I mitten av september bjöd Föreningen Vatten in till ett seminarium om Uppsala Vattens process i domstol mot Försvarsmakten och förekomsten av PFAS i grundvattnet. VA-bolagets jurist Björn Gullefors berättade om målet och bjöd på en och annan konstighet i försvarets bevisning.
Den 12 september 2024 anordnade Föreningen Vatten, Östra Kommittén en medlemsträff i Uppsala med tillhörande seminarium. Temat för kvällen var PFAS i dricksvatten och Uppsala Vattens rättsprocess i domstol mot Försvarsmakten och frågan om ”polluter pays” principen. Bolagsjurist Björn Gullefors från Uppsala Vatten föreläste och svarade på många frågor från de omkring 30 vattenintresserade som deltog under kvällen.
PFAS-målet i Uppsala jämfört med Kallinge
I Sverige är det många som känner till PFAS-målet i Kallinge, men vad är skillnaden mellan Kallinge och Uppsala? I Kallinge drack kommuninvånare PFAS-förorenat dricksvatten i många år med halter på uppåt 10 000 nanogram per liter. Orsaken var utsläpp av PFAS från en militär brandövningsplats på en flygflottilj, likt processen i Uppsala. Men Uppsala skiljer sig mycket från Kallingemålet. I Kallinge var det en stämningsansökan enligt produktansvarslagen och stämning om ersättning för personskador efter att kallingeborna hade druckit det förorenade kommunala dricksvattnet.
– Uppsalamålet handlar om uppmätta PFAS-halter på omkring 150 nanogram per liter, i grundvattnet och inte dricksvattnet och en stämning enligt miljöbalken, berättar Björn Gullefors.
Stämning enligt miljöbalken med fokus på polluter pays principen
Själva förekomsten av PFAS i grundvattnet upptäcktes 2012. Uppsala Vatten var snabba att stänga vattentäkterna som berördes och de togs inte i bruk förrän rening med aktivt kol var installerat vid det berörda vattenverket.
Uppsala Vatten stämde Försvarsmakten för att de har orsakat det PFAS-förorenade grundvattnet och menade på att Försvarsmakten hade använt släckmedel med PFAS vid militära brandövningar på flygflottiljen i Uppsala. Stämningen handlar om miljöbalkens 10:e och 32:e kapitel och att verksamhetsutövare eller fastighetsägare ska avhjälpa föroreningsskador utifrån ”polluter pays” principen. VA-bolaget krävde ersättning bland annat för de ökade kostnaderna som man fått för den PFAS-rening som de tvingats att installera.
Viktig bevisning med datormodell, provtagning och kemiskt fingeravtryck
En oenig mark- och miljödomstol ansåg att det inte fanns tillstäckliga bevis för att Försvarsmaktens verksamhet på Ärna flygfält var källan till huvuddelen av PFAS-föroreningarna i Uppsalas grundvatten. Uppsala Vatten överklagade ärendet vidare till mark- och miljööverdomstolen (MÖD) och fick prövningstillstånd.
I rättsprocessen tog Uppsala Vatten bland annat hjälp av en datorsimuleringsmodell för att visa hur föroreningarna spridits från brandövningsplatsen längs med Uppsalaåsen.
– Vi har tagit fram datormodellen tillsammans med SGU och den har verifierats med olika provtagningar som vi på Uppsala Vatten har gjort. Trots att vi inte fått komma in och provta på Ärnaområdet specifikt har vi med hjälp av grundvattenrör kunnat mäta runt om på olika platser som verifierar vår modell, berättar Björn Gullefors.
Man har också använt metoden med kemiska fingeravtryck för att kunna peka ut varifrån föroreningarna kommer. Kortfattat kan man säga att den kemiska sammansättningen varierar från olika källor och bildar ett föroreningsmönster som ofta är specifikt för källan. Detta blir ett så kallat kemiskt fingeravtryck.
När började Försvarsmakten att använda PFAS?
En av frågorna som togs upp i domstolen, är när man började använda PFAS vid Ärna. Svaret på frågan går isär och även vad gäller den mängd av PFAS som använts. Men med hjälp av siffror i Försvarsmaktens tillståndsansökan för sin egen verksamhet kunde Uppsala Vatten presentera siffror på att minst 15 kg PFAS per år har använts på Ärna. Försvarsmakten menade att man använde PFAS i brandövningar mellan 1980 till 1992 men det är mycket som pekar på att det är väsentligt mycket tidigare, så tidigt som 1954 enligt ett vittnesmål i domstolen.
Dessutom har man använt brandskum på annat sätt än genom brandövningar. Både testning av brandsprinklers och dagliga funktionstester av brandbilarna med provskjutning av skumkanoner har genomförts. Enligt Försvarsmaktens egna beräkningar rör det sig om betydligt större mängder av PFAS som har använts årligen i funktionstesterna än de 15 kg/år som Uppsala Vatten räknat fram som siffra från brandövningarna.
Är det övervägande sannolikt att Försvarsmakten orsakat PFAS i grundvattnet?
Försvarsmakten pekar på att det kan vara andra källor än brandövningsplatsen på Ärna som orsakat PFAS-föroreningarna. Föroreningarna skulle enligt Försvarsmakten till exempel kunna komma från Bärbyleden, en ringväg som byggdes på 90-talet norr om Uppsala. Till vägen har olika massor använts som försvaret grävt ut vid Ärnas brandövningsplats och som de har sålt vidare till Trafikverket. Men det var ingen teori som mark- och miljööverdomstolen gick vidare med. Istället gjorde domstolen bedömningen att den sammanlagda bevisningen som Uppsala Vatten presenterade med datormodeller, provtagningar och kemiska fingeravtrycksmetoden med mera visar på att det är övervägande sannolikt att Försvarsmaktens användning av PFAS vid Ärna är orsaken till det förorenade grundvattnet.
– Tvärtom underinstansen så ansåg mark- och miljööverdomstolen att vår bevisning som vi lagt fram har gjort det övervägande sannolikt att Försvarsmakten användande av PFAS vid flygflottiljen var orsaken till de höga PFAS-halterna i vattnet.
Försvarsmakten bedömdes därför skadeståndsskyldiga att betala lite drygt 37 miljoner samt rättegångskostnader för VA-bolaget, för att täcka de ökade kostnaderna som man fått för installationen av PFAS-reningen.
Fortfarande pågående utsläpp
I rättsprocessen yrkade Uppsala Vatten även på ersättning för framtida skada för bland annat driften av PFAS-reningen. Dessa kostnader bedömdes dock som mycket svåra att beräkna varför kraven inte bifölls av MÖD. Samtidigt var domstolen noga med att poängtera att störningen alltjämt pågår och att preskriptionstiden därför inte börjat löpa.
Frågan om att PFAS-utsläppen fortfarande pågår från brandövningsplatsen och att ingen sanering har skett är också intressant menar Björn Gullefors.
– Skadan drabbar VA-kollektivet och det finns få möjligheter för VA-huvudmannen att till exempel kunna sanera föroreningarna för att slippa ha dem i grundvattnet. En sådan saneringsinsats ska ha en stark koppling till den egna verksamheten, med andra ord så ligger ansvaret på förorenaren att sanera.
Den historiska kartläggningen som krympte och blev ett utkast
Björn Gullefors avslutar sin presentation med att konstatera att de finns en rad olika frågetecken och konstigheter kopplat till underlaget i rättsprocessen som framförts av motståndarsidan. Ett exempel är den historiska kartläggningen som krympte. Försvarsmakten har i målet hänvisat till en rapport på 2500 sidor som bland annat skulle innehålla en historisk kartläggning med information om hur mycket PFAS som använts per år och under vilken tidsperiod. Uppsala Vatten ville ta del av rapporten och begärde ut den.
Försvarsmakten beslutade att rapporten inte kunde lämnas ut. Rapporten som använts i domstolen ansågs numera vara ett utkast hos en före detta enskild tjänsteman med handskrivna kommentarer. Innehållet var enligt Försvarsmakten fragmentariskt och hade ofullständiga fakta och dessutom saknade rapporten slutsatser. Rapporten var inte heller myndighetens ståndpunkt och ett utlämnande skulle hindra deras arbete framåt.
Uppsala Vatten tog frågan om utelämnade av rapporten vidare till Högsta Förvaltningsdomstolen. Där konstaterade man att även utkast ska lämnas ut mellan myndigheter och likställde det kommunala bolaget med en myndighet.
– När vi fick ta del av rapporten visade den sig vara bara nio sidor lång, inte 2500 sidor. Innehållsmässigt så framgår det att användningen av PFAS dessutom har pågått sedan 1954. Vi på Uppsala Vatten har räknat fram med siffror att man använt cirka 15 kg PFAS per år men med rapportens innehåll kan man inte utesluta att det rörde sig om ännu större mängder uppåt 600 till 700 kg per år, berättar Björn Gullefors.
Målet är överklagat till HD
Rättsprocessen har alltså pågått sedan stämningsansökan lämnades in 2019 och turerna har varit många konstaterar Björn Gullefors. Försvarsmakten har sedan domen från mark- och miljööverdomstolen valt att överklaga till Högsta domstolen om prövningstillstånd och där är man nu.
– För att få prövningstillstånd måste ärendet vara prejudicerande. Preskriptionsfrågan skulle möjligen kunna vara en prejudikatfråga i den här rättsprocessen. Prövningstillstånd kan också ges om det finns synnerliga skäl, till exempel om det har varit ett grovt rättegångsfel i underinstanser.
Handläggning av ärenden om prövningstillstånd i Högsta domstolen brukar ha en handläggningstid på cirka sex månader så besked kan väntas någon gång under slutet av året.
