Åtgärdsarbete i teorin kontra verkligheten – Guldkorn från Vatten Avlopp Kretslopp 2019

Den 13-14 mars 2019 samlades över 500 personer från va-branschen på Hotel Tylösand för att öka sin kunskap, utbyta erfarenheter och idéer under VA-guidens konferens Vatten Avlopp Kretslopp. Här sammanfattas några guldkorn från delseminariet från Dagvattenhantering – åtgärdsarbete i teorin kontra verkligheten.

Under Vatten Avlopp Kretslopp (VAK) 2019 deltog fler än 70 föreläsare som bidrog med intressanta föredrag inom sina respektive expertområde. Undertecknad har naturligtvis fokus på föredragen med dagvatteninriktning och gör här sammanfattar jag här några av alla de guldkorn till föredrag som presenterades under konferensen. Åhörarkopior från samtliga presentationer från VAK 2019 hittar du här.

Denna gång tar vi del av några guldkorn från föredragen under delseminariet Dagvattenhantering – åtgärdsarbete i teorin kontra verkligheten.

Ny metod för att beräkna reningsbehov av dagvatten – Thomas Larm, StormTac AB

”En möjlighet att uppskatta reningsbehovet med hänsyn till exploateringsgrad och recipientförhållanden.”

Under delseminariets första föredrag fick åhörarna ta del av en ny metod som möjliggör beräkning av reningsbehov för kommuners detaljplanerområden utifrån en acceptabel föroreningsbelastning, med hänsyn till EU:s vattendirektiv. Metoden är framtagen av StormTac i samarbete med Järfälla kommun, Göteborgs stad och Ramböll. Den lämpar sig väl att använda i dagvattenutredningar för detaljplaner men även för åtgärder i befintliga områden.

Bakgrunden till den framtagna metoden är bl a svårigheten att, vid bedömning av påverkan från en enskild detaljplan, utgå från generella dagvattenriktvärden (μg/l). Just dagvattenriktvärden kan inte heller användas för analys av påverkan på recipienten eftersom det generellt sker en utspädning av halterna. Det ställs ofta även krav på att föroreningsmängden (kg/år) efter exploatering inte ska öka, något som kan vara svårt att uppnå särskilt om det naturmark som ska exploateras. Vid val av lämpliga dagvattenåtgärder är det är även viktigt att beakta kostnad-nyttoaspekter med dagvattenåtgärder, d.v.s. att rätt åtgärd implementeras på rätt plats. Denna analys underlättas med hjälp av den nya metoden.

Arbetsgång och indata
Följande steg ingår i arbetsgången för metoden:

1. GIS-bearbeta avrinningsområden och definiera markanvändningen.
2. Beräkna föroreningsbelastningen (kg/år) från schablonhalter som baseras på flödesproportionell provtagning. Hänsyn tas till:
   a. Reduktion för avskiljning i befintliga reningsanläggningar
   b. Punktbelastningar
3. Utgå från uppmätta eller beräknade recipienthalter (μg/l) som jämförs med gränsvärden i recipienten. Beräkna recipientspecifikt gränsvärde för fosfor.
4. Beräkna den acceptabla belastningen (hur stor föroreningsmängd (kg/år) recipienten kan motta utan att dess gränsvärden överskrids.
5. Fördela den beräknade acceptabla belastningen på hela recipientens avrinningsområde (kg/ha/år) inklusive recipienter uppströms.
6. Planområdets yta ger områdets acceptabla belastning (kg/år), för vilken åtgärder dimensioneras.

Indatan som behövs för att utföra beräkningarna är:

1. Typ av recipient (vattendrag/sjö).
2. Recipientens area (ha) och volym (m3)
3. Uppmätta halter (µg/l) i recipienten (beräknas alt.). Vattendrag: medel, sjöar: median (HVMFS).
4. Area (ha) per markanvändning i planområdet.
5. Area (ha) per markanvändning i recipientens tillrinningsområde.
6. Punktbelastningar (kg/år och m3/år).
7. Indata från befintliga reningsanläggningar (t.ex. area och volym).

Två fallstudier i två olika kommuner ligger till grund för metoden. Den första fallstudien är gjord i Järfälla kommun där recipientspecifik acceptabel belastning beräknades. Utgångspunkten har dels varit att föroreningarnas halter och belastning inte ska öka efter exploatering med åtgärder jämfört med före exploatering, dels att varje detaljplan ska klara den acceptabla belastningen. Den andra fallstudien är från Göteborgs stad, där reningsbehovet för 13 olika vattendrag beräknats med hjälp av den nya metoden.

På StormTacs hemsida hittar mer information om metoden. Här kan du även del av en intervju om metoden med upphovsmakaren och VD Thomas Larm som gjordes inför Vatten Avlopp Kretslopp 2019. Åhörarkopia från presentationen hittar du här.

Åtgärdsprogram med hänsyn till vattenkvalité, skyfallshantering, hydromorfologi och översvämning från vattendrag – Fallstudie Tinnerbäcken – Markus Petzén, DHI

”En bäck med många utmaningar.”

Genom Linköping rinner Tinnerbäcken, som enligt VISS  har otillfredsställande status vad gäller både näringsämnen och PFOS. Som helhet har bäcken även dålig status vad gäller morfologiskt tillstånd och konnektivitet. Det finns dessutom översvämningsproblematik i delar av avrinningsområdet, både med avseende på skyfall och översvämning från själva vattendraget.

Med anledning av problemen gällande vattenkvalitet och kvanitet, i kombination med planerad exploatering i totalt 74 områden inom Tinnerbäckens avrinningsområde, pågår just nu ett arbete med att ta fram ett åtgärdsprogram för bäcken. Markus Petzén och DHI, är en av de aktörer som fått i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogrammet som beaktar de problem som rör vattenkvalitet, översvämningsproblematik och hydromorfologi. Detta ska i sin tur möjliggöra den planerade exploateringen samtidigt som att Tinnerbäcken når god näringsämnesstatus och att att den hydromorfologiska klassningen förbättras.

I åtgärdsprogrammet, som än så länge är på ett konceptiellt stadium, har man inom exploateringsområdena utrett:

• Lämpliga reningsanläggningar – Dimensioneras för att kunna magasinera 20 mm nederbörd, vilket innebär att cirka 90 procent av årsnederbörden kan behandlas i anläggningen.
• Fördröjningsmagasin/skyfallsstråk i exploateringsområden – Här föreslås bl a fördröjning på kvartersmark samt att skyfallsstråk för 100-årsflöde ska beaktas.
• Översvämning från vattendraget i exploateringsområden – Genom genomförd översvämningskartering har känsliga områden identifierats. Åtgärder för att dämpa högflöde, höja basflöde och gynna ekologisk status har även identifieras inom avrinningsområdet.
• Åtgärder i vattendraget för att förbättra vattenkvaliteten och hydromorfologin samtidigt som översvämningsrisken minskar – Förslagen omfattar bl a svämplan, våtmarker och 2-stegsdiken. Tanken är att exploatörerna för de 74 områdena får vara med och finansiera lösningarna. Typiska översvämningsåtgärder såsom vallar och dammar undviks samtidigt eftersom de riskerar att försämra hydromorfologin.

I åtgärdsprogrammet har en även prioritering av åtgärderna gjorts. Tanken är sedan att åtgärdsprogramet kan sammanställas i ett onlinebaserat beslutsstödssystem som exploaterörer och kommuner ska kunna använda i vidare arbete med olika planområden inom Tinnerbäckens avrinningsområde.

Här hittar du en åhörarkopia från presentationen om Tinnerbäcken av Markus Petzén, DHI.

Utvärdering av biofilter/växtbäddar för dagvattenhantering – Godecke Blecken, Luleå Tekniska Universitet

”Många anläggningar har för liten eller ingen magasineringsvolym alls.”

Växtbäddar är en vanligt förekommande för att rena och fördröja dagvatten. För att utvärdera hur väl redan anlagda växtbäddar uppfyller sitt syfte och funktion initerades en studie vid Luleå Tekniska Universitet där totalt 20 anläggningar i 9 kommuner undersöktes. Växtbäddarna utvärderades utifrån följande aspekter:

• Syfte med anläggningen
• Allmän status
• Kornstorleksfördelning
• Infiltrationsmätningar
• Magasineringsvolym

Figuren nedan illustrerar översiktligt funktionen i växtbädd. Dagvatten avrinner till växtbädden, som tillfälligt magasinerar vattnet i magasineringsvolymen ovan jord. Vattnet tillåts sedan sakta infiltrera genom ett filtermaterial, renas på vägen innan det rinner vidare till dagvattensystemet via ett dränrör. Anläggningen förses med en bräddbrunn med syfte att leda vattnet vidare från anläggningen vid händelse av höga flöden eller skyfall då volymen vatten överskrider växtbäddens magasineringsvolym.

Sandbaserade filtermaterial vanligast
Anläggningarna i studien var mellan ett och nio år gamla och dimensionerade för olika avrinningsområden och därmed för olika typer av dagvatten. Flertalet av anläggningarna hade fördröjning som primärt syfte.

Initialt togs prover från filtermaterialet där kornstorleksfördelningen i anläggningen undersöktes. Proverna visade att sandbaserade filtermaterial var vanligast förekommande. Även grus och silt förekom som filtermaterial. Den fina fraktionen i filtermaterialet i anläggningarna varierade mellan två och tio procent vilket kan jämföras med internationella rekommendationer på mellan noll och max fem procent. För hög andel av fina partiklar kan leda till en sämre infiltrationskapacitet. Det är därför viktigt att regelbundet ta bort finsediment som ansamlats i växtbädden, alternativt anlägga någon form av sandfång eller försedimentering för att lättare kunna avlägsna finsedimenten.

Infiltrationsmätningarna visade på en stor variation i infiltrationskapacitet; mellan 30 och knappt 1000 mm/h. Infiltrationskapaciteten har stor betydelse för hur mycket vatten som kommer att renas i växtbädden. För hög infiltrationskapacitet leder till sämre rening i filtermaterialet samtidigt som att för låg infiltrationskapacitet resulterar i att dagvatten oftare kommer att brädda förbi. Internationellt rekommenderas en infiltrationskapacitet mellan 100-300 mm/h.

Bräddbrunnen ofta på fel nivå
I flera anläggningarna var bräddbrunnen på fel nivå, antingen över gatunivå (i ett fall) eller att bräddbrunnen placerats i botten av anläggningen. Båda dessa brunnsplaceringar innebär problem för växtbäddens funktion som fördröjningsanläggning. Om bräddbrunnen sitter högre än gatunivå finns risk för att vatten blir stående på gatan istället för att rinna ner i bräddbrunnen. Om brunnen istället är placerad på botten av anläggningen försvinner magasineringsvolymen helt.

Vegetationen i växtbädd finns där av flera anledningar. Växterna tillför estetiskt värde till anläggningen, bidrar till rening av näringsämnen (främst fosfor), samt bidrar till att upprätthålla infiltrationskapaciteten. I regel såg vegetationen i de besökta anläggningarna ut att må bra, med vissa undantag.

Sammanfattningsvis visar studien på att många av de undersökta anläggningarna hade en bra status även om det i vissa fall fanns problem med ackumulation av sediment och/eller skräp. Flera anläggningar hade för liten eller helt saknade magasineringsvolym, ofta på grund av feldimensionering eller felaktigt utförande. Detta kan i sin tur bero på oklar kravställning och kontroll från kommunerna.

Vill du veta mer om drift och underhåll av dagvattenanläggningar? Läs mer här. Åhörarkopia från Godecke Bleckens föreläsning hittar du här.

Åhörarkopior från samtliga presentationer från VAK 2019 hittar du här.