I en ny rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien om vattenförsörjning i urbana miljöer ges bland annat förslag till ändringar av plan- och bygglagen som ska ge kommunerna bättre förutsättningar att hantera dagvatten.
Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) grundades 1919 av Gustaf V och är därmed världens äldsta ingenjörsvetenskapsakademi. IVA utgörs av experter och beslutsfattare från akademi, näringsliv och förvaltning, totalt cirka 1300 ledamöter fördelade på 12 olika kompetensområden.
Med hjälp av olika projekt strävar akademien efter att påverka samhällsutvecklingen genom saklig debatt utifrån en vetenskaplig grund. Ett av dessa projekt är inriktat på olika problemställningar kring sötvatten och går under namnet Hållbar vattenförsörjning – tillgång till rent vatten i ett föränderligt klimat. I projektet fokuserar man på tre teman: vatten som gemensam resurs (kretslopp och förvaltning), klimatförändringar (konsekvenser av större nederbördsvariationer) och vatten i urbana miljöer (hur säkrar vi vattenförsörjningen i våra växande städer och samhällen?)
En ny rapport från maj 2021 utgör en av underlagsrapporterna för projektet som i slutändan ska utgöra grunden till projektets syntesrapport med rekommendationer och policyförslag till politiker och beslutsfattare. Fokus är alltså på hållbar vattenförsörjning i urbana miljöer.
Nödvändiga kostnader och LAV
I rapporten avhandlas en rad olika ämnen och kapitlen avslutas med ett antal ”observationer” där författarna ger förslag på relevanta förändringar som behövs för att åstadkomma en hållbar vattenförsörjning.
I kapitlet Infrastruktur med stort investeringsbehov ger författarna en inblick i vilka behov som finns vad gäller att förnya infrastrukturen i VA-systemen. Författarna konstaterar att vattenverk, avloppsreningsverk och stora delar av ledningsnätet behöver förnyas eller byggas ut samtidigt som kapaciteten behöver öka när nya bostadsområden byggs. Klimatförändringarna innebär att också att infrastrukturen behöver säkras och anpassas.
En observation som görs i kapitlet rör begreppet ”nödvändiga kostnader” i lagen om allmänna kostnader (LAV), det vill säga kostnader för att ordna och driva kommunernas VA-anläggningar. I dagsläget försvårar detta för en kommun som vill prova innovativa lösningar, som ur ett bredare hållbarhetsperspektiv är viktiga men som på kortare sikt kanske är dyrare än mindre hållbara lösningar. Författarna anser därför att en översyn i form av en utredning eller annat förfarande kring tolkning om vad som bör innefattas i begreppet är önskvärd.
En annan observation som görs är att en utredning eller annan översyn bör genomföras med syftet att få till en ändring av LAV så att det blir möjligt att fondera pengar för framtida underhåll (reinvesteringar) och inte som idag, då fonderade pengar endast får användas för nyinvesteringar.
Förändringar i 4 och 9 kapitlet PBL
Dagvatten får ett eget kapitel i IVAs rapport och här finns det flera intressanta observationer att lyfta fram. Författarna delger samma bild som många redan har när det gäller dagvattnets styvmoderliga behandling i lagstiftningen och platsen mellan de berömda stolarna. Författarna ger dock också konkreta förslag på hur plan- och bygglagen ska ändras för att bättra kunna ge möjligheter att bland annat hantera vattenföroreningar och överbelastning av dagvattensystem. I korthet:
Observation 1: PBL ger i sin nuvarande form begränsade möjligheter för kommunerna att ställa krav på dagvatten i detaljplan. Författarna föreslår därför att Boverket får i uppdrag att utforma en ny bestämmelse i 4 kapitlet i PBL som ger kommunen möjlighet att ställa krav på skyddsåtgärder för att motverka risken för vattenföroreningar.
Observation 2: En ny bestämmelse bör införas i 4 kapitlet PBL som ger kommunen rätt att ställa krav på skyddsåtgärder som minskar risken att dagvattensystem överbelastas.
Observation 3: Som lagstiftningen ser ut idag kan en kommun inte påverka om en dagvattenanläggnings funktion ändras eller tas bort efter att anläggningen byggts. Författarna förslår därför ett tillägg i 9 kapitlet PBL som gör att det krävs marklov för åtgärder som väsentligt kan försämra egenskaperna hos en dagvattenanläggning.
Observation 4: Idag är det oklart om små dagvattendammar och fördröjningsmagasin omfattas av reglerna för strandskydd, något som kan påverka valet av åtgärd för dagvattenhantering. Varken lagstiftningen eller dess förarbeten är tydliga i denna fråga. Författarna anser att 4 kapitlet PBL behöver ändras så att kommunerna ges möjlighet att fatta beslut om åtgärder för dagvattenhantering, såsom små dammar och översvämningsytor, utan att reglerna om strandskydd inträder.
Hoten mot vattenkvaliteten – idag och imorgon
I kapitlet Hoten mot vattenkvaliteten beskrivs just de hot som innebär nya och ökade krav på våra VA-system. Kapitlet är något annorlunda uppbyggt än övriga kapitel där det diskussionen utgår ifrån fyra kategorier av substanser och ämnen som utgör ett hot mot vattenkvaliteten. För varje kategori ges en beskrivning i tabellform om hur problemet med de olika ämnena och substanserna ser ut idag respektive hur problemet kan komma att förändras i framtiden.
Som exempel kan PFAS nämnas. Enligt författarna saknas det idag tekniker för effektiv uppsamling och destruktion av PFAS vilket innebär att förorenad mark lämnas orörd i väntan på effektiva sätt att återställa den. Problemet är som störst i grundvattentäkter. Författarna förväntas sig också att problemet ökar i framtiden på grund av att tidigare depåer inte tas om hand samtidigt som nya föroreningar tillkommer samtidigt som att vissa av substanserna fortfarande används. Utöver PFAS diskuteras även bakterier, virus och parasiter, läkemedel och metaboliter och humus i kapitlet.
Behov av pedagogisk beskrivning av juridiken kring Vattendirektivet
Intressanta aspekter om Vattendirektivet och miljökvalitetsnormer tas upp i kapitlet Vattendirektivets påverkan på utvecklingen av hållbara städer. Miljökvalitetsnormer med åtgärdsprogram infördes i svensk miljölagstiftning 1999 genom miljöbalken. Författarna beskriver hur vattenförvaltningens miljökvalitetsnormer ska tillämpas men tar också upp ett antal problem med att göra det. Sammantaget är regelverket för vattenhantering mycket komplext, särskilt i urbana miljöer och författarna anser därför att det behöver utarbetas en enkel och pedagogisk beskrivning av hur juridiken kring vattendirektivet är tänkt att fungera, logiken bakom och samspelet mellan de olika reglerna. En genomgång som saknas i de förslag till förvaltningsplan och åtgärdsprogram som vattenmyndigheterna redovisat under 2020 och 2021 (samråd).
Vidare förs ett resonemang kring hur Vattendirektivet innebär särskilda problem för reningsverk med utsläppspunkter i kustvatten, i synnerhet vad gäller kväve och fosfor. Författarna menar att denna problematik bör ses över så att inte lösningar som har en positiv inverkan på miljön riskerar att förhindras.
Sist men inte minst spanar IVA in i framtiden i kapitlet Framtidens vattenhantering i urbana miljöer – system och teknik, något som behövs för att möta de nya krav som ställs på vattenhanteringen i urbana miljöer. Slutsatsen är att det både krävs ny teknik och innovationer men även att existerande lösningar förbättras.
Vill du läsa mer? Ladda ner rapporten i sin helhet här nedan.
Fullständig titel: Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien 2021. Hållbar vattenförsörjning i urbana miljöer. En rapport i IVAs projekt Hållbar vattenförsörjning – tillgång till rent vatten i ett föränderligt klimat
