Avledning mot genomsläpplig yta inom kvartersmark – En planbestämmelse med stöd i PBL?

VA-guidens experter Jonas Andersson, WRS och Jonas Christensen, Ekolagen Miljöjuridik går samman för att besvara en fråga om en planbestämmelse om avledning av dagvatten till genomsläpplig yta, har stöd i PBL och om den är tillräcklig för att dagvattenhanteringen sköts på ett adekvat sätt.

Fråga:

Jag representerar VA-huvudman via ett kommunalt bolag och har en fråga angående en planbestämmelse för dagvattenhantering som den kommun jag jobbar med ofta använder. De skriver att ”Dagvatten får bebyggelse samt hårdgjorda ytor ska avledas mot genomsläpplig yta inom kvartersmark”.

Denna bestämmelse används flitigt, som jag läser den används den för att hålla planen mer flexibel genom att inte höjdsätta kvartersmark. Är en sådan bestämmelse nog för att garantera att dagvattenhanteringen sköts på ett adekvat och tillräckligt sätt inom kvartersmark? Ökar risken att byggnader byggs för långt i förhållande till exempelvis ett skyfall och helt enkelt tar skada om dessa inte höjdsätts? Och hur står sig en sådan bestämmelse över tid?

EXPERTJonas ChristensenJurist med en doktorexamen i miljörättEkolagen Miljöjuridik i Uppsala AB

SVAR:

Frågan rör planbestämmelser för att undvika översvämningsproblem, det gäller således inte att klara MKN.

Planbestämmelsen lyder; Dagvatten från bebyggelse samt hårdgjorda ytor ska avledas mot genomsläpplig yta inom kvartersmark”. I detaljplanen står sedan att bestämmelsen grundas på 4 kap. 10 § PBL. Kikar vi på den bestämmelsen så lyder den:  I en detaljplan får kommunen bestämma om vegetation och om markytans utformning och höjdläge. Efter att ha studerat litteraturen och Boverkets frågebank så kan jag inte dra någon annan slutsats än att en planbestämmelse med den utformningen varken har stöd i 4 kap. 10 § PBL, och inte i någon annan bestämmelse heller.

Kommentaren i denna del är därför att planbestämmelsen saknar lagstöd.

EXPERTJonas AnderssonKonsult inom dagvattenWRS AB

SVAR:

Om nu ovan nämnd planbestämmelse hade varit laglig, hade den då kunnat garantera att dagvattenhanteringen utformas på ett adekvat och tillräckligt sätt inom kvartersmark och motverkar risken översvämning av bebyggelse?

För att belysa det har jag tittat på en plan från den aktuella kommunen med dessa bestämmelser och specifikt på en fastighet inom ett handelsområde. Fastigheten är ca 26 000 m2 stor (2,6 hektar). Enligt planbestämmelserna gäller följande (som är relevant ur dagvattensynpunkt):

  • Maximal byggnadsarea är 7900 m2
  • Minst 13 % av marken ska vara genomsläpplig till 90 % (vad genomsläpplighet till 90 % innebär i planbestämmelsen framgår inte tydligt)
  • Takvatten ska infiltreras på tomten
  • Dagvatten från bebyggelse samt hårdgjorda ytor ska avledas mot genomsläpplig yta inom kvartersmark

Att minst 13 % av marken ska vara genomsläpplig innebär för den aktuella fastigheten en yta på ca 2350 m2. Om övriga ytor är hårdgjorda innebär det att relationen mellan hårdgjord yta, inklusive tak, och genomsläpplig yta är ca 1:10. 10 mm nederbörd på de hårdgjorda ytorna innebär alltså en belastning på i storleksordningen 80 mm på den genomsläppliga ytan (antaget en avrinningskoefficient på 0,8). Infiltrationsförmågan i denna yta behöver därmed vara mycket god för att vatten inte ska brädda vidare. En vanlig gräsmatta kommer att ha svårt att hantera detta flöde, vatten kommer att brädda vidare vid större regn.

För att klara att fördröja vatten på den avsatta ytan så behöver den anläggas med ett jord/grusmaterial där vatten kan infiltrera snabbt, alternativt att man gör en nedsänkning som tillfälligt lagrar vatten så att det kan infiltrera under och efter regnet (som ett infiltrationsstråk eller nedsänkt växtbädd). Jag har inte läst planbeskrivningen eller dagvattenutredningen, men utgår från att det där finns flödes- och magasinsberäkningar som grund för beräkning av ytbehov.

Så tillbaka till frågorna:

Är en sådan bestämmelse nog för att garantera att dagvattenhanteringen sköts på ett adekvat och tillräckligt sätt inom kvartersmark?

Vi kan konstatera att det avsätts yta för fördröjning/rening av dagvatten, vilken ger förutsättning för detta. Men den faktiska fördröjningen/reningen kommer att bero på hur denna yta utformas och byggs upp, vilket inte regleras av planbestämmelserna. Planen skapar alltså förutsättningar för att ytan finns tillgänglig, men ställer inte krav på hur anläggningar ska utföras och därav garanteras inte någon specifik fördröjning eller rening.

Ökar risken att byggnader byggs för långt i förhållande till exempelvis ett skyfall och helt enkelt tar skada om dessa inte höjdsätts?

Planen reglerar inte hur marken ska höjdsättas, utan det blir upp till respektive byggherre att se till att detta görs på ett genomtänkt sätt. Om de genomsläppliga ytorna på en fastighet sätter igen eller inte förmår svälja allt vatten vid intensiva regn så skulle det kunna leda till att vatten rinner in på en annan fastighet och orsakar skada där, om höjdsättningen ser ut så. Planbestämmelserna kommer därför i sig inte att motverka översvämning inom området.


Det är alltid den enskilda myndigheten som självständigt utformar sina beslut, och som självständigt gör sina bedömningar och som ansvarar mot sina tillsynsobjekt och medborgare. VA-guiden AB, samt de experter som svarar på uppdrag av VA-guiden AB, friskriver sig från alla tänkbara anspråk till följd av olyckliga svar eller missförstånd. Experten har inget uppdragsförhållande till frågeställaren. Svaret är expertens egen uppfattning och representerar inte nödvändigtvis hens organisations eller VA-guidens ståndpunkt.