Vatten och avlopp väcker starka känslor. Det visas tydligt i Kalla faktas inslag Stugupproret. VA-guiden arbetar med att utveckla VA-planeringen och att besvara kommunernas frågor om just det som programmet tar upp.
I detta inlägg kommenterar VA-guidens redaktörer Marie Albinsson och Björn Eriksson Kalla Faktas inslag. VA-guiden är en oberoende aktör och agerar inte i någon myndighets, intresseorganisations eller något företags intresse och avstår från att närmare kommentera vem eller vilka som eventuellt gjort fel.
Tre kommunfall i inslaget
I Kalla faktas Stugupproret som sändes den 16 oktober beskrivs tre fall från Smedjebacken, Köping och Orsa. Den röda tråden är att de boende motsätter sig anslutning till det kommunala va-nätet.
Mest uppmärksamhet får fallet i Smedjebacken. Kommunen motiverar beslutet om va-utbyggnad med risker för miljö- och hälsa medan de boende argumenterar att deras nuvarande anläggningar håller måttet eller kan åtgärdas var för sig samt att sjön Barken inte är så känslig som kommunen påstår. De boende känner sig rättslösa i och med att beslutet om verksamhetsområde är fattat av kommunfullmäktige.
En genomgående fråga i inslag var bedömningen av miljöriskerna. Det är en fråga som tål fortsatt diskussion. Det var svårt att få en klar bild av de olika fallen och röster från t.ex. Vattenmyndigheten och länsstyrelserna uteblev. I fallet Smedjebacken kommenterade en forskare vid SLU statusklassningen och inslaget fick en ny vinkel – det egentliga motivet till kommunens va-utbyggnad verkade vara ökad exploatering.
Kalla fakta har självklart valt sin vinkling med den stora allmänheten för ögonen. Vi som dagligdags arbetar nära många kommuner i dessa frågor tycker att det är vanskligt att generalisera utifrån några utvalda fall. I verkligheten finns många olika situationer där miljö- och hälsoriskerna är uppenbara och kommunalt va är en möjlig och väl fungerande lösning.
I Köping verkade den huvudsakliga motviljan vara att det blir oskäligt dyrt och att de boende hellre ville välja lösning själva. Det är dock viktigt att hålla i minnet att LAV, som sådan, är teknikneutral. Att kommunen måste se till att ordna vatten och avlopp utifrån de konstaterade riskerna betyder inte att kommunen måste dra ut en ledning. Men det har kommit att tolkas så för det är den tekniska, och ibland dyra, tekniklösning de flesta kommuner väljer.
Information om planer och scenarion är svårt att underskatta. Kan kommunen kanalisera de boendes engagemang för att få till lämpliga va-lösningar och samtidigt undvika lokala uppror? Under de senaste åren har VA-planeringsguiden uppmärksammat VA-rådgivning som verktyg att möta de boende och skapa en brygga mellan olika aktörer och perspektiv.
I fallet från Orsa hade de uppretade byborna större framgång i att påverka sina förtroendevalda med namninsamlingar och möten och fick kommunen att avvakta och utreda frågan vidare. Däremot räcker det med att någon eller några fastighetsägare vill och begär att få kommunalt VA så prövas frågan av Länsstyrelsen. I Orsa har detta lett till att Länsstyrelsen förelagt kommunen om åtgärder vilket Orsa kommun i sin tur har överklagat. Vi vet ännu inte hur detta slutar.
Om Länsstyrelsen som bedriver tillsyn utifrån LAV gentemot kommunerna förelägger kommunen att agera kan det gå undan. Att utreda och projektera ett område inför va-åtgärder tar lång tid. I tidsnöd är det troligt att man väljer den lösning som är bekant. Att hitta nya upplägg kräver lite mer arbetsro samt uppbackning och bra förarbete.
Utredningen hållbara vattentjänster
Som vanligt rymmer va-frågorna flera bottnar. Men några gemensamma nämnare i dessa fall är hur kommunerna tolkar och beslutar utifrån §6 i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Många önskar att tillämpningen av §6 LAV kunde vara mer flexibel och regeringen har tillsatt utredningen Hållbara vattentjänster med uppdraget att bland annat föreslå ändringar i LAV kring just detta. Utgångspunkten för utredningen är alltså att föreslå hur en ökad flexibilitet kan åstadkommas.
Det är viktigt att kommunen bedriver en långsiktig och förebyggande planering av vatten och avlopp för hela sitt geografiska område. Det handlar framförallt att nå en samsyn inom kommunkoncernen och etablera en ansvarsfördelning och gemensam process för hur problemområden, framförallt omvandlingsområden, ska utredas och bedömas.
Länsstyrelserna har i sin tur ett tydligt utpekat uppdrag att bistå kommunerna i deras arbete att ta fram va-planer. VA-planeringsguiden verkar för att synliggöra kommunernas arbete inför varandra för att underlätta utbyte av erfarenheter och idéutveckling.
Många kommuner som tittat på olika varianter att ta sig an omvandlingsområden vittnar om att de på vägen stött på frågor som fördröjt eller justerat projektet. Från VA-planeringsguidens horisont är det tydligt att det finns ett stort behov av fördjupning inom va-juridiken och att utbyta erfarenheter mellan kommuner. Under september 2017 har VA-planeringsguiden arrangerat två utbildningar. En som bara handlade om §6 LAV och en som handlade om gemensamhetsanläggningar för va. På den senaste, den 28:e september, deltog Anders Grönvall som leder utredningen Hållbara vattentjänster.
Ta del av sammandrag och presentationer (för medlemmar)
Vi ser positivt på att dessa frågor utreds på nationell nivå och vi kommer att fortsätta följa utredningen Hållbara vattentjänster och bland annat uppmärksamma den under konferensen Vatten Avlopp Kretslopp i Gävle 21-22 mars 2018.
För VA-guiden
Marie Albinsson, redaktör VA-planering
Björn Eriksson, redaktör Små avlopp
