Projektrapporten sammanfattar gemensamma slutsatser från tre år med LOVA-projekt för att förbättra miljökontorets prövning av ansökningar. Även om alla miljökontor som har deltagit i projekten tycker att uppföljande besök fyller en viktig funktion är det få som har infört det som rutin. Samarbetet med teknikleverantörer och servicetekniker har varit värdefullt för projektdeltagarna.
Sedan 2019 har tretton miljökontor utvärderat sin prövningsprocess genom att bedriva tillsyn på nyanlagda små avloppsanläggningar. Totalt omfattar tillsynen ca 250 anläggningar. LOVA-projekten har skett i nära samverkan i tre omgångar. Inspektörerna har utgått från gemensamma checklistor och metodik. Fokus har legat på att utvärdera miljökontorets prövningsprocess och för att utveckla sin förmåga att bedriva tillsyn.
Syften med projekten:
- Utvärdering av uppföljande besök på nyanlagda anläggningar
- Utvärdering av vad som kan förbättras i tillståndsprocessen
- Gemensam metod för enhetligare tillsyn och test av ”ny” utrustning
Sju förbättringsområden
Projektrapporten sammanfattar sju förbättringsområden, det vill säga moment i samband med prövningen som miljökontoret bör förstärka eller se upp med.
Val av anläggning (1)
De fastighetsägare som behöver anlägga ett nytt avlopp eller förbättra en befintlig anläggning tycker ofta att valet av avloppsanläggning svårt. Processen fram till en färdig anläggning uppfattats ofta som komplicerad och svårbegriplig.
Därför är det viktigt att det finns tydlig information om hur anmälnings- eller tillståndsprocessen går till. Det behövs även insatser som tydliggör att fastighetsägaren har ett ansvar efter att anläggningen är i drift. Detta gäller oavsett vilken typ av anläggning som fastighetsägaren väljer. Erfarenheterna från projekten har fått flera kommuner att se över sin information.
Ansökningshandlingar (2)
I flera av projekten har miljökontoren konstaterat att de inte begärt in alla uppgifter som krävs i samband med ansökan. Exempel:
- tydliga situationsplaner,
- uppgifter om längd på spridarrör och om infiltrationens yta,
- uppgifter om grundvattenrör,
- dokumenterad egenkontroll,
- drift- och skötselinstruktioner,
- samt att kräva att alla kritiska punkter redovisas.
I ansökningshandlingarna bör det även framgå hur det kan kontrolleras att inget annat vatten än avloppsvatten kommer att kopplas till avloppsanläggning och uppgifter om luftning. Det är två saker som kan vara svårt att följa upp i efterhand.
Det har också varit mycket diskussion kring tidiga informationsmöten med fastighetsägaren. Det blir allt vanligare att det är entreprenören som sköter ansökan men för att få fastighetsägaren delaktig är det viktigt att miljökontoret har kontakt med fastighetsägaren.
Tillstånd (3)
I projekten har flera miljökontor märkt att det funnits villkor som inte går att följa upp men även villkor som behöver omformuleras eller läggas till. I samtal med fastighetsägarna har det ofta framkommit att de, i sin tur, inte har läst eller förstått vad tillståndet med villkor innebär.
Utförandeintyg (4)
Inför besöken har även utförandeintygen granskats och det har ibland funnits brister. Ofta på grund av att miljökontoret inte uttryckligen har förklarat vad det är som ska fotograferas och dokumenteras. Ett förslag som diskuterats i projektet, och som några miljökontor redan gör, är att tillsammans med bekräftelsen av utförandeintyget skicka med information om skötsel och egenkontroll.
Överlämnande till fastighetsägaren (5)
Alla anläggningar behöver någon form av egenkontroll av fastighetsägaren och det är därför viktigt att de får information om sin anläggning. I projekten har det funnits exempel på att entreprenören inte lämnar över all relevant information om anläggningens skötsel och underhåll till fastighetsägaren.
Uppföljande besök (6)
Att genomföra ett uppföljande besök 1-2 år efter att anläggningen tagits i drift är bra för att brister i anläggningens funktion kan upptäckas tidigt men även för att gå igenom egenkontroll med fastighetsägaren. Detta gäller alla typer av avloppsanläggningar.
Serviceprotokoll (7)
För en mer tekniskt avancerad anläggning är det viktigt att det finns ett serviceavtal som innebär att anläggningen fungerar som avsett. Framför allt då det i projekten tydligt framgått att fastighetsägarna inte är intresserade av att sköta om sin anläggning. Frågorna kring hur anläggningen ska skötas och vad servicen innebär bör tydliggöras och dokumenteras i samband med prövningsprocessen. Vid uppföljande besök och tillsyn behöver den service som utförts finnas dokumenterad.
Gemensamma slutsatserna från tretton projekt
Projekten har inneburit att de deltagande miljökontoren valt ut en eller flera anläggningstyper för tillsyn. Man har kontrollerat om alla villkor gått att följa upp, om något saknas eller om något behöver formuleras om. Vissa kommuner har även fokuserat extra på husägarens egenkontroll och miljökontorets kommunikation. Totalt har projekten inneburit fler än 250 uppföljande besök på nyanlagda anläggningar, yngre än fem år.
De miljökontor som tillsynat minireningsverk har utgått från samma utrustning som användes i tidigare LOVA-projekt om surrogatparametrar för att mäta ortofosfat och turbiditet, samt labbanalyser för att se undersöka samstämmighet. De miljökontor som tillsynat markbaserade anläggningar har fått öva med utrustning i form av rörkameror och planlaser.
Det finns alltid något som kan förbättras
Alla miljökontor som deltagit i projektet har identifierat frågor och områden som kan förbättras. Vad det är som behöver förändras har varierat mellan deltagarna men det har varit allt ifrån att ändra i ansökningsblanketter, att omformulera villkor till att inkludera uppföljande besök som en del av prövningsprocessen.
Var noga med att få in allt underlag i ansökan
Ett komplett underlag i ansökan underlättar för både uppföljande besök efter 1-2 år men även tillsyn på längre sikt. När miljökontoren har utvärderat sina egen prövningsprocess har merparten av kommunerna konstaterat att de skulle ha krävt in mer eller annat underlag i samband med ansökan. Se Havs- och vattenmyndigheten vägledning för prövning om vilka uppgifter en ansökan ska innehålla.
Uppföljande besök är bra – vänta inte med tillsynen
Alla projektdeltagare var överens om att uppföljande besök är värdefullt. Detta gäller för alla typer av anläggningar. Anledningar till uppföljande besök är viktiga:
- Resultaten från projekten visar att ca 10-20 % av de nyanlagda anläggningar har allvarliga brister som behöver åtgärdas. Exempelvis anläggningar som är felaktigt anlagda eller felaktigt inkopplade. Om bristerna upptäckts tidigt kan det åtgärdas inom garanti/reklamationstiden.
- Mindre brister kan påtalas tidigt innan det uppstår ett problem och fastighetsägaren eller servicetekniker kan åtgärda det.
- Det är ett bra tillfälle att gå igenom egenkontroll med fastighetsägaren. Då finns det en anläggning att gå igenom och fastighetsägaren är mer mottaglig för informationen än i ansökningsprocessen där fokus är att få en godkänd ansökan.
Även om alla miljökontor som har deltagit i projekten tycker att uppföljande besök fyller en viktig funktion är det få som har infört det som rutin. Detta beror delvis på att det är en extra kostnad för fastighetsägarna men framför allt för att det inte finns resurser för att följa upp alla nya anläggningar. De kommuner som har infört uppföljande besök har höjt ansökningsavgiften och inkluderat ett besök. Det uppföljande besöket kan också vara en del av riskklassningen av anläggningen, se Havs- och vattenmyndighetens vägledning för tillsyn (öppnas i ny flik).
Få fastighetsägare har kunskap om sin anläggning
Något som har varit återkommande i alla projekt är att fastighetsägarna oftast inte har utfört någon egenkontroll på anläggningen eller att den egenkontroll som har bedrivits har varit bristfällig. Det är få fastighetsägare som har bra kunskap om sin anläggning, vad som krävs i form av skötsel och egenkontroll samt vad hen bör göra om det uppstår något problem.
Att intresset och kunskapen ofta är låg hos fastighetsägarna bör vägas in i prövningen. Det behövs sannolikt tillsynsåtgärder och flera kommunikativa insatser med en viss regelbundenhet över åren för att anläggningarna ska få regelbunden och fackmannamässig funktionskontroll.
Ett sätt att nå ut med information om egenkontroll är att i samband med tillståndet eller med bekräftelsen av utförandeintyget skicka med en generell information. I rapportens bilaga 1 och 2 finns exempel på generell text för markbaserade anläggningar och en generell text om minireningsverk och är baserat på informationsmaterial som Falkenbergs kommun har delat i tidigare projektomgångar.
Använd den kunskap som finns och fråga om hjälp
Flera av miljökontoren som sökt LOVA-bidrag för dessa projekt har gjort det med anledning av att de vet att det finns ett behov av tillsyn men att de inte har lyckats komma i gång med den. När det finns ett färdigt upplägg och material är det lättare att starta. Detta gäller framför allt på minireningsverk där det krävs kunskap om anläggningens processer och hur man tar ett prov.
I projekten har kommunerna som tittat på minireningsverk kontaktat teknikleverantörer och sedan har servicetekniker eller entreprenören varit med ute på de första besöken för att visa hur anläggningarna fungerar. Detta har varit mycket värdefullt för projektdeltagarna och något som de rekommenderar andra miljökontor att göra. Använd den expertkunskap som finns.
Ett annat råd är att fråga andra miljökontor som har en aktiv tillsyn eller som har deltagit i projekt. Det finns mycket underlag som checklistor, provtagningsinstruktioner och erfarenheter i tidigare projekt. Se även Havs- och vattenmyndighetens vägledning för tillsyn.
Rätt utrustning förbättrar tillsynen
I LOVA-projekten har kommunerna som tittat på markbaserade anläggningar använt sig av rörkamera, planlaser, klucklod och i ett par fall rökpatroner. Framför allt har rörkameran varit ett bra hjälpmedel för att kunna se mer av anläggningen än enbart luftningsrör. Planlaser har varit ett bra hjälpmedel om det funnits grundvattenrör vilket ett par av miljökontoren i projektet kräver. Att kontrollera luftning med hjälp av rökpatroner visade sig vara svårt då det bara i ett par fall gick att se rök.
Miljökontoren som tittade på minireningsverk använde sig av fältutrustning för att kunna mäta turbiditet och ortofosfat. Projektdeltagarna tyckte att fältutrustningen var ett bra hjälpmedel för att kunna göra en bedömning av anläggningarnas funktion och att utrustningen tillförde något till tillsynen. Det var även pedagogiskt att kunna redovisa resultat från indikerande mätningar i fält direkt för fastighetsägarna. För att se hur väl fältmätningen stämde överens med labb-analyser skickade även prover till labb och det var generellt en bra korrelation mellan fältanalys och labbanalys. Fältmätningen ska dock ses som en indikerande mätning som ska användas tillsammans med andra observationer.
Projektets fullständiga namn: Kvalitetssäkring av nyanlagda små avlopp genom uppföljande besök och utvärdering av tillstånd, ladda ned rapporten från omgång tre.
