Vi ser i flera kommunala VA-planer riktade aktiviteter mot fastigheter med enskilt vatten. Aktiviteter så som informationskampanjer, gratis eller rabatterade provtagningar av kranvatten. I Sverige får cirka 1,2 miljoner permanentboende och ungefär lika många fritidsboende sitt dricksvatten från enskilda dricksvattentäkter som till exempel egen brunn. Nyligen gjordes provtagningar hos barnfamiljer i Motala kommun.
Där ingick 47 hushåll och när provsvaren kom tillbaka från labbet visade det sig att 31 av 47 provsvar hade tjänligt med anmärkning (66 %). Bland anmärkningarna var det vanligt förekommande med koliforma bakterier. Tio prov visade sig vara tjänliga (21 %) vid provtagningen och de kvarstående sex hade ett otjänligt dricksvatten (13 %). De sistnämnda fick rekommendationer om att åtgärda problemen med sin brunn.
Eftersom kommunernas miljökontor saknar krav på tillsyn av enskilda brunnar så kvarstår ansvaret för vattenkvalitén på den enskilda. En lösning, för att få bättre koll och kunskap om vattenkvalitet samt -kvantitet, kan vara att inrätta tillståndskrav i områden med tät bebyggelse och låga nivåer på grundvattnet, på kusten där man kan få in saltvatten i brunnar om uttaget blir för stort samt områden som någon gång, historiskt, legat under högsta kustlinjen.
Även på andra håll i landet, så som Linköpings kommun, har det nyligen rapporterats om lokalt höga halter av till exempel arsenik, bly och radon. Det är inte ovanligt med anmärkning på dricksvatten, och anmärkningarna behöver inte vara hälsomässiga utan kan lika väl vara estetiska, så som färg eller lukt.
En SGU-rapport som kom i februari 2016 beskrev att liknande berggrund där höga naturliga tungmetallhalter kan förekomma bland annat finns i Linköping, Mönsterås, Simrishamn och Östersund.
Kvalitetsproblemen ser olika ut i olika typer av brunnar. En undersökning som Socialstyrelsen gjorde 2007 visar att för hög halt mikroorganismer, till exempel bakterier, var den vanligaste orsaken till dåligt dricksvatten i både bergborrade och grävda brunnar.
När det gäller kemiska ämnen var arsenik den vanligaste orsaken till otjänligt dricksvatten bland de undersökta bergborrade brunnarna. Andra hälsorisker för bergborrade brunnar var höga halter av uran och fluorid. Vad det gäller grävda brunnar var det främst uran, nitrat och koppar som utmärkte sig. Det finns fortfarande oklarheter i hur vanligt det är med arsenik i vatten.
