Så var då äntligen midsommar här! Denna underbara och speciella dag är mycket viktig för mig och jag kan till och med känna mig rörd över just midsommarfirandet. Att veta att jag är en del av alla svenskar som firar midsommar på nästan exakt samma sätt. Ni vet, med midsommarstång, danser, dragspel och fåniga danslekar, blommor, ljusa, lätta kläder och vackra människor, sill, nubbe, gräddfil, färskpotatis osv. Denna härliga tradition har anor från det gamla bondesamhället då midsommar firades för att välkomna ljuset och för att säkra byns överlevnad genom glädje, dans och inte minst kärlek. Och varje sommar sveps jag in i denna underbara känsla av tradition, det fantastiska och lite mystiska ljuset, danserna och stämningen.
Numera håller jag mig helt borta från festorterna på västkusten och firar midsommar som jag tycker att den ska firas, med härliga och glada vänner på ett avslappnat sätt. Och så gjorde vi även i år.
Efter att vi avnjutit en fantastisk traditionell måltid med alla nödvändiga tillbehör, sjungit snapsvisor hellre än bra och så vidare så sitter vi i värdparets trädgård och njuter av den ljumma sommarkvällen. Fåglarna kvittrar fortfarande fastän klockan är 10 på kvällen, det är ljust och allt i omgivningen framträder på ett onaturligt tydligt sätt. Min blick sveper över trädgården, noterar alla vackra blommor bl. a. rosor och pioner, hästarna som mumsar förnöjt i hagen, det höga gräset utanför tomtgränsen som nog behöver slås och även något som måste vara…………………..hm, intressant! Min blick har fastnat på något som sticker upp ur gräsmattan som ser bekant ut men ändå inte riktigt rätt.
Innan jag hinner hejda mig hör jag mig själv fråga värdinnan:
”–Du, Diana vad har ni för avloppsanläggning?”
Nej, nej, nej, nej och åter NEJ! Redan innan den sista bokstaven i ”avloppsanläggning” har lämnat min mun hinner jag tänka femtioelva tankar och jag önskar att tiden hade kunnat vridas tillbaka bara lite grann, och jag hade fått en chans att istället fråga: ”-Du, Diana vad har ni får rosor där borta”, eller; ”vad heter hästarna?” Till och med frågorna; ”var går solen upp, var bor din mamma, hur många par jeans har du i din garderob, gillar du cheese-cake”, eller vad sjutton som helst hade varit bättre! Men nej. Jag frågade den stackars kvinnan som sitter där glad och intet ont anande i sin vita klänning med blomsterkrans i håret vilken typ av avlopp de har! OMG!
Och plötsligt har sorlet runt bordet tystnat och nio par ögon vänds sakta emot mig. Min mans ansiktsuttryck avspeglar ett glatt överseende eftersom han är van, andra ser förvånande ut och undrar om de hörde rätt. Några ser roade ut, en utstrålar en milt äcklad min och ytterligare några ser intresserade ut.
Min vänliga värdinna läser av situationen och svarar snabbt; så bra att du frågade, för vi har faktiskt ingen aning!
Efter denna inledning på ett aktuellt ämne förstår ni säkert hur jag fick jobba för att ta mig ur rådgivning angående just detta specifika antika avlopp, de övrigas avlopp och även alla bekantas avlopp. För att inte tala om kommunernas alla tillkortakommanden i stort.
Så mitt råd till er är: Koppla aldrig av nu under sommaren! Var ständigt på er vakt mot denna arbetsskada som gör att blicken automatiskt sveper över alla trädgårdar, som ligger utanför kommunalt verksamhetsområde, på jakt efter de karakteristiska rören och locken som vi vet ska finnas där någonstans eller borde finnas där! Det är som om man är en målsökande robot på autopilot och funktionen för sökning slår till när man minst anar det! Även under den ljusa sommarnatten som uteslutande borde handla om, ljuset, livet, sommaren och glädje! Inte arbete!
Och nu sitter NI säkert där och har bara en fråga i huvudet! Ni undrar inte om sillen var god eller om vi klarade oss från regn hela midsommarkvällen. Nej, ni undrar: Vad hade de för avlopp egentligen? Raka rör? Trekammarbrunn? T-rör? Vad?
Trevlig sommar önskar Christina Lörnemark i Tanums kommun
