning. Kvalitetsarbetet baseras till stor del på kvalitetsmål- och riktlinjer för ytvattenförekomster. Rapportförfattarna konstaterar även att hantering av föroreningar vid eller i närheten av källan, s.k. uppströmsarbete, blivit vanligare under senare år. Detta har inneburit att även miljöcertifieringar för byggnadsmaterial börjat ta hänsyn till dagvattekvalitet. I Sverige finns det flera kommuner som arbetar med dagvattenkvalitet genom olika kommunala strategier och riktlinjer. Exempelkommuner i rapporten är Malmö stad, Göteborgs stad, Tyresö kommun, Norrköpings kommun och Stockholms stad.

Fullständig referens: Viklander, M., Heléne Österlund, H., Alexandra Müller, A., Marsalek, J., och Borris, M. (2019) Kunskapssammanställning – Dagvattenkvalitet Luleå Tekniska Universitet Rapportnummer: 2019-2

Ladda ner rapporten här (via Svenskt Vattens hemsida)


Relaterat

– Uppströmsarbete ur ett kommunalt perspektiv
– Hur beräknas reningsgrader för dagvattenanläggningar i StormTac? Expertsvar
– Föroreningar i dagvatten, Naturvårdsverket 2017